– Så länge våtmarker är våta avges bara metan, men i över hundra år har marker dikats ut för odling och skogsbruk och då bildas både koldioxid och lustgas i stor mängd, säger forskaren Åsa Kasimir Klemedtsson vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.Tillsammans med forskaren Örjan Berglund från Svenska lantbruksuniversitet har Åsa Kasimir Klemedtsson på uppdrag från Naturvårdsverket under sommaren och hösten 2012 sammanställt kunskap om växthusgaser från dikade våtmarker.– Vi ser att dikade våtmarker, nu beskogade eller använda för jordbruk, är en stor potentiell källa för växthusgaser i en storleksordning som minst kan jämföras med industrisektorns utsläpp av växthusgaser i Sverige.Utsläppen från de dränerade våtmarkerna kan minskas, men det innebär att marken åter blir våt, vilket har negativ inverkan på skogsproduktion. Det kan krävas kompromisser, anser forskarna.Skog och åker på dränerade våtmarker som tidigare var myrar och kärr som odlats upp utgör mellan fem och tio procent av Sveriges areal. När våtmarkerna dränerats blir de en stor källa till utsläpp av växthusgaser.