Bränder i avfallshögar har blivit vanligare och större, med stora dioxinutsläpp som följd. Ökad avfallshantering, driftstopp i kraftvärmeverk och lagring av avfallsbränsle är några förklaringar, men också okunskap och slarv, menar forskare.

Mer än 10 000 ton avfall brann upp 2016 i några enstaka storbränder. Siffran förra året är minst lika stor. Till skillnad från avfallsförbränningsanläggningarna finns ingen reningsutrustning vid okontollerade avfallsbränder.

Dioxinutsläppen från bränderna under de två senaste åren är uppskattningsvis 3,4 gram. Det är mer än det årliga dioxinutsläppet från 40-talet svenska värmeverk som eldar avfall, som ligger runt 3 gram per år. Inte ens ett dussin storbränder släpper alltså ut lika mycket som den kontrollerade förbränningen av miljontals ton avfall lyckas göra på ett helt år.

Tidigare har det funnits lite olika uppfattningar bland brandforskare på institutionssidan och akademin om antalet bränder ökar eller minskar. Under de senaste åren tycks dock storbränderna ha ökat. Det är åtminstone den uppfattning som möter oss när vi ringer runt till ett tiotal eldhärjade anläggningar och några forskare.

– En huvudanledning till det ökade antalet avfallsbränder tror jag helt enkelt är att anläggningarna hanterar mer avfall, säger brandforskaren Anders Lönnermark vid Rise.

En stor del av avfallet som brunnit upp skulle vidare till förbränningsanläggningar för att omvandlas till fjärrvärme och elektricitet. I några fall uttrycks brandproblematiken som direkt kopplad till själva avfallsförbränningen. Så var det till exempel i Kiruna där branden härjade i fem dagar:

– Vi har haft två besvärliga år med driftsproblem i vår avfallsförbränningsanläggning, som har gjort att vi har fått olyckligt stora avfallslager som har bidragit till att vi haft svårt att hantera till exempel brandgator på rätt sätt, berättar Jan Fjordell, vd vid Tekniska verken i Kiruna.

William Hogland är professor i miljöteknik vid Linnéuniversitetet. Han har forskat på avfallsbränder under en trettioårsperiod. Han är kritisk till att bränderna ökar när det finns så mycket kunskap för att undvika dem.

– Vi kollade på metoder för lagring av avfall redan på 80-talet och då markerade vi de metoder som inte var bra, men man fortsätter att använda riskfyllda metoder. Det är mycket slarv, men även okunskap. Det pågår också en generationsväxling och därför är det viktigt med utbildning, säger William Hogland.

Han menar att en enkel åtgärd kan vara att kräva att bolagen beskriver hur de jobbar med brandskydd och utbildningsprogram för att undvika bränder och miljöskadliga dioxinutsläpp

Trots att dioxiner är väldigt giftiga och att utsläppen från avfallsbränderna är relativt stora, så har ingen myndighet satt ner foten, än. Naturvårdsverket har precis sammanställt en rapport över miljögifters förekomst i Sverige. Där ser de att dioxinet fortsätter vara ett stort problem.

– Dioxinfrågan har i mitt tycke inte varit tillräckligt prioriterad och vi behöver göra någonting eftersom halterna inte minskar i naturen så mycket som vi önskat, säger handläggaren Erik Westin.

Fakta:

Det finns ungefär 200 stycken kända dioxiner. De bildas framför allt vid ofullständig förbränning och särskilt i närvaro av koppar som underlättar dioxinbildning. En förutsättning för dioxinbildning är klor och brom som finns i exempelvis matavfall (salt) och elektronikskrot (flamskyddsmedel). Alla dioxiner är inte giftiga, utan bara sjutton stycken av dem, å andra sidan är vissa av dem rejält giftiga. Siffrorna i artikeln beskriver den totala giftigheten hos alla utsläppta dioxiner, och är omräknat till mängd av det giftigaste dioxinet.