Trä för material – mer klimatsmart än att bara bränna
Bioenergi i olika förädlade former har länge framstått som en framtida räddningsplanka för politiker och organisationer som arbetar med klimatfrågor. Men i dag väntar vi fortfarande på ett genombrott för industriell förädling av skogsbaserad bioenergi framför allt till drivmedel.
Bioenergi i olika förädlade former har länge framstått som en framtida räddningsplanka för politiker och organisationer som arbetar med klimatfrågor. Men i dag väntar vi fortfarande på ett genombrott för industriell förädling av skogsbaserad bioenergi framför allt till drivmedel. Mycket tyder på att skogens största bidrag till hållbarhet blir ökad användning av trä som material.
I början av 2012 stoppades projektet att bygga en förgasningsanläggning i industriell skala för produktion av drivmedlet metanol eller DME vid Domsjös massafabrik. Domsjös vd Lars Winter förklarade att projektet stoppats framför allt för att styrmedel för biobaserat drivmedel inte kunde garanteras för så lång tid att den stora investeringen kunde motiveras.
Stoppet för Domsjöprojektet blev en stor besvikelse för bioenergibranschen. En optimistisk känsla av att ett genombrott skulle komma i och med Domsjöanläggningen förbyttes hos många till en känsla av att industriell bioenergi var något som i och för sig fungerar men som inte går att sälja. Inte utan politiska subventioner, och dessa är, som Lars Winter konstaterade 2012, inte så långsiktiga att de ger en grund för att investera i industriella anläggningar.
Tekniken som sådan fortsätter att utvecklas positivt, bland annat i den anläggning i Piteå som förra året togs över av LTU, Luleå tekniska universitet. Där används svartlut från Smurfit Kappas massaproduktion för att producera DME, som bland annat används i ett antal lastbilar som Volvo byggt som testplattformar. Bränslet fungerar tekniskt sett mycket bra, och oberoende forskare har bedömt att DME från skogsråvara för tunga fordon tillsammans med eldrift för lättare fordon kan vara viktiga delar i framtidens lösning för drivmedelsområdet. Vid anläggningen i Piteå fortsätter forskningen i bolaget LTU Green fuels, som bildades när LTU tog över Chemrecs anläggning, och i samarbete även med danska katalysföretaget Haldor Topsö.
Tekniskt och vetenskapligt ser det alltså fortfarande lovande ut, men ekonomiskt och industriellt konstaterar Nippe Hylander, skogsindustriell expert hos ÅF att luften gått ur efter stoppet för Domsjöanläggningen. Och den allmänna tron på ständigt stigande olje- och gaspriser har under de senaste åren brutits inte minst på grund av den snabbt ökande exploateringen av skiffergas till låga kostnader. Även om osäkerheten är stor om de långsikta priserna har detta bromsat att locka investeringar till bioenergiområdet.
Att ta till vara skogens resurser genom bioraffinaderilösningar är höggradigt aktuellt med stor aktivitet på forsknings- och utvecklingsområdet säger Ragnar Stare, ÅF. Han exemplifierar med den bredd av produkter och lösningar som redovisades på konferensen 5th Nordic Wood Biorefinery Conference i Stockholm nyligen. Allt från kolfibrer från lignin för bilindustrin till fiskfoder genom jäsning av restströmmar. Metoderna varierade lika brett, från lätta modifieringar av etablerade processer till helt nya lösningar där man löser upp träkomponenterna i jonvätskor.
Och i full drift i industriell skala finns nu den första kommersiella Lignoboost anläggningen för uttag av sulfatlignin i USA hos Domtar, Plymouth, som på sin hemsida marknadsför ”BioChoice” som såväl bränsle som bindemedel, dispergeringsmedel m m. En andra anläggning av beställd av StoraEnso i Sunila.
Pellets från trä är ett intressant område med blandade framtidsutsikter menar Nippe Hylander.
– Dels har vi ”vita pellets” från sågspån som säkert kommer att fortsätta att ha en viss marknad under lång tid framöver. Men behovet för uppvärmning kan på sikt minska med allt energieffektivare hus, värmepumpar och vind- och solenergi som ersätter delar av fjärrvärmebehovet. Dels har vi ”svarta pellets” som är torrefierade(”rostade”) bland annat från skogsavfall. Här pågår intensivt FoU-arbete både vid högskolor och hos leverantörer och det finns ett stort intresse inte minst från England för successiv ökning av biomassainblandning till kolkraftverken för att uppnå förnybarhetsmålen.
Inte så konstigt, kanske, att flera sågverksföretag i dag satsar på att utveckla kompletterande sätt att använda spån, till exempel för trädgårdsprodukter eller som underlag i ridanläggningar. Södra har till exempel vid sitt sågverk i Kisa utvecklat en process där kutterspån blir till stallströ samtidigt som dammet från denna tillverkning blir energipellets.
Detta kan ses som ett exempel på både bioraff- och kaskadprinciperna, som alltmer ses som framtidsmodell för skogsindustrin. Man använder träets ursprungliga mest värdefulla egenskaper så långt möjligt liksom även biprodukterna. Energivärdet utnyttjas för fraktioner som inte kan användas på annat sätt eller vid slutlig återvinning.
Trä är ett material som är mycket starkt i förhållande till sin vikt. Mycket tyder därför på att skogens stora bidrag till hållbarhet blir att användas som material, som byggmaterial och papper men även som råvara för textilier och för kemikalieindustrin och förnybara plaster.
Det gäller för såväl industrin, som politiker och miljöorganisationer att se till helheten.Bioenergi kommer att vara en viktig del i framtidens hållbara samhälle.
Redan idag så står biobränslen i Sverige för 22 procent av tillförda energiråvaror. I framtiden kan detta kompletteras med fler bidrag till hållbara kemikalie- och materialflöden på områden där idag fossila lösningar är dominerande.
NL