Sirapen flödar hos sockerraffet i Arlöv
I 150 år har sockerbruket i Arlöv framställt varor till den nordiska marknaden. Här tillverkas mer än 200 000 ton sockerprodukter per år, det mesta i flytande form. En lyckad produktion kräver ordentliga flödesmätare och koll på viskositeten.
bildtext: Sedan 1869 har sockerbruket legat på samma plats i centrala Arlöv. Då framställdes socker från sockerbetor med ett mindre upptagningsområde, idag är anläggningen ett fullfjädrat raffinaderi som tillverkar diverse specialprodukter i en stor nordeuropeisk sockerkoncern. Den vanliga konsumenten känner nog bäst igen pärlsocker, florsocker, syltsocker, bitsocker och ekologiskt socker.
Numer är det bruket i Örtofta utanför Lund som tar emot Sveriges hela betskörd för att extrahera sockret. Alla rester tas om hand och det som blir över säljs som djurfoder. Sockerextraktionen sker mellan september och januari. Under resten av året står fabriken still.
– I år är det en väldigt fin betskörd, berättar Niklas Braun, chef för processingenjörerna vid Arlövs sockerbruk.
Råsockret från Örtofta raffineras till olika produkter i Arlöv. När råsockret löses upp bildas vad man här kallar för saft. Den renas i flera steg. Först tillsätts kalk och kolsyra för att fälla ut orenheter tillsammans med den bildade kalciumkarbonaten. Den utfällningen går tillbaka som näring ut på åkrarna. Därefter passerar saften ett filter och en jonbytare för att få en ljusare färg. Efter indunstning kristalliserar vitt socker som torkas. Det som blir över används för sirapstillverkning.
I Sverige har sockerförbrukningen legat på samma nivå sedan 1930-talet. Utslaget per invånare har konsumtionen sedan dess motsvarat 40–50 kilo per år.
– Den verkliga konsumtionen ligger förmodligen något lägre på grund av svinn i livsmedelskedjan, säger Niklas Braun.
Större delen av det kristalliserade sockret i Arlöv blir till sockerlösning. Den pastöriseras innan leverans till bland annat bryggeriernas läsktillverkning. Viktsmässigt är det brukets största produkt, 150 000 ton sockerlösning tillverkas per år. Okristalliserat socker genomgår ytterligare process- och reningssteg innan den förpackas i den välkända sirapsflaskan. Egenskaperna beror på kvarvarande salter och sockrets kemiska struktur. Det är också därför som sockret i sirapen inte kristalliserar, trots en väldigt hög sockerhalt.
Eftersom Process Nordic kom till Arlöv för att skriva om flödesmätning blir vi introducerade för Peter Callmer, automationsansvarig på Arlövs sockerbruk. Han arbetade tidigare på sockerbruket i Örtofta.
Deras strategi är att standardisera utrustningen i så hög grad som möjligt. Några få olika rostfria komponenter i produktionen och alla reservdelar på hyllan. Inga speciallösningar; sirap i den här höga temperaturen är ju en lättflytande vätska. Men syradoseringen kräver plastmaterial naturligtvis för att undvika korrosion. Och både syra och lut tillsätts i pulser för att öka mätnoggrannheten. Justering av pH-balansen är viktig för att sirapen ska ha rätt kemisk struktur och lång hållbarhet.
– Vi märker rätt så snabbt om flödesmätarna inte håller måttet. Det finns ungefär fem–sex märken som vi litar på, säger Peter Callmer.
Naturligtvis mäts volym beroende på omgivande processutrustning. Flödesmätare på rostfria rör och nivåmätare i höga kärl. Bägge två nekar till att de skulle ha något problem med flödesmätningen. Och även om det skulle krisa finns en nödlösning som få andra har.
– Vi kan faktiskt skruva ner utrustning i fabriken i Örtofta och montera upp den här om det skulle behövas. De står ju ändå still nästan åtta månader om året så det är en stor fördel för oss med den möjligheten, säger Niklas Braun.
När vi ändå skriver om flödesmätare går det inte att undvika deras utlastningsstation. Socker i tanken brukar inte förknippas som något positivt. Här är det tvärtom; vi går förbi Sveriges enda tankstation för sirap. Via rostfria ledningar och någon gummislang fylls lastbilarna och järnvägsvagnarna. Flödet är högt och mängderna stora, 80 ton per timme, så mätning och debitering sker enklast med vägning.
– Vi räknar 40–45 minuter för att fylla en järnvägsvagn. Visst skulle vi kunna pumpa snabbare, men luften ska hinna evakuera ur vagnen också, påpekar en operatör i kontrollrummet.
Något annat intressant, men av mer kuriös natur, är att det pampiga huvudkontoret numera ägs av Scientologerna. Ägarskiftet skedde för sex år sedan när Danisco sålde sockerbruket till tyska Nordzucker. Huvudkontoret flyttades utomlands och fastigheten blev ledig.
I Arlöv har sockeringenjörerna stenkoll på viskositeten utan att mäta den. Istället för en krånglig reologisk mätning görs en optisk mätning på bara någon sekund. I referenskurvor kan de sedan avläsa viskositeten för varje brytningsindex.
Innan vi går tillbaka via laboratoriet ser vi ändå en massflödesmätare. Den mäter både viskositet och flöde och kan därför ge information om den totala massan som passerar i röret.
– I den här varianten oscillerar ett rör och frekvensen ger oss värdet på viskositeten. Här fungerar det bra, men när jag jobbade i Örtofta hade vi ett otroligt stort slitage på massflödesmätarna. Det var en kalkslurry som slet hårt på utrustningen. Efter ett tag stämde inte värdena alls, säger Peter Callmer.
Lösningen blev att installera en slitskiva i inloppet för att skona flödesmätaren, en skiva som måste bytas med jämna mellanrum.
Besöket är över. På väg ut från anläggningen möter vi en sockertörstig geting med siktet inställt rakt fram. Det är visst inte bara Process Nordic som är intresserad av sockerbruket i Arlöv.
Jesper Gunnarsson
Reportaget tidigare infört i Process Nordic nr 9 2014