Ny standard fyller en lucka
Konstruktören eller ägaren har, som bekant, aldrig fullständig kunskap om sin anläggning eller sitt system, och är kanske inte heller helt uppdaterad. Det finns faktorer utifrån som man inte har kontroll över, eller ens känner till, och som kan ha ett avgörande inflytande på tillförlitlighet, tillgänglighet och säkerhet.
När tillförlitligheten bedöms eller beräknas bortser man lätt från frågor som beror på systemets öppenhet för påverkan. För enkelhetens skull eller för att man inte känner till dem.
Efter Fukushima kom det i Japan fram önskemål om att man på något sätt borde ha riktlinjer för hur man hanterar sådana okända parametrar när man bedömer tillförlitligheten hos utrustningar och system. Alla system är ju i någon mening öppna och det vore värdefullt att i en gemensam standard beskriva en metod att hantera dessa frågor.
Den standarden är nu klar i form av den internationella standarden IEC 62853, som också antagits som europeisk standard och fastställts som svensk standard SS-EN IEC 62853, Tillförlitlighet i öppna system.
Tillförlitligheten påverkas också av förändringar som sker med tiden, som åldring, förslitning eller ombyggnader, kanske till följd av nya regelverk. Sådant är naturligtvis svårt att känna till från början och då bortser man också gärna från dem, även om de gärna borde varit med i analysen. Systemet kan också själv inverka på omgivningen på sätt som inte tas med i en konventionell bedömning.
