Torrötningen sprider sig från Mörrum
Skandinaviens första torrötningsanläggning i Mörrum har gått med vinst sen starten. Förutom separationen av rötresterna fungerar allt som det ska – och tekniken börjar nu sprida sig. Gävle och Härnösand är på gång att skaffa egna anläggningar.
Den två år gamla torrötningsanläggningen ligger inte långt ifrån fiskarnas paradis: Mörrumsån. Även om laxen drar turister så finns ytterligare en besöksmagnet, nämligen Västblekinge miljö AB. Veckan före Process Nordics besök gästades anläggningen av några danska kommuner. Veckan efter tre svenska.
Många är nyfikna på Skandinaviens första torrötningsanläggning. Tekniken är vanlig på kontinenten, men här i norr har våtrötning varit allenarådande. Trots att torrötningen är mer energisnål, ger upphov till lika mycket biogas och är mindre känslig för felsorterad plast i matavfallet.
– Det är substratet som avgör teknikvalet. Ska anläggningen till exempel röta gödsel eller blött slam från reningsverket krävs en våtrötningsanläggning. Idealet är att ha både våt- och torrötning, säger Göran Sternsén, vd för Västblekinge miljö AB.
Bolaget är samägt av Karlshamn, Sölvesborg och Olofström. Fast dessa tre kommuner kan inte leverera de 15 000 ton matavfall som behövs för att fylla rötningskamrarna året runt. För tillfället är det brist på avfall, men från och med nästa år ska anläggningen gå med full kapacitet.
– Vi håller fortfarande på att lära oss anläggningen. Antingen ska det vara torrt och fint material eller blött och geggigt. Just nu kör vi så geggigt som möjligt, säger han.
Biogasdrivna sopbilar tippar det organiska avfallet i en bunker varifrån det omlastas på ett transportband. Under förbehandlingen försvinner ungefär tio procent, mestadels felsorterad plast. Kvar blir det så kallade substratet som matas in i rötgaskammaren med skruvpumpar och ett flöde av 500 kilo per timme.
I Mörrum används för tillfället en termofil process, det vill säga kammaren håller en temperatur på 55 ºC, till skillnad från den mesofila rötningen vid 35 ºC. Utmaningen är att maximera hastigheten på rötningen och samtidigt undvika ammoniakförgiftning, för då dör bakterierna som håller igång rötningsprocessen.
– Det tar någon månad att rätta till en förgiftning. Vi måste ta ner temperaturen och börja om igen. Under tiden går avfallet till kompostering istället för rötning, berättar Göran Sternsén.
Genomsnittstiden för att passera rötkammaren är 27 dygn, och sen kommer problemen. Ända sedan starten har det varit problem med separationen av rötresterna till lättflytande biogödsel och torr kompost. Leverantören har fortfarande inte överlämnat driften av anläggningen och här någonstans har det uppstått en konflikt. Västblekinge miljö AB tror sig ha en lösning på separationsproblemet som tillverkaren inte accepterar.
– Vi diskuterar en skilsmässa. I värsta fall blir vi tvungna att häva avtalet, men det ska vi försöka undvika, säger Göran Sternsén.
Deras lösning på det tekniska problemet är att blanda in trädgårdsavfall i rötresterna för att öka torrhalten och optimera driftsbetingelserna för separationsdelen.
– Vi har gjort några tester och det har funkat jäkligt bra.
Fördelarna med torrötning jämfört med våtrötning är flera. Till exempel ställs lägre krav på förbehandling. Våtrötningen är känslig för att plast flyter upp och lägger sig som ett lock och inte släpper upp metangasen. Vid torrötning behöver heller ingen extra vätska tillsättas. Vid våtrötning tillsätts dubbelt så mycket vätska som substratmaterial. Att värma upp all den vätskan kräver mycket energi.
– Det är obegripligt att den här tekniken inte kommit till Sverige tidigare. Jag tror det beror på tradition. Men vi har haft många belackare som inte trott på vårt projekt och som hävdat att torrötning skulle ge upphov till mindre biogas. De säger inte så mycket nu längre, säger Göran Sternsén.
Några tecken på försämrad biogasproduktion vid torrötning har han inte märkt. Däremot att anläggningen gått med vinst från första året. Fast utan pengar från Energimyndigheten hade anläggningen inte kommit till stånd. Medlen var avsedda för ny teknik och utdelas bara till nydanande projekt.
– Eftersom vi redan fått våra pengar kan jag säga att den här typen av stöd inte är bra. Jag anser att det vore bättre med driftstöd som alla kan få. Nu när vi har byggt den här anläggningen kan inget liknande projekt få pengar.
Fast det är inte helt sant. I Gävle och Härnösand förhandlas just nu om kontrakt på torrötningsanläggningar. Gävle satsar på en stor anläggning som liknar den i Mörrum. Härnösand satsar istället på småskalighet. Deras anläggning ska bara hantera 5 000 ton avfall.
– Vi har skräddarsytt anläggningen för att få pengar av Energimyndigheten, men vi tror också att det här kan bli ett lyckat koncept för mindre kommuner i Sverige. Vi fick aldrig ihop kalkylen med våtrötningsanläggningar, men torrötningen är billigare så nu är vi på gång, säger projektledaren Pär Marklund.
Text och foto
Jesper Gunnarsson
Fakta
Torrötningen i Mörrum
Anläggningen kostade 54 miljoner kronor och blev klar 2013 med en årlig kapacitet på 15 000 ton matavfall och 5 000 ton trädgårdsavfall. Mängden gas som utvinns motsvarar 2,6 miljoner liter bensin per år. Rötresterna, ungefär 15 000 ton, separeras i lika delar biogödsel och kompost som också kan säljas.
Reportaget tidigare infört i Process Nordic nr 7 2015