Elbortfallen – notan hamnar hos industrin
Klåfingriga politiker, kunskapsbrist, dåligt nätunderhåll och avregleringar är några orsaker till industrins oro för elnätet. Korta elbortfall kostar i bästa fall bara sjuttio miljoner. Frågan om nätstörningar blir allt viktigare och nätbolagen kommer hamna i skottgluggen.
Men nu växer oron hos industrins företrädare. Anledningarna är flera: politikerna vill ha mer makt över standardisering och regelverk, EUs idé om den fria rörligheten ska även gälla elleveranser och den nordiska elmarknaden Nord pool kan bli en europeisk börs.
– Som tekniker är det lätt att tycka att det var bättre innan avregleringen, för då var tekniken i fokus, idag är det ekonomin som styr, säger Lars Skoglund, ordförande i Föreningen för industriell elteknik, som företräder stora delar av processindustrin.
– Det är också ett komplicerat ämne. Det är vi nördar som håller på med det här, och det är svårt för oss att att bli förstådda av politiker, tillägger han.
Stora summor står på spel. Enligt Fie:s kostar varje dipp i elnätet 70 miljoner kronor för svensk industri – bara i omstartskostnader. Havererad utrustning och produktionsbortfall är inte inräknat.
Till vardags arbetar Lars Skoglund på Sandvik. Han varken kan eller vill berätta exakt vad det skulle kosta för dem.
– Det rör sig i alla fall om miljoner per timme. I högkonjunktur blir förlusterna större eftersom produktionsbortfallet är mer värt än under en lågkonjunktur, säger han.
Elbortfallen brukar delas in i A-, B- och C-störningar, där A-störningar är mer än 90-procentiga spänningssänkningar under kortare tid än 150 millisekunder (alltså 0,15 sekunder). C-störningar är längre än 600 millisekunder. B-störningar är gråzonen däremellan.
Egentligen är det tänkt att industrin ska klara A-störningar. Flera experter bekräftar dock för Process Nordic att en majoritet av alla företag inte klarar av A-störningar. Det beror på kunskaps- och resursbrist. Företagsledningarna prioriterar inte frågan, helt enkelt.
Process Nordic har mejlat flera bolag och frågat om deras kostnader för elbortfall. Göteborg energi skriver i ett mejl att om kraftvärmeverken stannar kan det kosta miljontals kronor att starta en oljepanna. Hos SSAB i Borlänge ger 100 millisekunders strömavbrott skador på valsar för 5,5 miljoner kronor.
Vissa företag hänvisar till företagssekretess, andra har ingen aning om hur mycket ett avbrott kostar. En industri som har koll är Borealis:
– För oss spelar det inte så stor roll om elbortfallet är en sekund, en minut eller en timme. Våra största motordrifter stannar och kan inte återstartas även om strömmen kommer tillbaka snabbt. Här i Stenungsund tar det ungefär tio dagar att komma upp i full produktion efter ett driftstopp, säger Reine Spetz, energichef på Borealis.
Senast det skedde hos Borealis var under högkonjunkturen 2006 och kostade ungefär 100 miljoner kronor. I den kostnaden ingår produktionsbortfall, reparationskostnader och drift för att hantera produktströmmar som inte håller tillräckligt hög kvalitet.
Med tanke på deras stora effektbehov, sammanlagt 100 MW för både krackern och etenanläggningen, så finns ingen riktig bra åtgärd för att garantera driften. Ett av de mest rimliga alternativen, som fortfarande är ganska orimligt, är att driva ett eget gaskraftverk.
Än så länge litar Borealis på marknaden:
– Säkerhetsmässigt kan vi hantera elbortfall med batteribackup och liknande. Driftmässigt så har vi hittills sagt att vi får acceptera konsekvenserna av ett elbortfall. För att försäkra oss om en hög leveranssäkerhet i regionnätet har vi dock en ständig dialog med Vattenfall, säger Reine Spetz.
Trots dialog havererade två stycken transformatorer för bara ett halvår sedan, den ena i december och den andra i januari. Bara två månader senare hade Borealis och Vattenfall planerat ett driftstopp med bland annat byte till ett helt nytt ställverk.
– Frågan om nätstörningar blir bara större och allt viktigare för industrin. Nätbolagen har ett stort ansvar, men de tycks mer intresserade av att tjäna pengar istället för att ta ansvar för ett bra nät med hög leveranssäkerhet, säger Lars Skoglund.
För större industrier kan kostnaderna för driftavbrott vara så höga att det lönar sig att göra nätbolagens investeringar. Det kan handla om nya, oberoende matningar in till industriområdet, uppdaterad mjukvara eller ny hårdvara. Så är det till exempel för Sandvik, och så har det varit för SSAB.
Varannan gång Sandvik underhållit en av sina transformatorer och slår in den på nätet så kopplar ställverket i Valbo bort strömmen.
– Felet beror på gammal reläteknik. I princip kan vi köpa nyare prylar åt Vattenfall och fortfarande spara pengar, men vi hamnar i en väldigt konstig situation om vi både ska betala nätavgift och göra deras investeringar, säger Lars Skoglund.
Går det inte bara att ställa tuffare krav på nätbolagen?
– Då ställer nätbolagen motkrav på oss. Vi har börjat inse nödvändigheten i att installera mätare för att få bevis och kunna styrka våra krav.
Hos SSAB i Oxelösund fanns till slut inget val. Statistiken pratade sitt tydliga språk: sen 1996 hade elbortfallen kostat i runda slängar 50 miljoner kronor varje år. Sju år senare började företaget på allvar att nysta i trådarna.
– Vi såg hur illa det var och har en bra dialog med Vattenfall, men i just den här dialogen kom vi ingenstans. De ville inte göra investeringen, säger Lars Wennberg, elbehörighetsansvarig på SSAB i Oxelösund och styrelseledamot i Föreningen för industriell elteknik.
Till slut fick han uppvakta det egna bolagets ledning. Blixtnedslag och åskväder var en stor bov i dramat. Storleken på elbortfallskostnaderna fick ledningen att agera. Så för några år sedan förstärktes den sträcka som var mest besvärlig med en topplina.
– Dagens avbrott kostar småpengar. Investeringen betalade sig på bara några månader. Fast vi har ingen mindre nätavgift. Vi har samma nätavgift plus att vi har betalat den här investeringen i elnätet.
Jesper Gunnarsson
I nästa nummer skriver vi om hur industrin kan arbeta för att undvika onödiga elbortfall och spara miljontals kronor.
Fakta: Elnät, frekvens och bortkoppling.
Elnätet är ett system som ska vara i balans. Elproduktionen och elanvändningen måste därför vara lika stora, annars måste det kompenseras med antingen import/export eller justering av frekvensen, som i Sverige ska vara omkring 50 Hertz.
Till viss del kan elkomponenter tåla mindre variationer i nätet, men vid exempelvis blixtnedslag, jordfel eller inkoppling av stora motorer kan kraftförsörjningen ”dippa”. Då löser olika skydd ut och kopplar bort delar av nätet för att skydda känslig utrustning. Ofta är strömmen efter lite omkopplingar tillbaka på mindre än en sekund, men då kan industriella processer redan ha tagit skada. En återstart kan i värsta fall ta flera dygn.
Artikeln tidigare publicerad i Process Nordic nr 6 2016