Mer pengar till Bio-CCS
Av I Stockholm Exergis forskningsanläggning vid Värtaverket testas och utvärderas teknik för att avskilja koldioxid från biomassaförbränning. Den befintliga anläggningen för bio-CCS kommer att byggas ut för att öka energieffektiviteten samt för att kunna forska på fler driftalternativ. Nu har projektet beviljats stöd av Energimyndigheten.
Stockholm Exergi har sedan 2019 utfört tester för infångning av koldioxid från det biobaserade kraftvärmeverket KVV8 vid Värtaverket. Infångningen sker genom bio-CCS – Bio Energy Carbon Capture and Storage.
Den teknik som används kallas HPC, Hot Potassium Carbonate, och bygger på att man tillsätter kaliumkarbonat till rökgaserna under ökat tryck och värme. Forskningen visar så här långt goda resultat och anläggningen ska därför byggas ut för att möjliggöra fler tester.
– Det här är ett viktigt steg mot att uppföra en fullskalig anläggning för infångning av biogen koldioxid och därmed uppnå negativa utsläpp. Vi kommer att påbörja utbyggnaden av forskningsanläggningen så snart som möjligt och bland annat tillföra möjligheten att simulera rökgaser från andra anläggningar, alltifrån avfallsbaserade kraftvärmeverk till pappersbruk, berättar Fabian Levihn, chef för Forskning och Utveckling på Stockholm Exergi och deltidsforskare på KTH.
För att ta nästa steg har Stockholm Exergi ansökt om ekonomiskt stöd för att genomföra projektet med utvidgade tester i bio-CCS-forskningsanläggningen i Värtan.
Den sammanlagt beviljade stödnivån för forskningsanläggningen för bio-CCS i Värtan uppgår till 31%. Projektet genomförs inom ramen för Industriklivet.
Tekniken har använts sedan mitten av 1900-talet och redan tidigare har Stockholm Exergi verifierat att den kan användas på kraftvärmeverk. Nu ska Stockholm Exergi exempelvis forska på driftförhållanden som minimerar både energiåtgång och driftkostnader, samt fortsätta bygga kunskap för att kunna driftsätta fullskalig bio-CCS. Andra mål med projektet är att förstå hur olika additiv (tillsatser) påverkar energiflöden och infångningsgrad, samt att verifiera optimerade driftsvillkor för hög infångningsgrad. Man ska även testa anläggningens teknik, kallad HPC, på syntetiserade rökgaser som simulerar förhållanden i andra anläggningstyper än biokraftvärmeverk.