Uppföljning: Kritik av kritiken av fossilfritt stål
Nu kommer kritik av kritiken. Det med anledning av den debattartikel professor och senior
forskare Magnus Henrekson, teknologie doktor och biträdande professor Christian Sandström och forskningsassistent Carl Alm publicerade i senaste numret av tidskriften Ekonomisk debatt, se vår tidigare artikel.
I debattartikeln som heter Investeringarna i Norrland, vätgasstålet och hur
EUs nya miljöpolitik leder till miljönationalism ställer de tre sig frågan om grönt stål verkligen är grönt.
I ljuset av hur mycket el som kommer att krävas för att ta fram fossilfritt stål skriver de att – om den el vi nu exporterar istället används här ger det i slutändan mindre insparande av koldioxidutsläpp än om elen kunnat användas till att ersätta smutsig elektricitet i form av kolkraft i andra länder.
Max Åhman som är docent i miljö- och energisystem vid Lunds universitet håller inte med.
– Alla de här processerna, vare sig det handlar om att fasa ut kolkraft eller fossilfritt stål, tar tid. Om vi ska nå målet att vara helt fossilfria till 2045 kan vi inte vänta, utan de måste ske parallellt, säger han till Svenska dagbladet och fortsätter:
– Den stora skillnaden i varför vi kommer till diametralt olika uppfattningar har nog att göra med olika uppfattningar om hur mycket och hur snabbt vi måste reducera våra utsläpp för att bidra till Paris-avtalet.
Hybrit är en av satsningarna på att ta fram fossilfritt stål. Hybrit ägs av de statliga bolagen Vattenfall och LKAB och stålbolaget SSAB.
Mikael Nordlander som är chef för fossilfria satsningar på Vattenfall håller heller inte med kritikerna.
– Det sätt som vi kan bidra till att minska andra länders utsläpp är att exportera klimatvänliga varor, som fossilfritt stål. Svensk lag och de internationella avtal vi skrivit under säger att vi ska vara fossilfria senast 2045. Då kan vi inte välja det ena eller det andra, utan vi måste göra allt parallellt, säger han till Svenska dagbladet och avslutar:
– De terawattimmar el vi behöver kommer vi att kunna producera. Utmaningen kommer att vara överföringskapacitet i kraftledningarna så att elen finns där den behövs när den behövs.
