Oljekrisen slår mot kättingtillverkaren
Investeringsrekord, produktionsrekord och försäljningsrekord förra året. Ändå tvingas stålbruket sparka nästan trettio anställda. Den pressade oljeindustrins nedskärningar ger eko ändå in i de västmanländska skogarna. Process Nordic har besökt Ramnäs bruk.
Gruvdrift, vattenkraft och skog. Alla förutsättningar för ett järnbruk. Katarina Stenbock (gift med Gustaf Vasa), grundade en smideshammare här redan 1590.
Järnprodukter har transporterats på Kolbäcksån som delar upp sig i två flöden och bildar den ö där Ramnäs bruk har sin verksamhet, på samma plats där smideshammaren en gång fanns.
Idag går produkterna med tåg till Gävle hamn. Ibland även till Uddevalla, ifall kunden har sin verksamhet i Norge.
– Vi är den enda kättingtillverkaren som inte har någon hamn, säger vdn Magnus Westher och skrattar lite.
Redan kring mitten av 1800-talet startade kättingtillverkningen. Nästan ett sekel senare kom nya kunder: oljebolagen med sina riggar till havs. Branschen förstod snart att helt andra krav ställdes på deras kätting.
Ramnäs lanserade ORQ-stålet – offshore Ramnäs Quality – den första oljeriggsanpassade stålsorten för kättingar. Även resten är historia. De har varit ett av de marknadsledande företagen sen dess och utvecklat ännu bättre stål. Hög dragstyrka och seghet är grundläggande baskrav, medan korrosion och utmattning ofta är avgörande för materialval.
– I vissa applikationer slits länkarna mycket, i andra korroderar de. Utanför Västafrika och runt Australien är det värst: 1,5 millimeter per år. Många installationer i Nordsjön ligger på 0,2 millimeter, berättar Magnus Westher.
För de som inte är verksamma inom offshore är nog Ramnäs mest känt för annat. Än idag syns deras prägel i svenska kök. Diskbänkarna tillverkades länge i Ramnäs, men präglingen försvann på 80-talet när Franke köpte verksamheten.
Förra året var ett hektiskt år för bruket. Inte sedan 70-talet har de investerat så stort. 65 miljoner kronor räckte till en ny värmebehandlingsanläggning, nya gaseldade ugnar, en naturgasterminal och ombyggnation av det gamla svinhuset till värmepumpscentral för att kunna använda brukets spillvärme.
– Förut köpte vi olja för fyra miljoner kronor om året bara för att värma upp lokalerna. Nu värmer vi anläggningen med spillvärme från vår process, berättar Magnus Westher.
Han verkar stolt. Investeringen sammanföll med försäljnings- och produktionsrekord, 380 miljoner kronor, med en personalstyrka på en bit över 100 personer.
Men så föll oljepriset drastiskt och ordrarna blev glesare. Projekt läggs på is i väntan på stabila priser.
– När man är nischad som Ramnäs så blir det svängningar när konjunkturen ändras.
Bruket har tvingats varsla om uppsägningar. Ännu är det inte klart, men nästan trettio personer kommer att sparkas. Förra gången fick bolaget en stororder och kunde dra tillbaka varslet. Så ser inte läget ut just nu.
– Nej, det finns inga såna affärer på gång som kan rädda upp situationen. Nästa år blir ett år med svag efterfrågan. Men många av våra kunder börjar återhämta sig efter den här knockouten och eftermarknaden har börjat komma igång, säger Magnus Westher.
Eftermarknaden står för ungefär hälften av försäljningen: sliten och rostig kätting som behöver bytas ut.
Fyrtio procent av de anställda bor i Ramnäs. Personalen är eftertraktad, säger Magnus Westher, men berättar också att företaget vid varje uppgång i konjunkturen brukar lyckas locka tillbaka en del personal.
Anläggningen är en av nio i världen. Fyra av dem tillhör samma koncern där det västmanländska bruket ingår.
När Process Nordic är på besök kommer stålämnena ifrån Ovako i Hofors.
– För att bli godkänd för offshore måste vår kätting blir klassificerad tillsammans med vår stålleverantörs tillverkningsprocess. Vi måste alltså lägga pengar på att vara inklassade ihop med flera olika leverantörer för att inte bli beroende av en och samma, berättar Magnus Westher.
De runda stängerna kapas och värms upp till omkring åttahundra grader innan de bockas och krokas i den senaste länken i kedjan. Därefter bockas den andra änden, ändarna trycks ihop med stor kraft och en hög ström smälter ihop dem.
Långa kvastar av glödande metall stänker från slipbåsen där överskottsmaterialet från
brännsvetsningen slipas bort. I den första syningen kontrolleras länkarnas dimensioner. Felprocenten är 0,2.
– Kvalitetsfel som uppstår blir väldigt dyra. Just nu tillverkar vi trettiotvå stycken 3,2 kilometer långa kättingar. Om en länk i mitten är fel... Det är helt enkelt rätt mycket kätting att släpa runt på fabriksgolvet när en endaste länk blir fel, säger Magnus Westher.
Om länkarna ska ha stöd är det nu de ska monteras. Stödet är stålbiten som förbinder och delar av länken i två delar. Ursprungligen sattes de dit för att kättingen inte skulle trassla. En positiv bieffekt blev att länkarna får tredubblad livslängd ur utmattningssynpunkt. Dock blir länken både tyngre och dyrare, omkring tio procent.
– Vi har världens bästa stödkätting, det är det inget snack om, slår Magnus Westher fast, och berättar med glädje om den kinesiska konkurrenten som levererat kätting där flera stöd ramlade av när kunden skulle lasta av kättingen från fartyget.
Han berättar att borriggarna alltid har stöd, eftersom kättingen vinschas mycket. Fasta riggar brukar köra stödlöst.
– Fast nu lanserar vi stödkätting även till fasta installationer, eftersom det förlänger livslängden, säger Magnus Westher.
Efter stödmontering följer härdning och anlöpning i ugn. Därefter dras länkarna till sjuttio procents brottslast, och de första och sista länkarna offras för att se om de klarar maxlasten. De minsta klarar 600 ton, de största 2000 ton.
Blästring tar bort yttre ojämnheter och rost innan varje länk undersöks med hjälp av ultraljud.
– Vi har själva utvecklat ultraljudsundersökningen, och den här metoden sprider sig i branschen just nu, berättar Magnus Westher.
Innan leverans genomförs slutsynen. Här ligger felprocenten på 0,02 och varje länk som underkänns innebär mycket merjobb.
För tillfället är företaget beroende av olje- och gasmarknaden. Med tanke på alla klimatåtgärder som mänskligheten står inför är det ingen framtidsbransch precis. Däremot kan Ramnäs kätting vara en länk till en bättre framtid.
– Vi har provlevererat kätting till alternativa marknader, till exempel flytande vind- och vågkraftverk. Idag är de flesta vindkraftverk fasta installationer och de flytande är inte ekonomiskt lönsamma utan statliga subventioner, säger Magnus Westher.
Text och foto
Jesper Gunnarsson
Reportaget tidigare ifört i Process Nordic nr 10 2015