"Utsläppsmålen ligger utom räckhåll"
Målen om minskade koldioxidutsläpp från den europeiska basindustrin ligger utom räckhåll. I alla fall med den teknik och de åtgärder som finns att tillgå idag, slår Johan Rootzén på Chalmers fast efter flera år av forskning.
– Tekniken har testats och forskats på i många år. Ska den användas för att nå målen måste vi satsa nu, säger Johan Rootzén.
Debatten om hur man ska minska utsläppen av koldioxid fokuserar oftast på utsläppen från elproduktion och transporter. Johan Rootzén har forskat på en annan stor källa till utsläpp: energi-intensiv tung industri i Sverige och EU – som raffinering av olja, samt produktion av cement och stål.
– Från politiskt håll saknas en strategi för hur man ska minska utsläppen från de här industrierna, trots att de står för en tiondel av koldioxidutsläppen i Europa och uppemot 20 procent i ett land som Sverige, säger Johan Rootzén.
Att energieffektivisera produktionen och byta till fossilfritt bränsle är de två alternativ som ofta nämns, men när det gäller produktion av cement och stål är det av produktionsmässiga skäl bara möjligt att komma åt en begränsad mängd av utsläppen med dessa åtgärder.
En radikal minskning av produktionstakten skulle göra stor skillnad, men när vi samtidigt har ett stort investeringsbehov i bostäder, infrastruktur och förnyelsebar energi är detta inget troligt framtidsscenario.
Andra lösningar är därför ett måste – och det är där som CCS kommer in.
– Anläggningar inom den tunga industrin har mycket lång livslängd, så implementeringen av ny teknik och nya lösningar tar lång tid. Menar man allvar inom EU att utsläppen ska minska med 80-90 procent till år 2050 måste frågan om ny teknik upp på bordet nu.
På Chalmers avdelning för Energiteknik – liksom på många andra högskolor och institut i världen – har olika tekniker för avskiljning utvecklats under många år. En del frågetecken om avskiljning, transport och lagring återstår, och de kan bara utvärderas på allvar om testerna ökar i omfattning och skärpa.
– Det är lätt att säga att vi ska ner till noll utsläpp, men då krävs att vi tar i frågan seriöst och på allvar får möjlighet att prova teknik med stor potential. Visst, det finns frågetecken kring CCS och dessutom är det ju kostsamma investeringar som måste göras. Men bestämmer man sig för att inte prova så bakbinder man sig och minskar handlingsutrymmet framöver. Vår forskning tyder på att utan ett teknikskifte så kan dessa tre branscher ensamma komma att uppta uppemot en fjärdedel av utsläppsutrymmet år 2050.
I sin avhandling har Johan Rootzén också konstaterat att ett teknikskifte till en mindre kolintensiv produktion av stål och cement bara skulle ha marginell påverkan på slutpriset på en bil eller ett hus, trots stora investeringar i produktionsleden. Detta eftersom materialet är en så pass liten del av slutkostnaden.
Johan hoppas nu att hans och kollegornas forskning ska leda till att politikerna i både Sverige och Europa att ta beslut som banar väg för CCS och andra tekniker som på allvar skulle kunna minska utsläppen från den energiintensiva industrin.
– Det här är en av de stora ödesfrågorna vi har att hantera. De vägval vi gör i Sverige och Europa kan såklart bara påverka den globala utveckling till en viss utsträckning, men vi som till stor del har byggt upp våra industrier och ekonomier på kol, olja, stål och cement har i min mening ett ansvar att gå före och ta fram tekniker och åtgärder som kan visa övriga värden att det är möjligt att möta utsläppsmålen, säger Johan.