Många länder vill göra grönt stål - men vem satsar mest?
Här beskrivs utvecklingen av det gröna stålet. Och på toppen av utvecklingen står - Sverige.
Stålproduktionen som nästan uppgår till två miljarder ton stål varje år står för åtta procent av de totala globala koldioxidutsläppen, skriver författarna. Då måste utsläppen minska - om man ska nå netto-nollutsläpp till 2050 inom industrin.
Idag produceras mest råstål genom att reducera järn eller använda kol. Branschens masugnar är mycket energiintensiva och är beroende av fossilt kol som bränsle- och reduktionsmedel, står det i studien.
För att minska utsläppen kan man exempelvis återvinna stål. Av det globalt producerade stålet tillverkades 22 procent genom omsmältning av skrot med ljusbågsugnar, EAF år 2019, slår studien fast.
Vi måste ändra sättet vi producerar stål på. Alternativa tekniker har utvecklats under de senaste decennierna. Naturgas och väte kan användas för direkt reduktion av järnmalm, DRI-EAF. Företag och innovatörer runt om i världen undersöker elektrolysteknik och testar koldioxidavskiljning i pilot- och demonstrationsprojekt. En stor insats går för att förbättra stålets återvinningsbarhet. Dessa tekniker har dock ännu inte förändrat sektorn. Faktum är att den globala stålproduktionen förblir lika utsläppsintensiv som för 20 år sedan.
Enligt Green Steel Tracker har sju av de tio största stålproducerande länderna initierat minst ett grönt stålprojekt. Trackern lanseras av tio ledande civila samhällen och forskningsorganisationer. Den visar att 17 länder använder olika avkolningstekniker och befinner sig i olika steg i innovationsprocessen, skriver författarna.
De fem största stålproducerande företagen - ArcelorMittal, Baowu, Nippon, HBIS och Posco har minst ett projekt på Tracker-listan. Många av stålföretagen utanför de fem bästa är dock frånvarande från listan. För gruppen av de sex till tio största ståltillverkarna ingår endast Tata Steel. Två tredjedelar av projekten finns i Europa där de största investeringarna görs, står det.
Studien skriver att svenska företag har meddelat den största investeringsandelen på 37 miljarder dollar för sex projekt - följt av ett sydkoreanskt företag på 8,8 miljarder dollar och tio projekt som aviserats av tyska företag på 0,8 miljarder dollar.
Tracker visar att väteteknologiska vägar är vanligast bland stålproducenterna, vilket innebär att efterfrågan på kokskol sannolikt kommer att minska fram till 2050. En möjliggörning av stålkolväte genom bränsleomkoppling kräver snabb utvidgning av förnybar energiproduktion för att stödja väteproduktion genom elektrolys.
Studien tar också upp att Sverige siktar mot klimatneutralitet 2045 och nämner igen att landet står för den största investeringsvolymen som meddelats. Även projekt av indiskägda jättar som ArcelorMittal och Tata Steel finns i europeiska länder som är engagerade i klimatneutralitet till 2050.
För detta ändamål, nuvarande avkolningsregleringsstrategier och mål - som anges i Europeiska unionens, EUs Green deal, Sydkoreas åtagande om klimatneutralitet år 2050, Kinas åtagande om netto-nollutsläpp 2060 samt USAs nyligen utropade klimatmål för 2030 att minska utsläppen med 50–52 procent - alla bör fungera som väckarkallar för stålindustrin och bidra till att påskynda övergångsprocessen. Företagen bör förvänta sig att regeringar deltar i en tävling mot toppen.
Även konsumenterna efterfrågar grönt stål. Företag som Volvo Trucks ska köpa vätebaserat stål från Sveriges industriella Hybrit-stålverk och biltillverkaren Volkswagen ska producera elbilar med en 100 procentig koldioxidneutral värdekedja, skriver författarna.