Tankspricka splittrade experterna
När SCA upptäckte en spricka i en kondensattank skickades prover för undersökning till två olika skadeutredare. Svaren förvånade dem:
Inspecta kom med dåliga nyheter, medan Swerea kimab inte tyckte skadorna var så farliga. Ett år efter reparationen såg tanken bra ut vid besiktning.
För nio år sedan installerade SCA i Munksund en ny kondensattank. Vid driftstoppet åtta år senare upptäcktes en hel del sprickor i anslutning till en svetsfog. Prover skars ut ur tanken för att skickas på analys. Skadorna reparerades genom att slipa ner till sprickornas botten och sedan fylla upp med svetsmaterial.
När undersökningarna var klara fick SCA två helt olika råd, något som förvånade dem. Före detta Korrosionsinstitutet, numera Swerea kimab, ansåg att det förmodligen handlade om någon form av utmattningsspricka.
Inspecta menade istället att sprickorna antagligen uppstått på grund av att väte trängt in i materialet under svetsprocessen. Detta underlättade sprickbildning som sedan fick fart av vätskan i tanken.
– En utmattningsspricka är minst lika farlig som någon annan spricka. Men det finns inga utmattningslaster på tanken och därför kan utmattning uteslutas, säger Jan Wåle, skadefallsutredare på Inspecta technology.
Den enda åtgärden för den befintliga tanken var att ändra processen och mildra korrosiviteten hos vätskan. Vid köp av ny tank skulle bruket överväga ett bättre material.
SCA fick uppfattningen att tanken måste skrotas. Det är nämligen svårt för processindustrier att ändra sin process på kort tid. Men Swerea kimab tyckte inte att det var lika allvarligt och ordinerade is i magen.
– Vi tyckte ju att det var lite märkligt att de kunde komma fram till så pass olika slutsatser. För att diskutera åtgärder bjöd vi in dem till ett möte med oss, berättar Richard Lundgren, underhållsansvarig på SCA.
För Magnus Nordling på Swerea kimab kom det som en mindre chock att Inspecta hade fått ett liknande prov och kommit fram till andra slutsatser:
– Först blev jag väldigt stressad. Hur kunde vi ha gjort en så kraftig miss? Inspecta har ju en otrolig erfarenhet. Min rapport var en snabb sammanfattning, medan Inspectas rapport var jättesnygg. Men jag anser fortfarande att den innehåller vissa felaktigheter och instämmer inte i alla deras slutsatser, säger han.
Under mötet kom alla parter överens om att det bästa för SCA var att reparera skadorna och följa utvecklingen.
– Efter mötet var vi ganska överens, det var lite olika detaljer som skiljde. När det gäller skadefall är svaret inte solklart alla gånger och ofta samverkar flera olika faktorer, menar Jan Wåle.
Ett år efter den otrevliga upptäckten, vid nästa driftstopp, gjordes en ny inspektion och då såg allting bra ut.
– Det var ju skönt. Vi misstänkte själva att det inte var så farligt som man först trodde, men Inspecta har sett mycket i sina dagar och har ofta rätt. Vi har ett gott samarbete, men det blir så här ibland, det är kvalificerade gissningar vi håller på med, säger Urban Larsson, underhållsledare på SCA Munksund.
– Rent praktiskt, för industrin, så slutade det här bra. Att vi experter fortfarande har olika synpunkter på sprickornas uppkomst är mer av akademiskt intresse och kanske mindre viktigt i sammanhanget, konstaterar Magnus Nordling.
Fotnot: Efter att Swerea fick veta att tanken inte varit utsatt för cykliska laster har också de uteslutit utmattning. De kan inte säga vad sprickan har uppkommit av, men instämmer inte i Inspectas förklaring.
Jesper Gunnarsson
Artikeln tidigare publicerad i Process Nordic nr 8 2015