Upp- och nedsidor med LNGn
Utsläpp av partiklar minskar drastiskt vid användning av LNG som fartygsbränsle. Det visar de allra första mätningarna av partikelutsläpp som nyligen har gjorts vid Chalmers.
LNG (Liquefied Natural Gas) är ett fartygsbränsle som har tagits i bruk allt mer under senare år. Men de flesta fartyg går fortfarande på andra marina bränslen som till exempel tjockolja, på grund av att det kostar att anpassa motorerna efter nya bränslen.
Själva LNG-bränslet är inte mycket dyrare än tjockolja och det har en rad positiva effekter att gå över till LNG. Utsläppen av partiklar reduceras med 90-99 procent jämfört med andra marina bränslen.
– Utsläppen reduceras vilket bidrar till en bättre hälsa och miljö, säger Maria Anderson.
Nuvarande regelverk ställer krav på användning av lågsvavligt bränsle och Maria Anderson menar att LNG-användning är en bra möjlighet för rederierna att klara dessa krav.
– Dock släpps det fortfarande ut partiklar, de är väldigt små och det är de små partiklarna som är farligast, säger Maria Anderson.
Utsläpp av partiklar påverkar både människor och miljö, till exempel ökar risken för hjärt- och lungsjukdomar, till exempel astma, vid inandning. Reduceringen av svavel- och kväveoxider, i samband med användning av LNG som bränsle, bidrar till att minska övergödning och försurning.
– Ur hälso- och miljöperspektiv är det positivt, men ur klimatsynpunkt är det inte lika bra, säger Maria Anderson.
Men det finns en baksida – även om partiklar både i antal och massa reduceras, likväl som kväveoxider, svaveloxider och koldioxid, så ökar utsläppen av metan jämfört med andra marina bränslen. Metan är en växthusgas med starkare påverkan på växthuseffekten än koldioxid.
– Vi måste ha i åtanke att det är högre utsläpp av kolväten, framförallt metan. Vi strävar ju efter att minska användningen av fossila bränslen men LNG är fortfarande ett fossilt bränsle. Frågan är om vi någonsin hittar ett bränsle som är bra på alla plan, säger Maria Anderson.
Mätningarna har gjorts i samarbete med IVL Svenska Miljöinstitutet och projektet är finansierat av Göteborg Energi ABs stiftelse för forskning och utveckling.
Text: Katarina Wignell, Chalmers