Förnyar livsmedelsindustrin
Medan komjölksbranschen fortsätter tappa kunder ökar försäljningen av havredrycker. I Landskrona ligger Sveriges enda produktionsanläggning – och redan efter nio år börjar den bli alldeles för liten.
Från början var det ett forskningsintensivt företag som ville sälja sitt koncept till livsmedelsindustrin. Men varken Arla eller någon annan var intresserad av havre i vätskeform.
Efter några års uppvaktning tog tålamodet slut och strax efter millennieskiftet lanserades havredryck, glass och pannkakssmet under eget varumärke. Då hade de redan erfarenhet av både export och tillverkning.
– Vi har gjort en omvänd resa jämfört med hur det brukar gå till. Först exporterade vi dryck till engelska hälsokostaffärer, sen tillverkade vi Icas solhavre och till slut lanserade vi egna produkter, säger Charlotte Grahn lite skämtsamt. Hon är chef för den processtekniska avdelningen.
Sen dess har deras försäljning ökat för varje år som gått, medan konkurrenternas försäljning av komjölk minskar.
– Vi har gjort något nytt av ett gammalt sädesslag. Det traditionella jordbruket står inför stora utmaningar, så därför är det kul att kunna göra något annorlunda. Jag tror att livsmedelsindustrin rent generellt behöver mer nytänkande, säger Carina Tollmar, hållbarhetschef på Oatly.
Sedan ett par år har en ny vd stakat ut en annorlunda riktning. Förr marknadsfördes produkterna framför allt till allergiker, veganer och hälsokostare. Visserligen är näringsinnehåll fortfarande viktigt, men nu riktar sig företaget också till den breda massan. Budskapet är glasklart: alla kan dricka havredryck, till skillnad från komjölk.
Argumenten mot komjölk är flera, till exempel att kalven skiljs från mamman för att kon istället ska producera mjölk åt människor, eller att miljöpåverkan är större vid tillverkning av komjölk jämfört med havredryck.
Branschorganisationen Svensk mjölk reagerade hårt och stämde Oatly till marknadsdomstolen. Fallet avgörs i oktober.
Kanske var en konfrontation ofrånkomlig, men faktum är att Oatly utvecklat sina produkter med hjälp från Skånemejerier och den dåtida anläggningen i Lunnarp. Där tillverkades havreprodukterna i många år. Med tiden blev det dock mer och mer uppenbart att det fanns konfliktytor. Till exempel när mejeriets försäljare ombads torgföra havredrycken med argumentet att den inte innehöll mjölk.
Så 2006 övertogs lokaler från en outlet-affär utanför Landskrona.
– Det blev en riktig omställning där vi ömsade skinn. Helt plötsligt skulle vi köra en egen fabrik, anställa och instruera operatörer, sköta service och underhåll, berättar Charlotte Grahn.
De havrebaserade livsmedlen framställs från skalade och ångpreparerade havrekärnor som köps in från kvarn. De mals och behandlas med enzymer i ett patenterat processteg.
– Patentet handlar om att bryta ner stärkelsen och lämna de nyttiga betaglukanerna intakta. Är stärkelsen kvar blir allt bara havregröt. Betaglukaner förebygger vissa hjärtsjukdomar och vi är de enda som kan bevara dem, berättar Carina Tollmar.
Första patentet togs 1994 och patentportföljen har sedan byggt ut med andra. Om det finns någon oro för plagiat är det inget som märks:
– Vi har lärt oss så mycket om processen och har unik kunskap som inte går att lära sig utan många års försöksverksamhet. Hos leverantörer av utrustning fanns mycket kunskap om mjölkproduktion, men ingen om havredryck, säger Charlotte Grahn.
I anläggningen används i stort sett samma utrustning som i mejerier, även om processparametrarna är helt annorlunda. Efter separeringssteget, där olösliga fibrer sorterats ut och blir till grisfoder, är likheten stor med ett vanligt mejeri.
Skillnaderna mellan själva produkterna är däremot större. I havredrycken finns fibrer som separerar från vätskan och sedimenterar till botten. Därför måste produkten skakas innan konsumtion, och under produktionsprocessen är omrörningen viktig för att produkten ska förbli homogen och undvika igensättning.
En fördel är att havrets proteiner inte är lika känsliga för värme som mjölkprodukter.
– Att blanda mjölk och jos är heller ingen höjdare, men det kan vi göra eftersom havren tål ett lägre pH. Däremot är det svårare att få en bra konsistens i vissa av våra produkter, berättar Charlotte Grahn.
Företaget har valt bort alla konsistensgivare som är besläktade med soja och andra baljväxter för att produkten även i fortsättningen ska vara allergivänlig. Kvar återstår inte så många alternativ som är godkända för ekologiska produkter. Dessutom tillsätts ibland vitaminer och mineraler, vilket inte är tillåtet och ytterligare begränsar det ekologiska sortimentet.
Produkterna är inte heller glutenfria, trots att havre är naturligt glutenfritt. I den havre som köps in kan vete nämligen smyga sig in i fälten, under lagring eller i kvarnen. Företaget garanterar en halt lägre än 100 ppm. Kravet för att få kallas glutenfri är 20 ppm.
Någon nervositet inför marknadsdomstolen finns varken hos Carina Tollmar eller Charlotte Grahn. Kanske för att verksamheten tuffar på i stadig takt.
– Det är ju med skräckblandad förtjusning som vi på produktionssidan ser på försäljningsutvecklingen. Vi investerar hela tiden men kan inte få in någonting mer i anläggningen ens om vi använder skohorn. Nästa steg blir att bygga en ny fabrikslokal. Då är det tur att vi har gott om plats på tomten, säger Charlotte Grahn.
Text och bild
Jesper Gunnarsson
Fakta:
Oatly tillverkar havrebaserade livsmedel, exempelvis havredryck, havreglass och havregrädde. Företaget har ungefär 80 anställda, där vissa är delägare. Förutom dem har även Pågengruppen, Industrifonden, Östersjöstiftelsen och grundarna ägarintressen i företaget. Omsättningen var 270 miljoner kronor förra året. Kontor och administration ligger i Malmö medan produktionsanläggningen ligger i Landskrona.
Reportaget tidigare infört i Process Nordic nr 8 2015