Så ska industrin bevara mångfald
Nedlagda gruvor och stålverkens gamla slagglager kan bli nya hem för rödlistade och hotade arter. I en ny rapport beskrivs hur industrin kan bidra till att bevara biologisk mångfald och rädda arter från att utrotas.
Åtgärderna handlar inte främst om att återställa marken till ursprungligt skick strax före exploateringen, utan att införa den naturtyp som regionens hotade arter är i störst behov av.
Rapportens slutsats är att det finns stor potential hos både gruvbranschen och järn- och stålindustrin. Siffran för gamla gruvområden är 4000 hektar. På järn- och stålsiffran är det mer osäkert. Enligt rapporten finns minst 300 hektar som kan användas, men förmodligen mycket mer.
Även om ytorna och kostnaderna kan tyckas små i relation till Sveriges yta och den totala saneringsbudgeten så är det inte arealen och storleken på pengapåsen som är viktigast, utan kvaliteten på det utförda arbetet. Forskning har visat att vanlig röjning i elledningsgator har en stor betydelse för olika fjärilarters fortlevnad.
Enligt konsultrapporten är det inte omöjligt att lagkrav på ekologisk efterbehandling kan komma att införas i framtiden. Genom att redan nu arbeta med frågan kan industrin ligga i framkant, åtnjuta respekt hos miljövänner och inte minst bidra till att rädda hotade arter från utrotning.
Att verka för arters överlevnad och bevarad biologisk mångfald är dock inte nytt inom branschen. Stålverket i Avesta hade länge en avelsstation med några av de sista visenterna, Europas vilda bisonoxar, fram till att Outokumpu avyttrade verksamheten. Cementa har adopterat den hotade Nipsippan på Gotland och Bergvik Skog har projekt för att gynna den akut hotade vitryggiga hackspetten.
Jesper Gunnarsson
Artikeln tidigare publicerad i Process Nordic nr 7 2016