Staffan Laestadius; Biomassan- het gröt i framtiden
Det fossila kolberoendet i vårt samhälle kan ersättas med biomassa. Men en sådan omställning mot ett hållbart samhälle medför stora omstruktureringar för industrin. Papperstillverkare slås ut och massan blir eftertraktad av nya aktörer.
Som enskild individ är det svårt att se effekterna av koldioxidutsläppen i det dagliga livet. Förändringarna kommer smygande. På kort sikt sker väderförändringar, på längre sikt allvarliga naturkatastrofer som kan få katastrofala följder för mänskligheten. För politikerna återstår att bilda opinion för en omställning till ett hållbart samhälle.
Staffan Laestadius, professor i industriell omvandling på KTH, aktuell med boken ”Klimatet och välfärden”, säger att det är viktigt att vi agerar kraftfullt redan nu för att minimera skadorna av kommande klimatförändringar. De åtgärder som behövs för att ställa om samhället och industrin kommer att märkas omedelbart, även om de tar tid att genomföra.
– Idag är vårt samhälle uppbyggt på fossila bränslen. Dessa skulle i princip kunna ersättas av biobränslen med nettoutsläpp av koldioxid nära noll.
Men konkurrensen om råvaran, biomassan, kommer att öka. Vi äter biomassa, dricker biomassa, eldar biomassa. Vi vill köra våra bilar på biomassa och vi vill bygga med biomassa.
För pappersindustrin kommer det att bli tufft. Samhället kommer alltid att behöva papper, men mängderna kommer att fortsätta att minska. De papperstillverkare som inte går i konkurs måste nischa in sig på andra produkter.
– För en investeringstyngd pappers- och massaindustri med en traditionellt inbyggd tröghet kommer den existerande kapitalstrukturen att bli en rejäl utmaning. Men industrin har fördelar om den kan utnyttja sin kunskap till att modernisera befintliga anläggningar för att möta framtiden. För den renodlade massproducerande delen av industrin ser det som allra ljusast ut. Idag görs kemikalier av biomassa, och så kommer det att fortsätta. Ett sätt för dagens massaföretag att överleva är att bli renodlade kemikalieproducenter om ett tiotal år.
De som är kreativa och spelar sina kort rätt kan alltså bli vinnare.
Men nya aktörers miljardinvesteringar ska konkurrera med massabrukets erfarna ingenjörer som kan modifiera sin befintliga anläggning. Det gör utgången oviss.
– Utmanarnas trumfkort är att de inte är bundna till gamla investeringar och kan verka i mindre skala. Just processindustrins volymtänkande, att producera så många ton som möjligt, kan bli belastande, fortsätter Staffan Laestadius.
Slår ett slag för träbyggnader
I jakten på nya affärsområden kan skogsindustrin börja konkurrera med järn-, stål- och cementnäringen. Mängden cement som behövs i byggen kan nämligen minskas drastiskt genom att lignin blandas in.
Träkonstruktioner kan också ta marknadsandelar från stålindustrin. Den skandinaviska skogen med sin unika fiber används allra bäst till byggnader där den kan binda koldioxid i infrastrukturen.
I sin bok tar Staffan Laestadius upp stadsdelar byggda helt i trä. Det finns även exempel på vindkraftverk i trä. Idag tillverkas i princip alla vindkraftverk i målat kolstål med en livslängd på 20–25 år. Det är inte hållbart.
Men det kommer att bli tufft på andra håll. Basindustrin har alltid ropat efter låga energipriser, något som framtiden inte kommer att bära med sig. Klimatomställningen kräver sannolikt fördubblade energipriser, enligt Staffan Laestadius.
Ändå kommer industrins största konkurrent förmodligen att bli konsumenterna själva, om dagens skatte- och regelsystem består. Konsumenterna är nämligen relativt köpstarka per volymenhet biomassa.
Om Sveriges befolkning ska fortsätta att köra bil som idag, men på etanol istället för bensin, kommer biomassan att stiga drastiskt i pris. Kläder gjorda på skogsråvara och större andel biobränsle i fjärrvärmesystemet är ytterligare exempel där biomassa efterfrågas, med prishöjningar som följd.
Staffan Laestadius menar att politikerna måste gå in och styra utvecklingen och sända tydliga signaler till samhället. Exempelvis måste koldioxidskatten höjas ytterligare. Och biodrivmedel måste absolut inkluderas i koldioxidskatten som ett led i en effektiv användning av biomassan.
– Kanske måste industrin också kompenseras ekonomiskt på olika områden för att orka med omställningen till ett hållbart samhälle.
Från skilda håll i samhället efterlyses mer forskning och ny teknik. Men den teknik som i närtid behövs för samhällets och industrins omställning finns redan. Det gäller att använda befintlig teknik på ett klokt sätt.
– Vi kan inte luta oss tillbaka och hoppas att ny teknik ska lösa våra problem, eller vänta på forskning som kanske blir klar om fem–tio år. Då lämnar vi över en ännu större koldioxidskuld till kommande generationer.
I grund och botten lånar vi resurser från kommande generationer. Den nuvarande resursförbrukningen är långsiktigt ohållbar och tänjer på planetens gränser. Redan i mitten av augusti rapporterades att naturens budget var förbrukad ur ett globalt perspektiv. Det handlar inte bara om koldioxidutsläpp utan också om sådant som fosforreserver, färskvattenförråd och markanvändning. Ändå fortsätter vår konsumtion att öka från en redan hög nivå. Förbrukningen av fossila bränslen fortgår. Det är inte så konstigt, för om en medelklassfamilj i Sverige ska få vardagen att fungera behöver de minst en bil per hushåll. Här måste omställningen med hur vi organiserar våra liv börja. Det ställer stora krav på en förändrad infrastruktur.
Ett stort ansvar ligger hos politikerna. De måste få med sig väljarna på hållbarhetståget som handlar om att inte vara rädda för förändringen utan istället välkomna den.
– Vi kommer inte att gå tillbaka till stenåldern. Våra liv kommer bara att bli annorlunda, kanske med en något lägre materiell levnadsstandard. Det får vi kompensera med högre livskvalitet.
– Andelen kretsloppsvänliga tjänstenäringar måste öka. Det är vad det postindustriella samhället handlar om, avslutar Staffan Laestadius.
Text & Bild: Jesper Gunnarsson