Sandfilter som surdegsbröd
Studien har gjorts på plats i Ringsjöverket i Skåne av Sandy Chan och Catherine Paul, forskare i teknisk vattenresurslära respektive teknisk mikrobiologi vid LTH. De har undersökt en av de vanligare vattenreningsmetoderna i Sverige: sandfiltrering. Deras rön visar, lite oväntat, att äldre sand- och gruslager fungerar bättre än nya.
Förklaringen är mikroorganismer. Det är alltså inte bara sandkornen som gör grovgörat genom att mekaniskt filtrera bort smuts från vatten – vilket man trodde när de här anläggningarna en gång började byggas i slutet av 1800-talet.
- Sandfiltrering är en hållbar reningsmetod. Den kräver inga kemikalier och generar inget miljöfarligt avfall. Med de här nya rönen blir den ännu mer attraktiv, säger Catherine Paul i ett pressmeddelande.
Att sandfilter innehåller mikroorganismer är inte helt ny kunskap. Dock har man trott att sandfilter bidrar till att minska antalet bakterier – men så är det alltså inte.
Kvar finns många "goda" bakterier som följer med dricksvattnet.
Bakteriekulturerna skiljer sig mellan olika sandfilter beroende på sanden som användes från början och vilken ”näring” de får, alltså vilken typ av smuts som finns i vattnet.
Det färdiga dricksvattnets bakterieflora påverkas därmed av vilket sandfilter det har passerat.
Med den nya kunskapen kan man bygga nya sandfilter bättre och lättare justera befintliga.
Kunskapen banar också väg för ett effektivare varningssystem via så kallad DNA-baserad flödescytometri vilket kortar svarstiden från en till tre dagar till 15 minuter.
Samarbetspartners i projektet är Sydvatten och Sweden Water Research.
Finansiär: Vetenskapsrådet.
