Ny standard lyfter spillskyddet
Att förebygga bränder är en självklarhet för industrin. Däremot saknas ett lika tydligt och enhetligt regelverk för att undvika och hantera spill, menar vissa industriföreträdare, som nu utarbetar en ny nationell spillskyddsstandard. Ambitionen är att sprida kunskap och få fart på lagstiftningen.
När oljan skulle saneras efter Deepwater Horizon-katastrofen i Mexikanska golfen fick ledningen kontakta gamla medarbetare. Saneringsarbetet leddes av pensionärer, eftersom det inte fanns några yngre medarbetare med den erfarenhet som krävdes, berättar Johan Robach, kommunikationschef på Ikaros Cleantech och ordförande i Svenska spillskyddskommittén.
– Så är det i Sverige också. Idag knyts kunskap till individ istället för organisation, vilket är ohållbart. Spillskyddet måste finnas inbyggt i hela organisationen och genomsyra det dagliga arbetet, säger han.
Därför har några företag från tillverkningsindustrin tillsammans med Sis dragit igång en kommitté för att standardisera arbetet med spillskydd. Initiativtagare var Ikaros Cleantech, som har ett eget intresse i frågan efter två decennier i branschen.
Det finns redan ett känt regelverk för att förebygga och begränsa bränder och allvarliga kemikalieolyckor. Men något lika tydligt regelverk för att förebygga och hantera spill finns inte.
– Vi anser att miljöbalken har alltför lösa formuleringar som ska tolkas av de 21 olika länsstyrelserna som i sin tur ska tolkas av 290 olika kommuner. Jag vill se någon form av utredning kring förbättrad särlagstiftning, så att alla i hela landet arbetar på samma sätt, säger Johan Robach.
Idag finns ingen generell lagstadgad anmälningsplikt för småspill, eller ”spill vid daglig drift”, som standarden kallar det. Därför finns ingen statistik att tillgå, inga data som kan intressera forskare.
Johan Robach säger att myndigheterna verkar ointresserade av standardiseringsarbetet, förutom Länsstyrelsen i Östergötland, som är den enda myndighet som deltar i kommittén.
– Alla extrema olyckor med stort spill är medialt tacksamma, i några dagar, sen är allt bortglömt. Det finns ännu mindre intresse för den dagliga driften. Förmodligen upptäcks läckage inomhus, men utomhus kan cisterner och fordon ibland stå och droppa i månader och kanske år innan det upptäcks, säger han.
Den nya standarden syftar till att förebygga och minska spill vid både kemikalieolyckor och daglig drift, alltifrån stora oljeutsläpp i havet till konstant men småskaligt droppande på land. Det behöver inte bara vara olja som läcker, utan alla möjliga kemikalier. Ofta medför spill en hälsorisk, miljöpåverkan och brandrisk.
På regeringsnivå ligger ansvaret hos närings-, miljö- och försvarsdepartementen. Men spillfrågan är inget som politikerna vinner riksdagsval på. De enda som visat intresse är två socialdemokratiska riksdagsledamöter.
Ursprunget till standardiseringsarbetet var en olycka för tre-fyra år sedan.
– En kund hade ett stort pågående oljeläckage. Den vikarierande personalen kunde inte hitta spillredskapen, för den låg i en grå låda på en grå vägg och ingen hade informerat om hur den skulle användas, berättar Johan Robach.
Tillsammans med kunden tog Ikaros fram en spillskyddsskylt, färgkoder, märkning och nomenklatur. De vände sig till Arbetsmiljöverket och erbjöd dem att ta över hela konceptet, men myndigheten var inte intresserad.
Tetra Pak, som är ett av företagen i standardiseringskommittén, har också försökt hjälpa till att sprida kunskapen till myndigheterna.
Magnus Lundberg är miljö-, hälso- och säkerhetsansvarig på Tetra Pak och har haft kontakt med Arbetsmiljöverket, Naturvårdsverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
– Alla tycker att det här är en bra idé, men ingen myndighet tycker att det är deras ansvar utan hänvisar till varandra. De vill inte heller vara med i standardiseringsarbetet, men de ställer gärna upp på att vara remissinstans. Nu försöker vi låta Sis bearbeta dem, säger Magnus Lundberg.
Vissa företag är väldigt duktiga och har koll, medan andra inte är lika pålästa, menar Johan Robach. Ett bolag hade köpt in 30 brunnstätningar. När det stora läckaget uppstod passade inte tätninga rna utan var oanvändbara.
– Tyvärr är nog våra anställda som reser runt i industrin för att sälja spillredskap de som har den bästa helhetsbilden. Detta är ett problem för hela industrin och staten borde ta betydligt större ansvar och börja föra bättre dialog med alla inblandade parter, säger han.
I kommunerna riktas ofta blickarna mot tankfartygen vid horisonten medan tusentals transporter med farliga kemikalier kan passera på vägar och järnvägar bakom ryggen. Arbetet fokuserar ofta på oljeskydd, något som i själva verket bara är en form av många olika spillskydd.
Lösningen, enligt Johan Robach, är att samverka med varandra, bygga upp bättre strukturer som kan hantera frågan och införa en enhetlig standard. När det är gjort kommer nästa steg: utbildningar, rutiner och tydlig ansvarsfördelning.
– Vi kan inte göra statens jobb, men vi kan skapa en standard och förankra arbetet i industrin, något som kommer att underlätta för alla i framtiden, säger Johan Robach.
Jesper Gunnarsson
Fakta
Myndigheternas kommentarer
Arbetsmiljöverket låter hälsa via mejl att de välkomnar standardiseringsarbetet, men att de inte prioriterar ett aktivt deltagande på grund av begränsade resurser. Myndigheten understryker dock arbetsgivarens ansvar att förebygga spill som kan skada arbetstagarna, vilket finns reglerat i föreskrifter.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, anser att mindre spill inte är en fråga för räddningstjänsten; företagen måste ta sitt ansvar. Även om långtida läckage kan ge stora konsekvenser uppfyller de ändå inte kraven för MSB:s deltagande. Myndigheten skriver i ett mejl att en standard ”kan säkert vara till gagn för verksamhetsutövarna”. Naturvårdsverket engagerar sig inte i standardiseringsarbetet eftersom de anser att andra myndigheter har bättre kompetens.
Artikeln tidigare publicerad i Process Nordic nr 5 2014