23948sdkhjf

Slutliga regler för kartläggning av industrimark

Efter nästan två år har Naturvårdsverket publicerat sin vägledning om hur industrier som hanterar farliga kemikalier ska göra mark- och grundvattenundersökningar. Inte mycket har ändrats sen förra versionen.
Myndigheternas kvarnar fortsätter att långsamt mala. Nyligen lanserade Naturvårdsverket sin slutgiltiga vägledning om statusrapporter, nästan två år efter att första versionen presenterats.

Vägledningen beskriver hur industrier som använder farliga kemikalier ska kartlägga mark- och grundvattenförhållandena där verksamhet bedrivs. Tanken är att varje företag ska sanera sina egna utsläpp och återställa marken vid nedläggningen av verksamheten. Förslaget kommer ursprungligen från EU-kommissionen.

Det är inte mycket som i sak har ändrats i den nya versionen. Förändringarna handlar mest om förtydliganden. Textstycken om undersökning av mark under deponier har tillkommit, medan beskrivningar om hur företagen skulle följa utvecklingen i marken har tagits bort: industrin får nu själv avgöra när och hur ofta de ska göra uppföljningar efter att ha fått sin statusrapport godkänd.

Lite hänvisningar och förklaring av lagtext har också tillkommit, såväl som praktisk beskrivning av hus rapporterna lämnas in och hur tidigare kartläggningsarbete inför sanering av förorenade områden kan användas i företagens undersökningar.

Redan för ett och ett halvt år sedan förväntades de första industrianläggningarna lämna in sin statusrapport, utan att ens veta vad den skulle innehålla. Eva Blixt på Jernkontoret sa då till Process Nordic:

– Naturvårdsverket har en riktigt bra skrivning som gör att det finns utrymme för industrin att lämna in statusrapporten vid ett senare tillfälle.

Lagstiftningen om statusrapporter påverkar omkring 1100 industriverksamheter i Sverige. För verksamheter där det bedöms vara liten risk för föroreningsskada görs undantag.

Om myndigheterna underkänner ett företags statusrapport är beslutet överklagbart och testas av mark- och miljödomstolarna.

Jesper Gunnarsson

Fakta:

Vägledningen innehåller åtta steg och beskriver hur ett företag kan avgöra om det alls behöver skrivas en statusrapport, och i så fall vad rapporten ska innehålla. Enligt Naturvårdsverkets vägledning ska statusrapporterna vara lättförstådda och sammanfatta resultatet av företagets mark- och grundvattenundersökningar, vars dokumentation ska bifogas som bilagor. Mätmetoder, mätosäkerhet, kartor över provtagningsplatser, referensvärden och rapporteringsgränser ska redovisas noggrant.
Artikeln tidigare publicerad i Process Nordic nr 8 2015

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.078