”Männen måste gå ner i arbetstid”
Medierna dramatiserar arbetsmarknaden och missar därmed det som inte förändras snabbt. Nämligen könssegregeringen. Istället för att se kvinnors deltidsarbete som ett problem kan vi fråga oss hur vi ska få männen att arbeta deltid, menar Eva Lindell, doktorand vid Mälardalens högskola.
Att alla ska kunna leva på sin lön och få en bra pension är självklart, men varför ska alla arbeta mer, istället för att dela på jobben och få mer fritid?
– Idag finns viss status i att jobba mycket. Vi pratar om hur mycket vi har att göra och hur många mejl vi får. Vi går ju inte omkring och berättar hur lite mejl vi får, konstaterar Eva Lindell, doktorand i industriell ekonomi och organisation vid Mälardalens högskola.
På dagarna forskar hon på företagsekonomistudenters studieval, föreställningar och tankar om framtiden. På fritiden umgås hon med sin familj och skriver barnböcker.
Men hon skriver också forskarrapporter om framtidens arbetsmarknad. Uppdragsgivaren är kommuner och landsting i Mälardalsregionen som undrar vad som händer om jobben inte räcker åt alla. Deras mål är ju att skapa ett samhälle där alla får plats, oavsett om personen står på eller utanför arbetsmarknaden.
I höstas undersökte Eva Lindell hur massmedia beskriver arbetsmarknaden och dess förändringar. Det blev tydligt att den beskrivs utifrån hastighet, att utvecklingen går väldigt fort.
– Men då missar vi att prata om de stabila tillstånden. Att arbetsmarknaden länge varit och är könssegregerad. Kvinnor jobbar oftare deltid och tar ut en större del av föräldraledigheten, säger hon.
För några år sedan presenterade ett par Oxford-forskare beräkningar som visade att 47 procent av alla arbeten kan vara automatiserade inom tjugo år. Siffror som nationalekonomen Stefan Fölster fick i uppgift att översätta till svenska förhållanden.
Rapporten har diskuterats mycket sen dess och det tycks finnas en rädsla för att jobben ska försvinna. Istället för att se färre arbetstillfällen som ett hot kan det betraktas som en möjlighet till ökad fritid.
– 40-timmars arbetsvecka är ingen naturlag, det är en social konstruktion som vi kan ändra. Med datorer och automatisering kan vi ha bibehållen välfärd och samtidigt jobba mindre. Det är en möjlig utveckling, men det handlar om att ändra föreställningen om arbete i våra liv och i samhället, säger Eva Lindell.
Inom vissa yrken finns väntetid och andra typer av dötid som kan rationaliseras bort. I andra yrken kommer arbetstidsförkortningar att innebära ett större behov av arbetskraft medan vissa yrken på längre sikt helt kommer att försvinna. I det stora hela blir det dock en minskad arbetsbörda. Och det är inte de traditionellt deltidsarbetande kvinnorna som ska gå ner i arbetstid.
– Det är männen som måste gå ner i arbetstid, det skulle kunna lösa några av de problem som vi står inför. Jag tror inte att färre arbetstimmar löser alla problem, men en förändrad arbetsnorm där vi får mer tid att ta hand om oss själva, vår familj och odla våra intressen är en bra början, menar Eva Lindell.
Att komma dit är dock lättare sagt än gjort. En av de första frågorna vi ställer till nya bekantskaper är vad de jobbar med. Det är inte ovanligt att mer tid tillbringas på jobbet med arbetskamrater än hemma med familjen.
– Något vi ofta missar när vi pratar om framtidens arbetsmarknad är barnperspektivet. Det är ju barnen det handlar om. Kunskapsöverföring mellan generationer kräver många vuxna som har tid för barnen, där kortare arbetsdagar skulle kunna vara ett steg i rätt riktning.
Hur det ska gå till rent praktiskt vet hon dock inte. Om det är enskilda företag som ska ta initiativet att införa kortare arbetsdagar, eller om politikerna ska gå före. Något typ av nytänkande behövs dock. När pensioner diskuteras är ekonomernas budskap oftast att undvika deltidsarbete, på grund av systemets utformning.
Redan idag finns en uppsättning av idéer för att minska arbetsmängden. Eva Lindell har sammanställt dem i sin rapport, och de inkluderar förslag om exempelvis friår och medborgarlön.
– Tänk om jag hade ett färdigt svar för hur vi skulle göra, jag önskar att jag hade det, det skulle vara så skönt men nej, jag har ingen färdig lösning.
Uppenbart är att en tillräckligt stor del av befolkningen måste vilja bryta med arbetsnormen för att förändring ska kunna ske på politisk väg. Idag pågår försök inom vården i Göteborg. Alliansen vill dock avbryta forskningsförsöken som försvaras av de rödgrönrosa med olika argument som att sjukskrivningarna minskar och att det i längden blir billigare att driva verksamheten.
– Men måste vi verkligen använda ekonomiska argument? Istället borde vi ifrågasätta dagens arbetsnorm. Är målet med vårt samhälle att alla ska arbeta 40 timmar per vecka? Varför då?
En individuell lösning kan vara att självmant gå ner i arbetstid, om chefen samtycker. Och även om företaget ger klartecken med motsvarande lönesänkning kan det också medföra en del försvarsarbete.
– Det kan ju kosta på att aktivt bryta mot normen. När vi har en 40-timmarsnorm så måste du försvara varför du valt att inte tillhöra normen och jobbar mindre. Det gäller allt normbrytande, såsom sexualitet och livsstilsnormer över huvud taget. För män är det dessutom ”mer” norm att jobba heltid än för kvinnor, säger Eva Lindell.
I slutet av förra året spådde Carnegie att alltfler höginkomsttagare kan komma att prioritera en arbetstidsförkortning. Återställandet av marginalskatten från årsskiftet skulle nämligen göra det mer intressant än att betala högre skatt. Än finns det ingen som vet om det blivit så. Den utvecklingen skulle i så fall få skjuts av en ändring av skattesatsen. Att höginkomsttagare skulle driva utvecklingen mot minskad arbetstid har Eva Lindell svårt att se:
– När vi tittar på uttag av föräldraledighet så är argumentet att paret förlorar om mannen är hemma. Samma sak gäller i så fall för höginkomsttagarna. En person som tjänar 80 000 i månaden och går ner till 75 procent förlorar 20 000 kronor i månaden. Någon som från början bara tjänar 20 000 behöver bara gå ner till 15 000, säger Eva Lindell.
Jesper Gunnarsson
Fakta:
Namn: Eva Lindell
Ålder: 42
Familj: Man och tre barn.
Fritidsintressen: Familjen och att skriva. Har bland annat givit ut fem barnböcker.
Utbildning: Magisterutbildning i företagsekonomi och därefter arbetat med personalfrågor i åtta år på Södertälje kommun, Landstinget Sörmland, Adecco och Mälardalens högskola. Disputerar i Industriell ekonomi och organisation vid Mälardalens högskola i december.
Aktuell med: Rapporterna om framtidens arbetsmarknad, som finansieras av landstingen i Sörmland och Västmanland samt Västerås och Eskilstuna kommun.
Intervjun tidigare publicerad i Process Nord nr 2016