Arbetslivet inte anpassat för de äldre
För en tid sedan kom en rapport från riksdagens utredningstjänst som underlag för diskussionerna hur man ska anpassa arbetsmarknaden så att anställda, +55 och äldre, kan och vill arbeta längre.
Arbetslivet och arbetsmiljön är inte anpassat för de äldre, enligt rapporten. Näringslivet och det offentliga verkar inte ligga i startblocken för vad som fordras. Visst, alla är medvetna om att när människor blir äldre så försämras syn, hörsel, styrkan i muskelstyrka och minnet – i allmänna termer – och att det varierar från individ till individ. Beredskapen att mer konkret omsätta dessa allmänna självklarheter på arbetsmarknaden tycks inte finnas, enligt rapporten.
Det finns stora luckor i kunskapen om varför folk inte stannar kvar i yrkeslivet. Mer kunskap om åldersdiskriminering efterlyses. Det krävs också ett åldersmedvetet ledarskap fokuserat på de individuella egenskaperna – och en annan attityd till de över 55 år. Slutsatserna i rapporten handlar om förändringar på individ- företags- och samhällsnivå.
De politiska partierna har också lite olika lösningar på problemet: tjänstledigheter för att prova på andra jobb, rätt till studielån för äldre, mer aktiv matchning av äldre mot arbetsmarknaden, arbetsmiljöfrågor. Klart är att dagens 55+ och äldre är både piggare, starkare och bättre utbildade än tidigare generationer. Många svenskar, i synnerhet kvinnor, arbetar också längre upp åren än andra utanför vårt lands gränser. Det är bara Island som ska ha högre arbetskraftsdeltagande.
Nästan var femte svensk i åldern 65 till 74 år är kvar i yrkeslivet – med tyngdpunkt på mellan 65 och 69. Den här gruppen är mest män – även om kvinnorna ökar – som egenföretagare, deltidsanställda och högutbildade.
I en Novoundersökning för AMF sade sig var fjärde svensk vara beredd att arbeta efter 65 år, samtidigt som varannan inte kan tänka
sig en dag efter 65. Det finns en åldersdiskriminering för gruppen 55-64 år, även om de har en stark ställning på arbetsmarknaden. Hamnar man utanför arbetsmarknaden är det svårt att komma tillbaka. Genomsnittliga arbetslöshetstiden för dem är 60 veckor, jämfört med 17 veckor för yngre.
Rapporten konstaterar att Sverige ligger efter många andra länder när det gäller åtgärder och för att skapa förutsättningar för att arbeta kvar längre.
I Norge finns Senter for Seniorpolitikk där en rad intressenter samlats för att driva på attitydfrågor och som också satt avtryck och där attityden till äldre arbetskraft blivit positivare. I Finland utbildas äldrecoacher på många arbetsplatser för att behålla anställda upp åren. I Tyskland finns företagsnätverk för att skapa arbetsplatser anpassade till den äldre delen anställda.
Piskan finns, det vet vi alla som får Pensionsmyndighetens ”orange kuvert” i brevlådan under vårvintern eller har tittat på minpension.se. Men den stora utmaningen är morötterna. På den fronten är det uppenbart tunnsått. Det som kommit upp är ännu bara små spröda plantor.
Peter Håkansson
chefredaktör
tidigare publicerad i Process Nordic nr 2 2014