”Orimligt långa tillståndsprocesser”
Gruv- och mineralnäringens egen miljöjurist, Kerstin Brinnen, oroas över långa tillståndsprocesser, krångliga regelverk och oförutsedda naturreservat. Hon undrar om vi vill ha gruvverksamhet i Sverige och om vi måste hålla fast vid miljöbalken?
– Vi hade många roliga exkursioner, men jag tyckte aldrig om att laborera. Under en kurs nämndes miljöbalken som var ganska ny, och jag tänkte att det kanske vore intressant att läsa juridik. Det blev en ny upplevelse för mig, juridikstudierna var så roliga, berättar hon.
När introduktionskursen var klar sökte hon till juristlinjen, men fortsatte att läsa de återstående geovetarkurserna parallellt med juridikstudierna. Det enda som saknas är examensarbetet.
– Det känns ju lite surt att inte ha en dubbelexamen.
Som färdig miljöjurist arbetade hon på Stockholms stad och senare advokatbyrån Mannheimer Swartling. När hon efter år av arbete just godkänts som advokat lämnade hon in sin utträdesansökan. Orsaken? Hon hade fått tjänsten som branschorganisationen Svemins första miljöjurist. Att vara advokat kräver nämligen arbete i en advokatbyrå.
– Cirkeln är sluten, det känns som att det här var meningen, att få ägna mig åt miljöjuridiken i frågor som är väldigt närliggande de geovetenskapliga, säger hon.
Och arbetsuppgifter är det ingen brist på. För varje ny lag som bestäms på EU-nivå blir tillvaron allt krångligare. Process Nordic har tidigare rapporterat om till exempel problemen och förseningarna med att införa industriutsläppsdirektivet i svensk lagstiftning.
– I vissa fall hanterar vi direktiven så de skapar problem för oss här i Sverige, och ibland så fungerar EU:s lagar inte ihop med vår miljöbalk, och någon gång måste vi ställa oss frågan: är det bästa alternativet att hålla fast vid miljöbalken?
För tillfället oroas hon dock av konsekvenserna av den så kallade Weserdomen. Enligt ett förhandsutlåtande från EU-domstolen ska verksamhet som försämrar ett vattens status inte tillåtas. Ett fåtal svenska domar har avkunnats sen dess, och hittills har Weserdomen inte påverkat besluten nämnvärt:
– Domstolen har än så länge på ett kreativt sätt lyckats undvika dramatiska konsekvenser av weserdomen och ändå meddela miljötillstånd, men det är inte bra ur ett rättsperspekiv att domstolen försöker hitta sätt att komma förbi systemet med vattenlagstiftningen. Vi i industrin känner oss bekymrade. Kommer vi att kunna fortsätta bedriva industriell verksamhet?
Tjänsten som hon tillträdde för tre år sedan var del i en större satsning hos Svemin. Kansliet ville utöka sin verksamhet och kunna stödja och företräda branschen på ännu fler områden. Av medlemsföretagen är det få som har egna miljöjurister, så kompetensen behövs, men det är inte Svemins uppdrag att företräda bolagen i rättsliga processer, snarare att arbeta strategiskt och långsiktigt för branschens bästa.
– Åren har varit bra och gått fort. Jag var redan väldigt positiv till gruv- och mineralindustrin, och den inställningen har verkligen förstärkts. Jag ser det som en förmån att få jobba för gruv- och mineralnäringen. Den är ansvarstagande, det finns en vilja att anstränga sig för att göra bra.
Just nu skriver hon ett remissvar om expropriering av bostäder. Det är framförallt LKAB:s verksamhet som berörs, i och med stadsomvandlingen i Kiruna och Malmberget, så för tillfället har hon en hel del kontakt med det statliga gruvbolaget.
I övrigt är hon ansvarig för Svemins prospekteringskommitté, sitter med i regeringens expertgrupp om ekologisk kompensation och är delaktig i nämnden som följer upp medlemsföretagens efterlevnad av branschens etiska riktlinjer. Bland annat.
– Under min tid har vi bara gjort påpekanden av banal karaktär. Det har bland annat rört sig om felskrivningar och otydligheter, som att företagen borde länkat informationen bättre på sin hemsida. Vi vill att branschen ska följa en gemensam standard så bolagens tillgångar är lätta att jämföra, förklarar Kerstin Brinnen.
Protokollen från dessa nämndmöten är dock inte offentliga. Grundregeln för branschorganisationen är också att inte kasta ut något medlemsföretag ur gemenskapen, för då kan det bli svårare att påverka företagen att rätta till eventuella brister.
Framöver tror Kerstin Brinnen att branschorganisationen kommer arbeta mer med miljötillståndsrelaterade frågor. Exempelvis Nordkalkfallet där prövningen pågått i mer än ett decennium och bolaget fick klartecken som senare revs upp.
– Bara det faktum att processen pågått så länge! Det är orimligt med tio år långa tillståndsprocesser. Hur ska ett företag kunna fatta investeringsbeslut om de måste förbereda sig på att den rättsliga prövningen kan pågå i tio år? Sen tillkommer tiden för projektering, byggande och driftsstart...
Om bolagen dessutom helt plötsligt blir granne med ett Natura 2000-område har branschen en uppförsbacke, menar hon. Särskilt när det inte är ovanligt att brytvärda tillgångar i inre Norrland ofta ligger i eller nära områden med skyddsvärd natur.
– I grund och botten är det en politisk fråga. Vad vill vi ha för verksamhet i det här landet? Vill vi ha gruvverksamhet? Ingrepp i naturen måste vägas mot råvaruförsörjning, arbetstillfällen i glesbygd. Hur ska vi göra när oförenliga värden ställs mot varandra?
Text och foto
Jesper Gunnarsson
Intervjun har tidigare varit införd i Process Nordic nr 9 2016