Weserdomen kan förlama samhällsutvecklingen
Miljölagarna måste justeras och undantagen måste bli fler. Annars kommer Sverige att hamna i en situation som förlamar all samhällsutveckling och hotar en hållbar utveckling. Det menar juristerna som anlitats av processindustrin.
Nu har ett antal av processindustrins branschorganisationer börjat debattera för en lagändring. Det är nämligen rekommendationen från den advokatbyrå som anlitades för att utvärdera konsekvenserna av Weser-domen.
”Behovet av att tillämpa undantagen blir nu avgörande för att åstadkomma en rimlig tillämpning
av bestämmelserna i ramdirektivet för vatten och för att det inte ska skapas en situation som
förlamar all samhällsutveckling och som i sig hotar en hållbar utveckling.” skriver juristerna i sitt utlåtande.
En av rapportförfattarna är advokat Magnus Fröberg, delägare i Fröberg och Lundholm Advokatbyrå som specialiserat sig på mark- och miljörätt.
– När Ramdirektivet för vatten antogs 2001 hade miljöbalken nyligen antagits och var inte anpassad till de nya EU-reglerna. Det är ett komplext direktiv som rör komplicerade frågor, och införandet blev inte helt bra, berättar Magnus Fröberg som på 90-talet arbetade på Naturvårdsverket och var med i diskussionerna som ledde fram till vattendirektivet.
Den omtalade domen rörde tre exploateringsprojekt vid tyska floden Weser för att öka fartygstrafiken. Sen dess har många jurister i hela Europa försökt att tolka innebörden av EU-domstolens förhandsavgörande. Det finns vissa som hävdar att det i praktiken är ett totalstopp för många byggprojekt.
– Ta till exempel byggandet av ett nytt och modernt reningsverk. Även om det kommer att rena avloppsvattnet effektivt och i ett större perspektiv leda till väsentligt förbättrad vattenkvalitet skulle reningsverket ändå inte få tillstånd på grund av den lokala försämring som sker vid utsläppspunkten. Vissa hävdar att Weser-domen förbjuder byggandet av ett sånt reningsverk, berättar Magnus Fröberg.
Utredningen som han och två kollegor gjort pekar på flera problem och menar att det svenska regelverket måste ändras och att undantagsmöjligheterna måste användas i större utsträckning.
Dessutom ifrågasätts den svenska indelningen av vattenförekomster. Som exempel lyfter de fram Nissan. Vattendraget är 18,6 kilometer långt och indelat i ett tjugotal vattenförekomster, på ett ställe så kort som några hundra meter. Med en sådan indelning är det stor risk att minsta lilla ändring påverkar vattenmiljön negativt.
En annan indelning som väckt frågetecken är klassificeringen av vattenstatus och dess bedömningsfaktorer.
– Det är EU:s regelverk som ger oss problem, men det är vi själva som satt oss i klistret. När bedömningsfaktorer skulle utarbetas gavs uppdraget till forskare som inte förstod hur faktorerna skulle komma att användas. Vi har gjort alltför många och alltför detaljerade bedömningsfaktorer. Intervallerna är dessutom för snäva, säger Magnus Fröberg.
Enligt klassifikationen kan ett vatten ha fem olika tillstånd: hög, god, måttlig, tillfredsställande och dålig. Lite förenklat är det de bedömningsfaktorer med sämst värde som avgör vattnets klass. EU-domstolen menar att en försämring från en klass till en annan inte är acceptabel, och att varje liten försämring för ett vatten med dålig status är oacceptabel.
– Den naturliga variationen utan mänsklig påverkan kan gå över tre svenska klassgränser. Då kan man fundera om vi har de breda intervall som behövs för att man ska kunna tillämpa det här på ett rimligt sätt i rättstillämpningen, säger Magnus Fröberg.
Advokatbyrån ifrågasätter EU:s klåfingrighet på detaljnivå och menar att den strider mot deras egen princip om att besluten ska tas så nära medborgarna som möjligt: ”Resultat har istället blivit precis tvärtom, tillämpningen har lett till en ökad central styrning där såväl centrala myndigheter som EU lägger sig i tillämpningen på [lokal] avrinningsområdesnivå.”
– Den situation vi har idag är helt enkelt inte rimlig. I Sverige har vi lyckats minska utsläppen mycket långt och närmar oss nivåer som miljön anses klara av, och då börjar vi tillämpa lagstiftningen strängare än någonsin. Jag har själv ett miljöengagemang och inser att industrin måste fortsätta minska sina utsläpp så långt som är rimligt, men de här reglerna riskerar att bli kontraproduktiva, säger Magnus Fröberg.
Jesper Gunnarsson
Fotnot: Sedan artikeln skrevs har Mark- och miljööverdomstolen konstaterat att de utifrån Weserdomen kan göra nya bedömningar av industriverksamheter i efterföljande deldomar, trots att industrin redan fått klartecken i en tidigare dom. Just så hände Södras anläggning i Värö. I det fallet gjordes dock bedömningen att en 90-procentig produktionsökning inte borde medföra en försämrad klassificering. Den här omprövningen kan bara göras i de fall där domstolen tidigare inte tagit hänsyn till Weserdomen, och kommer alltså inte att gälla framtida domar.
”Vår skyddar vattenmiljön”
Den ansvariga myndigheten känner till problemen som dykt upp i kölvattnet av Weserdomen. Både lagar och föreskrifter kommer att ändras och vattenindelningen ska ses över. Men arbetet kommer att ta tid och målet är fortsatt skydd av vattenmiljön.
Havs- och vattenmyndigheten har det övergripande ansvaret för vattenfrågor i Sverige. Där görs nu en intern utredning för att utreda konsekvenserna av Weserdomen. Att det kommer att behövas lagändringar, det är myndigheten medveten om.
– Jag förstår att man kan vara orolig för de domar som kan komma. Weserdomen går ju i den riktningen att ny verksamhet kan bli svårare att etablera, men syftet är ju att skydda vattenmiljön. Hittills finns inget som tyder på att vattendirektivet varit förlamande för svenskt näringsliv, säger Marie Berghult, enhetschef på havs- och vattenmiljöenheten.
Indelningen av vattenförekomster är utförd på distriktsnivå och olika utförd i olika delar av landet. Problemet har varit känt, men lite har gjorts.
– Nu har indelningen blivit viktig ur ett juridiskt perspektiv, vilket motiverar en översyn, konstaterar Marie Berghult.
Hon hänvisar också till pågående arbete inom EU, där det ska tas fram riktlinjer för hur undantagen för nya verksamheter ska hanteras. Även undantagna vatten kräver rimliga åtgärder för att skydda vattenmiljön.
Havs- och vattenmyndighetens egen föreskrift med de långa listorna över bedömningsgrunder ska revideras 2017 och då ska vissa bedömningsgrunder ses över. Dessutom pågår ett arbete med att jämföra EU-ländernas olika klassgränser för att de ska bli mer likartade.
– Sverige har fått bra betyg i de jämförelser som gjorts och EU anser att vi gör ett gott jobb i denna fråga.
EU:s mål var länge att alla vattnen i hela Europa (förutom de som fått undantag) skulle ha uppnått god vattenstatus redan 2015, med möjlighet till förlängning först till 2021 och därefter 2027.
– Vår uppgift är att skydda vattenmiljön och uppnå målet. Bara 40 procent av Sveriges vattenförekomster har uppnått god eller hög vattenstatus och EU tycker att vi har för låg ambitionsnivå.
Jesper Gunnarsson
”Vi måste titta på helheten”
Med 35 års erfarenhet av industriell vattenrening menar Erik Dahlquist att vi måste titta på helheten och inte fokusera på enstaka bedömningsparametrar.
– Det är inte alls ovanligt att ett regelverk som bara behövs på några begränsade ställen i EU klubbas igenom för att gälla hela Europa. Ett antal individer driver sin fråga hårt och lyckats till slut. Om man befinner sig i periferin, som Sverige, då kommer man i kläm om man inte gjort sin röst hörd, säger Erik Dahlquist, professor i energiteknik vid Mälardalens högskola.
Han är liksom företrädare för processindustrin och deras anlitade advokat väldigt kritisk till vissa delar av reglerna och exemplifierar med mättekniska problem:
– Ska man mäta på dagsnivå? Är det medelvärdet för en månad? Eller ett år? Det ger helt olika resultat. Medelvärdet för ett år kanske låter okej, men så kommer ett jätteoväder och då lossnar saker i marken och vissa koncentrationer kan mer än tiodubblas och då klarar inte reningsverket sina krav.
Enligt honom är det lätt att bita sig själv i svansen när det gäller mätteknik och olika gränsvärden för vatten.
– Vi måste titta mer på helheten. Varför är vissa värden dåliga? Kan vi åtgärda problemet vid källan? Läkemedelsrester som passerar reningsverk är ett sådant problem. Då är frågan om vi måste äta så mycket mediciner i vårt samhälle? Kan vi inte göra på nåt annat sätt? menar Erik Dahlquist.
Jesper Gunnarsson
Reportaget tidigare infört i Process Nordic nr 8 2016