EU-kommissionen vill att ett lands framtida avverkningsnivå ska beslutas utifrån den historiska intensiteten i skogsbruket, här bortser man helt och hållet från marknadsmekanismer, skriver Skogsindustriernas vice vd Mårten Larsson  i senaste numret av Processs Nordic.

”När efterfrågan på förnybara och fossilfria produkter ökar i världen vill EU-kommissionen begränsa tillgången på hållbar skogsråvara. Det här är effekten av deras förslag till nya regler för hur skog och mark i Europa ska bidra till att nå FN:s klimatmål efter 2020, ett regelverk som går under förkortningen LULUCF. 

EU-kommissionen vill att ett lands framtida avverkningsnivå ska beslutas utifrån den historiska intensiteten i skogsbruket. Här bortser man helt och hållet från marknadsmekanismer, att det finns något som heter tillgång och efterfrågan. Idag ökar efterfrågan på hållbara material. Intresset för att bygga hus i trä är större än någonsin och modeindustrin vill tillverka kläder av skogsråvara, för att bara nämna ett par exempel. Utgår vi från historisk intensitet, stryper vi effektivt tillgången på skogsråvara och cementerar vårt beroende av fossila råvaror.

Historisk intensitet innebär att ett lands avverkningsnivåer ska bestämmas av hur mycket man har avverkat tidigare. Ett land som inte avverkat all den skog som varit tillgänglig för avverkning tidigare kan inte öka användningen av sin skogsresurs i klimatarbetet. Om man gör det måste det rapporteras som utsläpp.

För en utveckling mot ett fossilfritt samhälle där vi ersätter olja, kol och andra ändliga råvaror med förnybara och biobaserade råvaror måste EU enas om att det är den möjliga framtida hållbara avverkningen i Europas skogar och inte historiken som avgör hur mycket vi kan använda för att tillverka hus, möbler, förpackningar, papper, kläder, energi och annat vi behöver.

Begränsar vi EU:s skogsbruk innebär det att importen ökar oavsett om det rör papper, trävaror eller bioenergi. Det kan leda till negativa effekter på markanvändningen i länder utanför EU.

Frågan kommer troligen avgöras i slutet av detta år. Mitt intryck är att de svenska EU-parlamentarikerna och den svenska regeringen inser allvaret i frågan. Nu hoppas jag att vi tillsammans lyckas övertyga EU att fatta rätt beslut i fråga om hur avverkningsnivåer ska beräknas. De ska självklart utgå från de volymer som är tillgängliga i ett land i framtiden.

I grunden är jag positiv till lagstiftningens syfte och innehåll. LULUCF-lagstiftningen har, om den utformas rätt, potential att bli en lagstiftning som stimulerar medlemsländerna i EU till ett aktivt skogsbruk och till att öka användningen av hållbara biobaserade material. Det är den långsiktigt bästa strategin för att mildra växthuseffekten.”

Mårten Larsson 
vice vd 
Skogsindustrierna