Till vilken nytta?
När det sen var dags att göra en utvärdering hur pengarna använts och vilken nytta de gjort var det som om en tät dimbank dragit in.
Konsultföretaget som skulle utreda nyttan och avtrycken av den halva miljarden konstaterar att det inte finns något att rapportera. Pengarna har, mer eller mindre, försvunnit spårlöst.
Process Nordics Jesper Gunnarsson som beskrivit det här i detta och förra numret skriver att ”när myndigheten under sjutton år betalat ut en halv miljard kronor så förväntar jag mig magnifika resultat. Men järn- och stålindustrin levererar inte.”
Det bestående intrycket är att ingen verkar bry sig för att få klarhet i nyttan av den halva miljarden.
Energimyndigheten verkar vara måttligt intresserad av att pressa konsultföretaget till att hitta något.
Konsultföretaget som inte hittat något verkar vara nöjt med att ha tagit betalt. Järn- och stålföretagen, ovilliga att redovisa för skattebetalarna vad de gjort, verkar nöjda med att ha fått pengar av Energimyndigheten.
Jesper Gunnarsson har frågat de två ledande politikerna i näringsutskottet, ordföranden Jennie Nilsson (S) och vicen Lars Hjälmered (M).
Jennie Nilsson ”har en bild” av att pengarna haft en effekt. Lars Hjälmered anser det inte är rimligt att ”det i efterhand väcks frågor om dess stöd gjort någon nytta”. Båda efterlyser tydligare och mer uppföljbara mål.
För några år sedan avlutades PFE, Program för energieffektivisering, som startades av den dåvarande regeringen 2005 och där den mest elintensiva industrin bl a skulle investera i energieffektiviserande teknik, i utbyte mot skattebefrielse på el som användes i tillverkningsprocessen.
Det fanns en stor besparingspotential ansågs det. Som en jämförelse förbrukade japansk industri 45 procent mindre energi per BNP-enhet än svensk industri. Ute i industrin fanns miljoner överdimensionerad motorer att effektivisera – motorer som stod för 40 procent av landets totala elförbrukning, 65 procent av industrins. Fläktar och pumpar kunde regleras.
98 procent av den mest elintensiva industrin deltog i PFE. Under de första fem åren investerades drygt 630 miljoner kronor i över tusen elbesparande åtgärder med en återbetalningstid på i snitt 2,5 år. Företagen som deltog fick skattesubventioner på 150 miljoner årligen, åtgärderna genererade kostnadsbesparingar på cirka 400 miljoner årligen. Resultat: en energieffektivisering på drygt 1,4 terawattimmar.
Här var resultatet tydligt, åtgärder vidtogs som annars inte skulle skett. Incitamentet var klart: en skattereduktion på något som var väl känt. Det fanns en riktig morot att hämta.
Peter Håkansson
chefredaktör
Tidigare publicerad i Process Nordic nr 1 2017