Cyberkrig och processanalytisk teknologi
Achema, Tysklands stora mässa på processindustriområdet, kan alltid användas för att avläsa trender. De blir tydliga redan när man ser på mässans fokusteman, skriver Sverker Nyman i en krönika.
Det är inget konstigt med att biotrenden är ett fokustema. Utvecklingen bort från fossila råvaror innebär att man söker efter biologiska ersättningar för fossil olja, gas och kol. Och man gör det på många håll med framgång. Även här hos oss.
Perstorp är stor tillverkare av RME och glycerol med rapsolja som råvara och gör en storsatsning på bioplaster, med en pilotanläggning i brittiska Warrington och ett nyinstallerat laboratorium i Perstorp.
Preems miljödiesel innehåller i ökande utsträckning molekyler från skogen. Det arbetas hårt på olika koncept för bioraffinaderier, som bl a syftar till att få fram råvaror med ursprung i skogen istället för fossila.
Skogsindustrin och den kemiska industrin har alltid haft stora beröringsytor och just nu håller symbiosen på att förstärkas. Utvecklingen är spännande och vi kan även i Sverige vänta tunga investeringsbeslut inom en inte för avlägsen framtid.
I takt med att vatten är en bristvara i stora delar av världen blir vattenhushållning allt viktigare. Vattensnål teknik, effektiv rening och slutna system är givna ämnen. Det här är Kemiras paradgren. De nordiska länderna ligger bra till på området, trots att vattenbristen här är långtifrån akut.
Ligger de nordiska länderna lika bra till på området processanalytisk teknik? Det är inte så säkert. Och kanske det finns skäl att skynda långsamt.
I varje processindustri tas prover på råvaror, i produktionen och av den färdiga produkten. Det klassiska sättet är att man tar ett prov och springer till laboratoriet där man får analyssvaret efter några timmer eller i värsta fall dagar.
Ny teknik som innefattar nya sensorer och avancerade fabrikssystem gör att analyserna kan göras i realtid, i processen, med stora effektivitets- och kvalitetsvinster. Både sensorer och system har utvecklats enormt under senare år. Anläggningarna har blivit effektivare, har liten bemanning och producerar med hög och jämn kvalitet. Men anläggningarna har också blivit sårbarare, och det får företagen att tänka efter.
Sårbarheten ligger i att datorer går att manipulera. Fabrikssystemen går att manipulera. Elaka hackare kan ta sig in, hämta information som bör vara hemlig eller helt enkelt sabotera.
Hackarna behöver inte vara en finnig yngling som vill visa sig på styva linan. Det kan vara konkurrenter som är ute efter information. Och det kan vara stater som vill sabotera, med andra ord cyberkrig.
Det kriget har redan startat. Det mest kända exemplet heter Stuxnet, en datamask, en trojansk häst, som uppenbarligen utvecklades av USA och Israel för att sabotera Irans anrikning av uran. Landet troddes vilja bygga en atombomb.
Masken, som upptäcktes år 2010, var konstruerad för att manipulera funktionen i de gascentrifuger som är hjärtat i anrikningsprocessen. Därigenom skulle man åtminstone försena Irans eventuella utveckling av kärnvapen.
Attacken lyckades. Masken smugglades in via ett USB-minne som användes av en iransk forskare på besök i Indien, enligt av naturliga skäl obekräftade uppgifter. Det gjordes genom att manipulera SCADA-systemet, som kom från Siemens.
Om masken hade hållit sig kvar i Iran hade väl effekterna inte blivit så stora. Men nu lyckades den rymma och upptäcktes småningom i ett stort antal anläggningar världen runt. Det har kostat Siemens och företagets kunder mycket arbete och stora pengar att leta efter masken och avlusa systemen. Jag vet inte om Siemens skickat en räkning till Netanyahu och Obama. Det borde egentligen göras.
Nu finns det filter som upptäcker och avväpnar masken, så Stuxnet är inte numera ett större problem. Men begreppet cyberkrig är ett problem.
Processindustrier är strategiska mål. En angripare som vill skada ett land kan förstöra energianläggningar (läs: kärnkraftverk) och tung industri. Istället för bomber kan man använda en svårfunnen liten datamask.
Det är naivt att tro att det inte utvecklas andra, mer avancerade varianter av Stuxnet på åtskilliga håll i världen. Att det finns länder med förlegade stormaktsambitioner, som kan tänkas använda cyberkrigföring, Åtminstone som hot.
Så den som idag driver en processindustri av strategisk betydelse har all anledning att vara väldigt säker på att systemet inte är infekterat. Men kan man vara det? Går det att skydda sig 100-procentigt? Knappast. Därför är det inte att förvåna sig över att många industrier tvekar att införa nya system som ytterligare kan öka sårbarheten. Därav går det ibland långsamt med att inför nya processanalytiska system.
Sverker Nyman
Krönikan tidigare publicerad i Process Nordic nr 6 2015