Knappast någon skiffergas i Sverige
Potentialen för skiffergasproduktion bedöms som mycket liten i Sverige, speciellt när det handlar om skiffergas på större djup, där fracking används, skriver Sveriges geologiska undersökning, SGU, i sitt nyhetsbrev.
I Danmark har det nyligen gjorts en studie av alunskifferns potential som gaskälla och två tillstånd för borrning på Själland och Jylland är under beredning.
Skiffergas tillhör gruppen icke konventionella kolväten där också skifferolja, oljesand och hårt bunden gas ingår. Skiffergas påträffas framför allt i mörka skiffrar med hög halt organiskt material.
Potentiella skiffergasförekomster i Sverige finns företrädesvis inom områden med paleozoisk sedimentär berggrund och där det finns mörka skiffrar.
Den alunskiffer som har störst potential förekommer i delar av Skåne, Västergötland, Östergötland, Närke, Öland, fjällkedjan och i södra Östersjön. Förutom i Skåne och i södra Östersjön påträffas alunskiffern relativt ytligt i berggrunden, ner till som mest ett par hundra meters djup.
Det är bara inom delar av utbredningsområdet i Skåne där alunskiffern finns på lämpligt djup, har en tillräckligt hög termisk mogenhet, hög organisk halt och mäktighet för att vara intressant som källa för termiskt bildad skiffergas. Inom övriga utbredningsområden är det skiffergas i form av biogen gas i alunskiffern.
Shell utförde 2009 till 2012 undersökningar av alunskiffern i Skåne. De avbröt sina undersökningar och lämnade sitt undersökningstillstånd efter att borrat och undersökt alunskiffern från 800 till 100 meters djup i Centralskåne. Preliminära bedömningar pekar på att berggrunden här varit allt för kraftigt påverkad av tektonik för att ha stannat kvar i skiffern.
Gasen som påträffas inom alunskifferområdena i Östergötland, Västergötland, Närke och Öland utgörs av ytligt förekommande, biogen gas. Lokalt kan det här finnas utvinningsbara mängder gas, men ur ett internationellt perspektiv är det små volymer.