Det skogsindustriella glappet
Tryckpapper, i varje fall tidningspapper, är i fritt fall. Vill det sig illa så kan så många som hälften av de pappersmaskiner som rullar idag vara nedlagda om tio år och enorma tonnage av massaved i princip stå utan värde. Vad gör vi då?
Det sistnämnda låter inte lockande men är ett faktum om vi inte gör något kraftfullt nu.
Om det uppstår ett överskott av vedråvara i den storleksordning vi fruktar när pappersmaskinerna stannar så kommer asiatiska fabriker importera svensk gran och tall för en billig penning. Då tjänar knappt ens de svenska skogsägarna några större pengar. För att förhindra att Sverige, likt tredje världen, levererar naturtillgångar till Sydostasien, måste vi själva hitta en bulkproduktion med högt förädlingsvärde som kan mäta sig med dagens papperstillverkning.
Räddaren i nöden kan vara dissolvingmassa och textilmassa. En storskalig tillverkning av viskos till kläder och textilier kan hålla uppe produktionsapparaten för massa, skapa arbetstillfällen och ge nya sköna pengar till svensk skogsindustri och statskassa.
Det skogsindustriella glappet är här, samtidigt som skogen växer så det knakar. Låt oss inte konstatera att vi börjat omställningen försent. En ny textilindustri i Sverige med skogsråvara i spinnrockarna borde vid det här laget vara en självklarhet.
Mikael Hedlund