”Jag tycker vi ska ha en fri marknad”
Jag skulle inte kunna gå till jobbet varje dag och säga sådant jag inte står för” Att snacka skit om varandras energislag är inte konstruktivt. Det gäller istället att utnyttja fördelarna och låta olika energiformer komplettera varandra. Helheten och ett stabilt elnät är viktigast, menar Bosse Andersson, vice vd på Svensk energi.
Efter bara tre år på svensk energi blev Bosse Andersson utsedd till vice vd. Det var för ett halvår sedan. Sen dess har förfrågningarna ökat. Med en finare titel följer allt fler inbjudningar till debatter och paneldiskussioner. Syftet är ofta att diskutera de olika energislagens nackdelar: kärnkraftsavfall, förstörd landskapsbild och fiskars vandringsvägar.
– Det är fånigt att förneka nackdelarna, samtidigt som det inte leder någonstans att hela tiden prata skit om varandras energislag. All kraftproduktion för med sig någon slags miljöpåverkan. Viktigast är helheten, ett robust system, och hur energislagen kan komplettera varandra, säger Bosse Andersson.
Kanske inte ett så konstigt uttalande från en representant för små, medelstora och stora energiproducenter i Sverige. Medlemsföretagen producerar el från alla möjliga energikällor: uran, avfall, flis, gas, sol, vind och vatten.
– Jag skulle inte kunna gå till jobbet varje dag och säga sådant jag inte står för. Jag hoppas att jag blivit anställd för att mina åsikter passar vår organisation. Sen måste vi ibland hitta interna kompromisser, för alla våra medlemsföretag tycker ju inte alltid samma sak, säger Bosse Andersson.
Framtiden kommer att föra med sig större variationer i elproduktionen. En lösning är att använda energin när den finns, att passa på när det är soligt eller blåsigt. Fast alla människor kommer nog inte att anpassa sig till vädret, tror Bosse Andersson.
Därför tror han på olika automatiska system. Utan att vi märker det, kommer elbilen i första hand att laddas och frysen att kyla när det är god tillgång på el. En särskild utmaning för Sverige, är att elkonsumtionen en kall vinterdag kan vara tre gånger så hög som en semesterdag i juli.
För större elkunder, såsom processindustrin, är det i dagens samhälle inte troligt att man lägger om produktionen till sommaren och istället har industrisemester i januari. Förmodligen kommer industrin istället teckna långa kontrakt som ger stabila förutsättningar för den egna produktionen.
Att göra som stålkoncernen Outokumpu och gå in i ett konsortium, Fennovoima, för att investera i ett eget kärnkraftverk, är inte något som Bosse Andersson tror på som en generell lösning för industrin.
– På nordisk elmarknad har vi haft säkra elleveranser under väldigt lång tid. Jag kan egentligen inte se någon anledning för att elkunden behöver ta saken i egna händer. Fast om jag vore vd på ett sådant företag och skulle leta efter motiv så skulle jag motivera kärnkraftsbygge med en lägre risk för prisförändringar.
Utvecklingen i Europa med växande subventionssystem för ny elproduktion väcker en rad frågor. Ska marknaden själv fixa energiförsörjningen, eller ska politikerna med statliga pengar subventionera vissa energislag?
– Jag är orolig när jag ser Spanien, Tyskland och Italien och deras enorma stöd. Vi har fått en blandekonomi och jag anser att vi står vid ett vägskäl mellan fri marknad eller politisk styrning. Ska politikerna genom stödpengar bestämma hur elproduktionsmixen ska se ut?
Skapar det en robust elförsörjning? Jag tycker att vi ska ha en fri marknad, säger Bosse Andersson.
Men det finns ändå skäl för vissa subventioner:
– Att ge utvecklingsstöd är okej, men det måste finnas en gräns för när tekniken är tillräckligt mogen. Om vi i Europa fortsätter med alla snedfördelade subventioner kommer vi ha en elsektor som är subventionsberoende med risk för att haverera. Stöden garanterar inte en fungerande elförsörjning under årets alla 8760 timmar.
Fast den fria marknaden har också begränsningar och löser inte allt på egen hand. Att sätta upp solpaneler i Afrika tycker de flesta är bra, men kommer exempelvis spanjorer att investera i elledningar genom landet för att föra kraften till Frankrike och vidare norrut? I goda tider blir det förmodligen inga problem att göra överenskommelser. Här behövs ett samhälleligt ansvarstagande, menar Bosse Andersson.
Ett annat orosmoln är Europas svaga ekonomiska utveckling. Att växthuseffekten är ett reellt hot är ingen tvekan och EU har i motsats till stora delar av världen antagit klimat- och energimål. Frågan är om EU kommer att kunna axla sitt utlovade miljöansvar.
För samtidigt finns stora mängder fossila bränslen kvar på jorden: kol, olja, gas och metanhydrater, som har ett stort ekonomiskt värde. Oljebolagen är inte kända för att låta dessa fyndigheter vara kvar i marken. USA:s skiffergasbrytning har fått konsekvenser för Europa.
– Ingen hade trott att utsläppsrätterna skulle bidra till ökad kolförbränning. Ändå är det just vad som hänt när kolanvändningen gått ner i USA. Men det beror också på lågkonjunkturen som pressat ned priset på utsläppsrätter, säger Bosse Andersson.
I det kontinentala systemet får energiproducenten stödbidrag för varje levererad kilowatt, oavsett marknadsvärde och utan ett övre volymtak. Därför har volymen på producerad förnybar el ökat explosionsartat. Då är det svensk-norska certifikatsystemet bättre, anser Bosse Andersson, för där finns en gräns för hur stor volymen kan bli.
Trots allt finns det tid till att bygga ut och förändra samhällets energisystem. Klimat- och energimålen siktar nämligen på 2050.
– Inget av de vindkraftverk som vi bygger idag kommer att orka producera el så länge, och inget av våra nuvarande kärnkraftverk heller. Vi har alltså just nu möjligheten att forma hela vårt energisystem för att uppnå framtidens utsläppsmål, säger Bosse Andersson.
JESPER GUNNARSSON
Fakta: Bosse Andersson.
ÅLDER: 58 år.
FAMILJ: Fru och tre söner.
BOR: I Nacka.
FRITIDSINTRESSEN: Utförsåkning, segling och bowling.
UTBILDNING: Samhällsvetare med nationalekonomi, statsvetenskap och statistik i botten.
KARRIÄR: Tio år på Vattenfall, därefter en kort tid som konsult på Askus för att sedan arbeta ytterligare tio år på Vattenfall. Sedan 2010 chef för produktionsenheten på Svensk energi, stabschef 2012 och vice vd 2013.
Artikeln tidigare införd i Process Nordic nr 3 2014