Stålbranschens forskningsbidrag kan vara olagliga
Jernkontoret har tidigare kritiserats för att deras stålforskning haft oskäligt höga kostnader. Organisationen får nu återigen kritik för orimliga siffror som är svåra att förstå. I värsta fall kan branschen bli återbetalningsskyldig för att ha brutit mot EUs statsstödsregler.
Tillsammans med myndigheter och forskningsstiftelser satsar järn- och stålindustrin på gemensamma forskningsprojekt. Industrin bidrar framför allt med naturainsatser såsom arbetstid och maskintid. Övriga bidragsgivare pyntar in kontanta medel.
Järn- och stålindustrins gemensamma intresseorganisation Jernkontoret utarbetade för sexton år sedan en modell för beräkning av naturabidraget, tillsammans med dåvarande myndigheten Nutek, som numera är en del av Tillväxtverket.
Jernkontoret har stolt framhållit detta samarbete, och lyckats sälja in schablonmodellen i en rad forskningsprojekt för att budgetera och beräkna kostnaden för sina naturainsatser. Men ersättningsmodellen har flera gånger ifrågasatts av oberoende konsulter som granskat projekten.
År 2006 fick schablonmodellen svidande kritik av utredarna Erik Skog och Ronny Nilsson p å teknikkonsultbolaget Grontmij. Dels för att den var gammal, dels för att den ”inte används på ett konsekvent och övertygande sätt”.
– Ersättningen till järn- och stålindustrin för naturainsatser har varit otillbörligt stor. Jernkontoret har lyckats i sitt lobbyarbete och förhandlat till sig väldigt förmånliga villkor, säger Erik Skog, tidigare adjungerad professor vid Chalmers tekniska högskola.
Han har varit verksam inom både stålbranschen och kraft- och värmeindustrin. Under många år har han granskat forskningsprojekt och vid flera tillfällen riktat kritik mot Jernkontorets schablonmodell.
Som ett exempel nämner han ersättningen för driftstopp, alltså den tid när man byter verktyg i maskiner eller om ett oförutsett fel leder till produktionsstopp. Enligt EU:s regler för statsstöd får man bara inräkna de driftskostnader ”som uppkommit till omedelbar följd av forskningsverksamheten”.
Inom kraftindustrin är det otänkbart att ta upp driftstopp som ett naturabidrag. Inom järn- och stålbranschen, däremot, är det en självklarhet.
– När vi framförde vår kritik tog Jernkontoret in en massa experter från olika stålverk som skulle berätta för oss hur fel vi tänkte. Men vi stod på oss, säger Erik Skog.
Han har hela tiden menat att modellen bör revideras och omarbetas. Dessutom bör redovisningen av kostnaderna tydliggöras.
– Det är klart att industrin ska ha ersättning för sitt arbete, men det ska vara rimliga siffror och lätt att förstå, säger Erik Skog.
Fem år efter att han för första gången kritiserat schablonmodellen drog andra oberoende konsulter samma slutsats år 2011. Ingen förbättring hade skett.
Och det är inte bara experter som tyckt att ersättningen varit för frikostig. I samma utvärdering varnade vissa av de inblandade projektledarna för modellen, och menade att den måste användas med försiktighet. för det blir snabbt dyrt när stålindustrin slår på sina maskiner.
Ett exempel på skenande naturabidrag är projektet Gasanalys med hjälp av mikrovågsteknik vid stålforskningsinstitutet Mefos. Beräknad budget var tolv miljoner kronor.
Slutnotan blev fyra gånger så stor: 52,6 miljoner. Institutet valde att bara redovisa en tredjedel som naturainsats, alltså 17,5 miljoner kronor. Det var 2006. Idag finns ingen anställd kvar på institutet som kan förklara vad som hände. Kan schablonmodellen ha varit för frikostig?
– Jag vet faktiskt inte varför, men visst känns det orimligt att ta upp alla kostnader för att hyra ett stålverk under hela försökstiden. Man gjorde nog en rimlighetsbedömning, säger Johan Eriksson, avdelningschef för processmetallurgi på Mefos.
I ett delprojekt inom forskningsprogrammet Stålkretsloppet, med syfte att optimera valsningstemperaturen, var budgeten två miljoner kronor för 2005. När stålverket slog av sina maskiner hade kostnaden blivit mer än dubbelt så stor: 4,9 miljoner.
För hela Stålkretsloppet under 2009–2012 gick stiftelsen Mistra in med 55 miljoner kronor i kontanter. Enligt avtalet skulle branschen skjuta till lika mycket i naturabidrag.
Istället blev det nästan dubbelt så mycket, 98 miljoner, vilket Jernkontoret stolt framhållit i sina kontakter med media. Men om det verkliga och ”rimliga” bidraget bara var en tredjedel, som i Mefosprojektet, då kan branschen ha brutit mot avtalet.
Process Nordic har i ett par veckor försökt att få ta del av beräkningsunderlagen för vissa av delprojekten. Den programansvarige, som lättast kan ta fram underlagen, har numera gått i pension.
Ändå lovade han hjälpsamt att vi skulle få ta del av redovisningen. Snart fick vi höra att ledningen för Jernkontoret måste bifalla vår förfrågan. Sen dess har vi inte hört något. Vad säger då bidragsgivarna?
Mistra, som vill bidra till miljöstrategisk forskning, meddelar att man utgår ifrån att Jernkontoret följer ingångna avtal.
Forskningsrådet Formas skriver i ett mejl: ”Vi följer inte Jernkontorets modell! Driftstopp som naturabidrag har aldrig varit aktuellt och låter klart tveksamt (långsökt) som samfinansiering.”
Energimyndigheten mejlar oss ”driftstopp utgör inte en stödgrundad kostnad”. Dock finns det undantag, säger de, men kan inte ge något exempel. Myndigheten lyfter fram att kostnaderna måste vara spårbara, att kostnaderna redovisas på ett tydligt sätt. Det kräver också de andra bidragsgivarna.
När Process Nordic ringer Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet, har de nyligen haft en principiell diskussion om kostnadsberäkningar, och då nämndes Jernkontorets schablonmodell.
– När det gäller budgetering så kan schablonmodeller vara ett bra sätt att uppskatta kostnader, säger Malin Riis, enhetschef för den juridiska enheten på Vinnova.
Men att uppskatta kostnader i förväg med hjälp av modellen är en helt annan sak än att använda den för redovisning av de verkliga kostnaderna. Om redovisningen för arbetstid och maskintid är felaktig, så kan Jernkontoret och stålforskarna i värsta fall bli tvungna att betala tillbaka bidragsgivarnas kontanta insats.
– Vi på Vinnova kommer aldrig att bli återbetalningsskyldiga, eftersom det är vi som delar ut pengarna. Däremot får vi kanske skämmas om EU-kommissionen tvingar oss att kräva pengarna tillbaka, säger Malin Riis.
Sannolikheten för att EU-kommissionen skulle inleda en granskning av stålforskningens naturabidrag får nog anses låg. En källa med insyn i EU-kommissionens arbete säger sig inte känna till att någon sådan granskning gjorts i Sverige.
I skrivande stund håller Jernkontoret på att utarbeta en ny schablonmodell. Ansvarig är Gert Nilson, teknisk direktör vid Jernkontoret. Den nya kostnadsnivån är ungefär samma som den gamla.
– Mig veterligen har vi inte haft några invändningar mot schablonmodellen. Jag tycker att man snarare tenderar att underrapportera kostnaderna än att överrapportera, säger han.
Jesper Gunnarsson
FAKTA
Exempel på användning av schablonmodellen:
-Om en myndighet satsar tio miljoner kronor i ett industriforskningsprojekt kan den samtidigt ställa krav på att industrin ska bidra med till exempel 30 miljoner i naturainsatser, enligt EUs förordning om statsbidrag. Stålindustrin kan då låta forskare göra experimentella försök i stålverket.
-Genom att använda schablonmodellen kan bolaget uppskatta kostnaderna för att ”låna ut utrustningen”, och det är dessa kostnader som ska uppgå till 30 miljoner.
-Syftet med forskningsförsöken kan exempelvis vara att förbättra produktkvaliteten, öka produktiviteten, minska miljöbelastningen eller spara energi.
Reportaget tidigare publicerat i Process Nordic nr 2 2014