Klarar Sverige det också?
Tonen var anspråkslös och budskapet var att nu i dagarna påbörjar en kull på 600 ungdomar sin utbildning i företaget. Företaget berättade att man i slutet av 2014 – då man satsade drygt 600 miljoner kronor på utbildningar – hade drygt 2100 ungdomar i utbildning på olika orter i Tyskland.
Drygt 500 ungdomar utbildas i år för Evoniks egna verksamheter, de övriga hundratalet ska utbildas på uppdrag av andra företag. Utbildningarna i ett 30-tal olika yrken sker vid ett 20-tal av Evoniks anläggningar i Tyskland.
För att plocka upp unga som hamnat utanför lärlingssystemet har Evonik sedan ett tiotal år samarbeten med olika delstater för att på så sätt låta dem kvalificera sig till lärlingsutbildningarna.
Evonik är inte ensamt i Tyskland, även om företaget ligger långt över genomsnittet för tysk industri när det gäller egna yrkesutbildningar. Lärlingssystemet inom industrin och övriga näringslivet i Tyskland är manifest och har en mycket lång tradition.
Det finns uppskattningsvis en halv miljon lärlingsplatser i Tyskland. Trenden har varit att intresset minskat. Förra sommaren stod 120 000 lärlingsplatser tomma, sommaren 2013 var det 34 000. Hur många av dessa som sedan fylldes på under hösten vet jag inte.
Men allt fler unga tyskar väljer att fortsätta vid universiteten, drygt hälften av årskullarna börjar nu studera där. Andelen unga i yrkesprogrammen minskar, allt fler går de högskoleförberedande gymnasieutbildningarna.
När hundratusental flyktingar från Mellanöstern söker sig mot Europa öppnar Tyskland sina dörrar och välkomnar dem. Tyskland behöver unga människor och människor som inget hellre vill än att arbeta och skapa sig ett nytt liv. Tyskland har i olika sammanhang sagt att man kan ta emot en halv miljon nya människor varje år.
Tyskland kan göra det här med ett stort självförtroende. Man har en industri som få länder kan mäta sig med, en industri med full uppbackning från det politiska systemet och med den starka tyska fackföreningsrörelsen i ryggen. Angela Merkels ”Wir schaffen das” är absolut ingen tom förhoppning.
Sverige är också ett industriland. Sverige har tagit emot en stor andel flyktingar. Men vad kan vi erbjuda alla dessa människor? Hur ser synen på industrin ut i Sverige? Hur ser industrins beredskap ut för att utbilda och anställa de som kommit till Sverige? Finns det en beredskap, en samsyn?
Peter Håkansson
chefredaktör
Tidigare publicerad i Process Nordic nr 8 2015