Teknologi för slamhantering finns men lagstiftning sätter stopp
Hydrotermisk karbonisering, HTC, kan lösa Sveriges slamproblem, men lagstiftning sätter stopp.
Nyligen samlades forskare och företrädare från näringsliv och samhälle i Umeå för att diskutera hur man kan använda hydrotermisk karbonisering, HTC, för att lösa slamproblemet. Bakom konferensen stod det EU-finansierade projektet Green North, ett samverkansprojekt som ska stärka och effektivisera den miljötekniska branschen i Norrland. Stina Jansson, universitetslektor vid Umeå Universitet, arbetar med HTC i sin forskargrupp:
– Metoden är känd sedan över 100 år tillbaka, men det var ganska nyligen som forskningen tog fart efter att man sett möjligheten att använda det för att göra kol av blöta material, förklarar Jansson.
Hydrotermisk karbonisering, HTC, är i korthet en process där man behandlar ett blött material i en försluten behållare och värmer upp den. När materialet och vattnet blir varmt och utvidgas bildas ett tryck, som tillsammans med temperaturen hjälper till att omvandla materialet till ett kolmaterial.
– Fördelen är att man kan behandla just blöta material som annars är svåra att torka, vilket krävs för de flesta energiutvinningsprocesser. Att torka till exempel slam blir väldigt dyrt och det går åt mycket energi, säger Jansson.
Metoden har stor potential att omvandla slam från reningsverk och andra våta och svårhanterliga material till HTC-produkt med högt energivärde. Peter Axegård, som arbetar med marknadsutveckling på företaget C-Green, föreläste om hur man tar tekniken från en forskningsidé för fem år sedan till kommersialisering. C-Green bygger just nu en fullskalig HTC-anläggning i Finland som ska omvandla bioslammet från Stora Ensos massa/pappersbruk i Heinola till en HTC-produkt som ska användas som biobränsle i en kraftvärmepanna. Produktionsstarten är planerad att ske under juli i sommar.
– Vi använder en process baserad på HTC som vi har utvecklat och håller på att implementera i en kommersiell anläggning. Bränslet från slammet ska ersätta torv som bränslekälla, säger Axegård.
Att använda produkter utvecklade med HTC-teknik kan dock vara lättare sagt än gjort. Axegård ser en utmaning i att ett i det närmaste luktfritt och sterilt HTC bränsle från slam som kommer från kommunala reningsverk i nuläget fortfarande klassas som avfall.
– Det blir en begränsning i vad man kan göra. Det är en regelfråga som för närvarande begränsar möjligheter till energiutvinning och andra applikationer.
Sven Thunéll, produktionschef på Vakin, berättade om utmaningarna de svenska reningsverken står inför – vad man ska göra av slammet i framtiden.
– Vi har ännu inte en tydlig, fastställd slamstrategi i Sverige. Det försvårar investeringar av denna typ, om det inte står i den att till exempel detta är en väg att gå, säger Thunéll.
– Det finns en stor och intressant möjlighet att göra något bättre av slammet, till exempel att återvinna fosfor och till och med göra en biokolprodukt som sedan kan användas igen i reningsprocessen.
David Lundström, VA-ingenjör på Luleå kommun, deltog på konferensen. Han ser stora möjligheter i att göra nytta av slammet på reningsverket genom att förbränna det, använda som extern värmekälla och minimera mängden som körs bort:
– För oss skulle det vara en enorm vinst att slippa köra iväg det på lastbil, samtidigt som vi skulle kunna få tillbaka värmen i processen och värma lokalerna. Då skulle vi kanske också kunna sälja mer biogas än vi gör i dag.
Det som krävs, enligt Lundström, är då att politikerna måste hänga med i utvecklingen och våga investera i den nya tekniken.
– I dag får vi betala för att bli av med slammet, istället för att det kan vara en inkomst eller något vi kan nyttja så mycket vi kan själva.
Green Norths Lale Andreas avslutar:
– Det är av vikt att samhället i stort har samma mål och att alla delar från forskning till industri, myndigheter och lagstiftning, jobbar närmare och förstår varandra, det är också vad vi inom Green North arbetar för, säger hon.
