Vilse i virtuella världar
Det är ingen slump att Paper Industry 4.0 är ett tema under årliga European Paper Week. Det är bara ett evenemang av många som hoppar på trenden. Var man än rör sig i industrisammanhang surrar det om Industri 4.0, skriver Sverker Nyman i en krönika.
Naturligtvis handlade det framför allt om tillverkning i verkstadsmiljö. Men som ofta är när omstörtande idéer börjar spridas så bildas ringar på vattnet. Vågskvalpet har nu nått processindustrin.
Det verkligt revolutionära i verkstadsindustrin handlar om flexibel, kundstyrd produktion.
Den smarta fabriken kan tillverka olika varianter, kundanpassat och billigare än idag, med hjälp av det senaste inom den tekniska utvecklingen. Den smarta fabriken är resurssnål och möter hållbarhetskraven.
Tyngdpunkten i diskussionen har legat på IT-området. Delvis så till den grad att fackingenjörer, som begriper processen bättre än IT-folket, har hamnat i skymundan. Men processindustrin är inte likadan som verkstadsindustrin. Visionerna måste bli litet annorlunda.
En stålindustri är inte speciellt flexibel. Inte ett oljeraffinaderi heller. Och inte en massafabrik, fastän möjligheterna där att tillverka massa i litet olika kvaliteter inte är helt obefintliga. Men man kan uttrycka det så här: Industri 4.0 för processindustrin innebär ett effektivt och heltäckande produktionssystem, som leder till resurssnålhet samt högre tillgänglighet och produktivitet.
Generellt är processtyrningen långt utvecklad. Och på sina håll gränsar visionerna för framtiden till science fiction.
Den virtuella fabriken är en sådan vision, som det dock är orättvist att kalla för science fiction. För en hel del tillämpas redan.
Ett företag planerar en ny fabrik. Man vill ha det bästa av det senaste. Hur gör man?
Man börjar med att bygga en virtuell fabrik, en anläggning som bara existerar digitalt. Den virtuella fabriken testas på längden och på tvären i avancerade simuleringssystem. Fabriken provkörs digitalt. Detta görs idag på många håll i större och mindre skala.
När provkörningarna gett önskat resultat byggs anläggningen, och produktionen startar i den riktiga världen. Men tro inte att den virtuella fabriken därmed spelat ut sin roll. Den används fortfarande i arbetet på att optimera produktionen. Genom att samköra den virtuella fabriken med den reella fabriken kan produktionen utvecklas. Genom att överföra information mellan de virtuella och reella världarna kan kraftfulla optimeringseffekter uppnås.
Man kan dra paralleller till helt andra världar. De som var med kan i minnet återkalla diskussioner från 1970-talet om kommunistisk ideologi och den reellt existerande kommunismen – de virtuella och reella varianterna. Där var det inte alltid så roligt i den reella världen. Vi får verkligen hoppas att liknelsen stannar här, vid en knorr i en krönika, och att inga profetior blir självuppfyllande.
För det finns, som nämnts, farhågor om att den snabba utvecklingen inom IT-området gör att man lägger större vikt vid IT-frågorna än vid det djupa processkunnandet. Om det sker kan det gå illa. Framgången ligger i att de digitala och reella världarna kan prata med varandra även på det mänskliga planet och nå ett fruktbart samarbete. Annars riskerar man att gå vilse i den virtuella världen, och diskussionen börjar mer likna kosmologi än industriell produktion.
Ett viktigt område gäller processanalytisk teknik. Att i realtid få tillgång till relevanta processanalytiska data kunde göra mycket för kvalitet, tillgänglighet och därmed lönsamhet, vare sig de används virtuellt eller i den verkliga världen. Här görs framsteg, men det finns mycket mer på önskelistan.
Sverker Nyman
Krönikan tidigare publicerad i Process Nordic nr 10 2015