Ibland går historien rundgång
Det verkar som om anrika Perstorps irrfärder ute i riskkapitaldjungeln går mot sitt slut, skriver Sverker Nyman i sin senaste krönika.
Företaget grundades av Wilhelm Wendt år 1881 som Stensmölla Kemiska Tekniska Industri, sedermera Skånska Ättikfabriken. Huvudprodukten var ättiksyra, som utvanns genom torrdestillation av bokträ.
Fram till dess hade ättika tillverkats genom jäsning, spritättika. Den blev dyr. Ättika var viktigt som konserveringsmedel i form av ättiksinläggningar. Det här var före kylskåpets och frysens tid.
I torrdestillationen – pyrolysen – av bokträet utvanns även tjära, träkol och man kunde konsten att göra metanol.
Experimentlustan var stor, och tog nästan knäcken på företaget. Men rysk-japanska kriget kom och därmed efterfrågan på kreosot, som den japanska armén använde för att förebygga rödsot. Kreosot utvinns genom destillation av trätjära, och Perstorp gjorde massor. Första världskrigets högkonjunktur räddade bolaget en andra gång.
Experimentlustan betalade sig när indiske kemisten Innanendra Das Gupta knöts till företaget. Han var mannen bakom Skandinaviens första bakelitliknande plastmaterial, isolit. Första produkten var handtaget till en strömbrytare. Isolit var ett fenolmaterial, och fenolkunnandet ledde till laminatprodukter.
Ekonomin var usel. För tredje gången räddades Perstorp av krig, för när andra världskriget bröt ut hade man nyligen tagit världens modernaste kolningsanläggning i drift och det passade utmärkt när bilar skulle gå på gengas. 30 ton träkol om dagen tillverkades och Perstorp tjänade pengar igen.
Trots krig och elände höll Perstorp under 1940-talet innovationsfanan högt och nu var det plast som gällde. Perstorp blev Skandinaviens största plasttillverkare med över 10 000 artiklar, formsprutade och modernt designade.
Laminaten utvecklades. Den stora framgången blev perstorpsplattan, som fanns i pratiskt taget varje svenskt hem och som idag är dyr på vintagemarknaden.
Bokskogens saga som råvara för metanoltillverkningen tog slut. Formaldehyd tillverkades av köpt metanol. Formoxmetoden att tillverka formaldehyd togs fram och blev världsledande. De innovativa Pergogolven uppfanns. Stora satsningar gjorde på tillverkning av polyoler, och Perstorp blev världsledande på polyolerna pentaerytritol (Penta) och trimetylolpropan (TMP). Polyolerna används i färger och lacker, bl a billack.
Koncernen fick nio affärsområden: Additiver, Biotec, Compounds, Chemitec, Elektronik, Komponent, Plastsystem, Ytmaterial och Specialkemi.
Spretigt? Javisst. Koncernen gick inte bra. En renodling mot specialkemi inleddes. De flesta av innovationsbolagen såldes, Pergo sattes på börsen och år 2002 såldes det som var kvar av Perstorp till riskkapitalbolaget Industri Kapital, som hade en storslagen vision om att slå samman Perstorp, Neste Oxo och likaledes finska Kemira till en stor kemikoncern. Men finska staten, största ägaren i Kemira, backade ut. Men sammanslagningen av Neste Oxo och Perstorp hade stora synergier och expansionen kom igång igen, nästan som i gamla tider.
Sedan 2006 är ägaren det franska riskkapitalbolaget PAI Partners. En fabrik för RME gör biobränslen för dieselfordon och högkvalitativ glycerol som används i den egna produktionen. Nyligen invigdes en fabrik för valeraldehyd och mjukgörare för plastindustrin, din hittills största enskilda investeringen i bolagets historia.
Mer om Perstorps spännande historia, som samtidigt är svensk kemihistoria, hittar man på www.plastenshus.se.
Perstorps historia väcker gamla frågor om hur duktiga, eller dåliga, vi egentligen varit på att ta vara på innovationer. I Pergos stora Trelleborgfabrik tillverkas inga golv. Perbios innovationer finns i Fisher Scientific. Formox är brittiskt.
Mycket lever vidare, men i helt nya miljöer. Att säga att det är synd att verksamheterna inte längre finns i Sverige är kanske väl nationalistiskt – men visst hade det varit trevligt om de funnes kvar.
Perstorp av idag är en internationell kemikoncern med verksamhet över praktiskt taget hela världen. Innovationstakten är fortsatt hög och bolaget har en tydlig profil i hållbarhetsfrågor.
En förgasningsanläggning för trä i Stenungsund har diskuterats. Jämför med pyrolysen i Stensmölla. Ibland går historien rundgång.
Sverker Nyman
Krönikan tidigare införd i Process Nordic nr 9 2015