Intervjun: ”Inför fairtrademärkning för svenska drivmedel”
Martin Ragnar vill öka intresset på det inhemskt tillverkade och talar sig varm för Fair-trade märkta drivmedel. Visitkortet är fett. Civilingenjör, teknologie doktor och docent, språkvetare, historiker och inte minst, författare.
Ofta återkommer det gotländska i Martin Ragnars verk; Han har skrivit om gotländska mejerier, sockerraffinaderier i Visby och Klintebys järnväg. Martin Ragnar är också i färd med att starta två akademier; Kålrotsakademien som tar upp den geografiska kopplingen mellan råvaror och maträtter och Svenska dryckesakademien som ska stimulera framställning och konsumtion av svenska drycker.
Genomgående är Martin Ragnar en vårdare av svenskt kulturarv. Vare sig det handlar om livsmedel eller industri är det viktigt att bygga en nationell, men alltjämt inkluderande stolthet, menar han. Vi blir alltmer osäkra på vilka vi är och ju osäkrare vi är desto mindre toleranta blir vi också mot vår omvärld i globaliseringens tidevarv.
– Om vi tar fram sådant som vi kan säga är typiskt från trakten vi kommer från, kan vi bygga en stolthet som kan gynna mötet med människor från andra kulturer. Du kommer med hästmjölk från din hembygd och jag har svarta vinbär från min trakt, låt oss mötas och göra något spännande, understryker han.
På motsvarande sätt resonerar Martin Ragnar kring svensk industrikultur. Han vill öka intresset på det inhemskt tillverkade och höja statusen på det. Exempelvis talar han sig varm för inhemskt producerade drivmedel. Det finns många goda skäl att handla sådana drivmedel istället för importerade fossila, anser han. Först och främst för att de är förnybara men också för att de ger arbetstillfällen i Sverige, ofta i glesbygd där det annars kan vara svårt att skapa sysselsättning. Men det handlar inte bara om eko när det gäller drivmedel – det finns också en viktig social hållbarhetsdimension och därför vill han för framtiden införa en fairtrade-märkning av drivmedel. När det gäller mat finns det en sådan sedan länge. För livsmedel är det viktigt med spårbarhet. Det borde vara viktigt även för drivmedel.
– När du köper bensin på macken vet du inte, vare sig varifrån den kommer eller än mindre under vilka former bensinen utvunnits och förädlats. En del kommer från Norge där det säkert gått rätt och riktigt till medan annat kommer från Mellanöstern där det sannolikt inte gått lika rätt till. De som arbetar med att tillverka fairtrade-drivmedel ska göra det på företag som har kollektivavtal och i övrigt schyssta villkor för de anställda.
En social hållbarhetsmärkning vore således på sin plats som skulle gynna svenska drivmedelsförutsättningar.
Martin Ragnar är en tänkare av rang, en personlighet med stor bildning och allmänbildning. Det har också kommit till användning i det dagliga arbetet som vd på Svenskt Gastekniskt Center, SGC, sen årsskiftet forskningschef på Energiforsk, där han är aktiv i arbetet med att samordna den tekniska utvecklingen kring framställning, distribution och användning av energigaser och att sprida kunskap om dem.
År 2030 tror han att stamnätet för gas i Sverige har ett åtminstone 30 procent biogas i sig. År 2050 är målet med 100 procent biogas i nätet säkerligen uppnått. Det ska jämföras med dagens enstaka procentenheter. I framtidens transportsektor kommer gasen vara ett av de viktigaste drivmedlen om Martin Ragnar får råda.
– Vilken regering vi än har i Sverige så kommer den att arbeta med transportsektorns omställning. Det blir inte enkelt och det blir inte fixat i morgon, men drivmedelsfrågan kommer att ställas på sin spets mycket snart. Det är oundvikligt. Här spelar gasen en mycket viktig roll. Det sämsta som kan hända är att de förgasningsanläggningar som finns i pipeline väntar och väntar på den där penningpåsen som emellanåt utlovas av staten men som aldrig kommer.
– Då är det bättre att säga till marknaden, här och nu, att ni får inga pengar. Ni får fixa detta på kommersiell basis. Då vet alla aktörer vad som gäller. De kommer sannolikt ändå att komma till insikt om att detta är strategiskt rätt att investera i, säger Martin Ragnar och ger ett exempel.
– Vad händer om någon hittar tio årsförbrukningar av naturgas i Sverige?
Han ser scenariot som fullt möjligt då det i vintras faktiskt påträffades ansenliga mängder naturgas i trakterna av Siljan i Dalarna. Ges överhuvudtaget tillstånd att utvinna gasen? Vem transporterar den därifrån och vem köper den?
– Den kan bli startskottet för den gröna revolutionen som vi vill ha. Om tillstånd ges för att utvinna gasen måste ett gasnät byggas. Låt oss säga att det byggs med start i Mora med gasledning till närmast befintliga gasnät som är Stenungsund, via Värmland, där det finns hur mycket skogsråvara som helst. En stor förgasningsanläggning i Värmland gör att vedråvaran kan förgasas på plats och inte behöver transporteras.
Men det kommer sannolikt någon form av stimulansbidrag från staten, kanske redan under året, för framställning av biodrivmedel. När det väl kommer och spelreglerna hamnar på plats så går det undan. Då blir det investeringar på många olika drivmedel samtidigt.
– Det kan handla om att det införs gröna certifikat på drivmedel, kanske förenat med en straffavgift på bensin som fonderas för att subventionerar biodrivmedel. Det bildas ett komplext energisystem med grön el, gas, DME, metanol, etanol och ytterligare några. Här styr förutsättningarna och behoven. Stockholms innerstad klarar sig kanske med grön el, medan tunga lastbilar för långväga transporter fordrar gas eller DME.
Mikael Hedlund
Faktaruta:
Ålder: 43 år
Familj: fru Anna, en gemensam son och tre bonusbarn
Bor: Vendelsö, Haninge kommun
Utbildning: Civilingenjör i kemiteknik, Dr i Pappers- och massateknik,
Docent i Träkemi
Karriär: Forskningschef på Kvaerner Pulping AB, adj. Professor i Träkemi
och massateknologi på KTH, Utvecklingsdirektör i Haninge kommun, VD för
Svenskt Gastekniskt Center AB och från nyår forskningschef på Energiforsk
AB SAMT forskare och författare till 23 böcker
Intressen: Teknikhistoria, språk, matkultur, bokskrivande, tåg, grisar m.m.
Martin Ragnar om skogsindustrin.
– Den är dålig på att inse att allt som produceras i bruket måste tas tillvara, från spillvärme till rötningsbara avloppsströmmar och inse att inte bara papper är inkomstkällan.
...den senaste tidens skriverier om Sverker Martin-Löf
– Jag gläder mig åt att ett nytt kapitel kan öppnas i svensk skogsindustri när Sverker Martin-Löf nu lämnat den. På nåt sätt är det som att 1970-talet nu äntligen tar slut. Visst har Sverker Martin-Löf varit en duktig företagsbyggare, men han har också varit mannen som före allt annat stått på barrikaderna och skrikit om mer statlig kärnkraft. Det var okej på 1970-talet, men i förnybarhetens tidevarv tror jag det har skadat svensk skogsindustri. Bra, därför att nya krafter nu tar över och sätter fokus på skogen som förnybar råvara och de möjligheter detta erbjuder!
Intervjun tidigare publicerad i Process Nordic nr 3 2015