”Det är vad jag kallar riktig miljönytta”
I tjugo år har Eva Blixt arbetat med att skapa ett naturligt band mellan näringslivsfrågor och miljöfrågor. Idag jobbar hon på Jernkontoret och sitter i Världsnaturfondens svenska styrelse.
För nästan ett och ett halvt år sedan valdes Eva Blixt som ledamot i styrelsen för svenska Världsnaturfonden. Där beslutas den övergripande inriktningen för verksamheten, men inte vad organisationen ska tycka i enskilda frågor. I det rådgivande organet, som leds av kungen, sitter en rad kända generaldirektörer och professorer.
– Vi träffas två gånger per år och datum bestäms av hovet ett halvår i förväg. Kungen verkar gilla mötena och bidrar till god stämning, men jag pratar inte mer med honom än med någon annan.
Den hedersamma utnämningen grundar sig i Eva Blixts mångåriga engagemang för miljöfrågor. Till vardags arbetar hon på Jernkontoret med avfall och biprodukter, i synnerhet slagger. Drömmen är att svenska stålverk inte ska producera något oönskat avfall alls, utan att alla restprodukter ska tillvaratas och vara konkurrenskraftiga inom sitt användningsområde: ”att skapa riktig miljönytta.”
Uttrycket är inte nytt. Ungefär samtidigt som hon intog platsen i WWF:s styrelse klubbade Jernkontorets fullmäktige igenom en gemensam agenda för metalliska material till år 2025 tillsammans med aluminiumindustrin. Och så har stålindustrin en egen vision till 2050. Budskapet sammanfattas i tre punkter: leda teknikutvecklingen, attrahera kreativa individer och skapa miljönytta.
– Allt annat är egentligen omöjligt. Äntligen ska vår kärnverksamhet, att producera stål, också bidra till samhällets arbete med miljöutmaningarna. Det vanliga har ju annars varit att hota med nedläggning för varje miljökrav som kommit, men nu säger branschen att de vill bidra och forma en bättre framtid genom att visa svenska stålprodukter som minskar miljöbelastningen, säger Eva Blixt.
Nyckeln till överlevnad för svensk stålindustri har varit att nischa sina produkter. Den inriktningen kommer att fortsätta gälla.
Den gemensamma agendan med aluminiumindustrin har lett till höjda ögonbryn både inom och utanför stålindustrin. De bägge branscherna har länge sett varandra som fiender, någon att vinna marknadsandelar ifrån.
– Jag tycker det känns futtigt med en sån inställning. Därför är jag glad att Jernkontoret, Gjuteriföreningen och Svenskt aluminium börjat samarbeta för att lösa gemensamma utmaningar.
Även om det på dialekten är svårgissat, om inte omöjligt, så är Eva Blixt skåning som flyttade till Stockholm för att läsa nationalekonomi. Under sista året blev hon erbjuden att undervisa på grundkurserna. Snart kom hon till Riksbanken för att utreda hur den finansiella marknaden skulle påverkas av ett framtida ESS-avtal. Inte så mycket, kom hon fram till. Bland annat för att bank- och försäkringssektorn domineras av de stora aktörerna.
– Under tiden som jag arbetade med utredningen bytte jag själv bank från en av de stora till en av de mindre uppstickarna, säger Eva Blixt.
Så sökte hon till regeringskansliets aspirantprogram och kom in. Som en av tolv bland långt mer än tusen sökande. Efter praktik på social-, finans- och näringsdepartementet kom uppdraget att etablera långsiktiga kontakter mellan närings- och miljödepartementet. Under de följande fjorton åren växlade hon mellan olika arbetsplatser och jobbade med närings- och miljöfrågor.
– I praktiken har jag fungerat som översättare. Det handlar om att begripa tekniken och förklara för juristerna och förstå juridiken och lagarna för att kunna förklara för företagen, säger Eva Blixt.
Men just nu arbetar hon för att stålindustrin ska förverkliga sin vision. Den första punkten, att leda teknikutvecklingen, är branschen redan hyfsat bra på. Problemen börjar vid den andra punkten, att branschen ska locka och uppmuntra kreativa medarbetare.
– Vi måste locka de mest kreativa individerna för att lyckas. Studenterna måste vilja plugga de ämnen vi behöver, och då menar jag inte bara metallurgi, utan vi behöver en större palett av olika kompetenser. Bilden är ju att branschen är smutsig, gammaldags och gubbig, men det tycker inte jag stämmer, säger Eva Blixt.
Den verkliga utmaningen rör ändå den sista punkten: ”Vi skapar miljönytta.”
– Vi behöver jobba jättemycket med miljöfrågorna. Tyvärr handlar dagens diskussion i princip bara om våra utsläpp. Men vår verksamhet handlar om så mycket annat. Istället för att bara fokusera på att minska vår miljöpåverkan bör vi fokusera mer på att synliggöra hur våra produkter skapar miljönytta.
Ett exempel på en sådan produkt är slaggasfalt. Istället för att tömma bergstäkter på naturgrus kan asfalt tillverkas från ofarliga slagger i rätt storlek. Alla tester hittills visar på gott resultat. Slagg och bitumen passar väldigt bra ihop; det behövs mindre bindemedel för att bilda den sega massan. Asfalten håller ihop bättre, är mer tålig, ger upphov till mindre trafikbuller, klarar temperaturväxlingar bättre och har en lämplig friktion.
Nackdelarna är högre kostnad och högre densitet. Å andra sidan ligger den kvar bättre när slaggasfalten väl är lagd. Långa transportvägar kan dock äta upp miljövinsten, så hittills är det främst vägar i närheten av stålverken som dragit nytta av produkten.
– Vi samarbetar med slaggproducenter, slaggbearbetare, asfaltsläggare, VTI och Trafikverket. Det är bara positiva omdömen. Det är vad jag kallar riktig miljönytta, när vi kan erbjuda en bättre produkt av vad som ibland klassats som avfall. I framtiden kommer vi nog att ha för lite slagg för att täcka asfaltsbehovet, konstaterar Eva Blixt.
Jesper Gunnarsson
Intervjun är tidigare publicerad i Process Nordic nr 10 2014