Transportsektorn föreslås ingå i utsläppshandeln
Transportsektorn bör tas med i handelssystemet med utsläppsrätter och tio procent av utsläppsrätterna inom EU bör avyttras från marknaden under perioden 2008-2012. Det var två av förslagen från Nuteks generaldirektör, Kjell Jansson, tillika ansvarig för FlexMex2-utredningen, när han lämnade sitt slutbetänkande till regeringen. I betänkandet sammanfattar FlexMex2-utredningen arbetet med att införa handelssystemet och beskriver hur det fungerar. Enligt utredningens delegation har systemet på det hela taget fungerat väl med hänsyn till de förutsättningar som funnits.FlexMex2-utredningen anser att EU:s handelssystem bör utökas till att även innefatta transportsektorn, genom en harmoniserad lösning som omfattar samtliga medlemsstater. Ansvaret på inköpen av utsläppsrätter bör i så fall läggas på bensinbolagen.- Om transportsystemet kommer med liksom alla andra fossila bränslen som säljs i Sverige skulle man få in 90 procent av koldioxidutsläppen i systemet, säger Kjell Jansson.Transportsektorn ansågs för krånglig att ta med när systemet beslutades i EU och utredningens bedömning är att transportsektorn inte kan tas med i handelssystemet förrän på relativt lång sikt, med 2013 som en realistisk tidpunkt. Därför behöver en rad andra åtgärder vidtas för att minska utsläppen från denna sektor, anser delegationen. Om ytterligare växthusgaser skall tas med i handelssystemet bör enligt delegationen avgöras av Europeiska kommissionen. Delegationen föreslår att det vid fördelningen av utsläppsrätter till de anläggningar som omfattas av systemet blir obligatoriskt inom EU att tio procent av utsläppsrätterna under perioden 2008-2012, då Kyoto-protokollet börjar gälla, skall avyttras på marknaden. Hur staten skall avyttra dessa utsläppsrätter bör enligt delegationen avgöras i samband med att frågan om ett obligatoriskt harmoniserat fördelningssätt prövas inom EU.Beträffande den framtida fördelningen av utsläppsrätter till berörda anläggningar anser delegationen att en metod baserad på riktmärken kan ha vissa fördelar. Bland annat kan en sådan metod ge underlag för att genom gratis tilldelning av utsläppsrätter kompensera anläggningar som vid en viss tidpunkt har mindre utsläpp av växthusgaser än det genomsnittliga utsläppet per producerad enhet inom en viss sektor.