Träbyggande – framtidens bioenergi
Bioenergi i förädlade former har länge framstått som en räddningsplanka för politiker och organisationer som arbetar med uthållighetsfrågor. Men i dag väntar vi fortfarande på ett genombrott för industriell förädling av skogsbaserad bioenergi, framför allt till drivmedel. Mycket tyder på att skogens största bidrag till hållbarhet blir ökad användning av trä som material.
Stoppet för Domsjöprojektet blev en stor besvikelse för bioenergibranschen. En optimistisk känsla av att ett genombrott skulle komma i och med Domsjöanläggningen förbyttes hos många till en känsla av att industriell bioenergi var något som i och för sig fungerar men inte går att sälja utan politiska subventioner, en typ av intäkt som i sin tur inte så långsiktig att den ger grund för att investera i stora industriella anläggningar.
Tekniken som sådan fortsätter att utvecklas positivt, bland annat i den anläggning i Piteå som förra året togs över av LTU, Luleå tekniska universitet. Där används svartlut från Smurfit Kappas massaproduktion för att producera DME, som bland annat används i ett antal lastbilar som Volvo byggt som testplattformar. Bränslet fungerar tekniskt sett mycket bra, och oberoende forskare har bedömt att DME från skogsråvara tillsammans med eldrivna fordon kan bidra till framtidens lösning på drivmedelsområdet. Vid anläggningen i Piteå fortsätter forskningen i bolaget LTU Green fuels, som bildades när LTU tog över Chemrecs anläggning, och i samarbete även med danska katalysföretaget Haldor Topsö.
Tekniskt och vetenskapligt ser det alltså fortfarande lovande ut, men ekonomiskt och industriellt konstaterar Nippe Hylander, skogsindustriell expert hos ÅF att ”luften gått ur efter stoppet för Domsjöanläggningen”. Den närmaste framtiden är andra lösningar, bland annat skiffergas och oljesand, alltför billiga för att tillräckliga investeringar ska lockas till bioenergiområdet.
Uppvärmning med pellets, som tillverkas av restprodukter från träindustrin, kommer säkert att fortsätta att ha en god marknad under lång tid framöver. Men Nippe Hylander menar att framtiden även här är osäker.
– Behovet av uppvärmning kan förändras drastiskt när energieffektivare hus och lokala energikällor som bergvärme ersätter delar av fjärrvärmebehovet.
Inte så konstigt, kanske, att flera sågverksföretag i dag satsar på att utveckla även andra sätt att använda spån, till exempel för trädgårdsprodukter eller som underlag i ridanläggningar. Södra har till exempel vid sitt sågverk i Kisa utvecklat en process där kutterspån blir till stallströ och dammet från denna tillverkning blir energipellets. Detta projekt kan ses som ett exempel på kaskadprincipen, som alltmer ses som framtidsmodellen för skogsindustrin. Man använder träets ursprungliga egenskaper så långt möjligt, även för biprodukter. Energi produceras först vid återvinning, och från fraktioner som inte kan användas på annat sätt.
Trä är ett återvinningsbart material, som också är mycket starkt i förhållande till sin vikt. Mycket tyder på att skogens stora bidrag till uthållighet blir att användas som byggnadsmaterial, som råvara för textilier och andra material och i någon mån även som råvara för kemikalieindustrin. Det gäller bara för industrin, politiker och miljöorganisationer att se helheten.
Bioenergi står i dag för 22 procent av tillförda energiråvaror, och kommer att vara en viktig faktor för framtidens hållbara samhälle, men kanske bör energiprodukterna bara vara en liten del av skogens bidrag till hållbarheten.
Nils Lindstrand