Hård kritik mot nya arbetsmiljöavgifterna
Dubbelbestraffning, otydliga lagkrav, regler som kräver dokument även om innehållet inte förbättrar arbetsmiljön samt avgifter som gör det mer lönsamt att strunta i arbetsmiljön och istället betala låga viten. Det är lite av den kritik som riktas mot Arbetsmiljöverkets nya avgiftssystem.
För att avlasta det svenska rättsväsendet har regeringen och riksdagen drivit igenom en ny reform. Arbetsmiljöbrotten ska avkriminaliseras. Statens inspektörer ska på plats kunna besluta om sanktionsavgifter.
Istället för vanlig domstol kommer överklaganden att hamna i förvaltningsrätten. Ansvaret flyttas från de anställda till företagen. Systemet ska bli smidigare, snabbare, förebygga olyckor och bidra till bättre arbetsmiljö.
På bara ett år har Arbetsmiljöverket gått igenom hela sitt regelverk och föreslagit vilka paragrafer som kan beläggas med sanktionsavgifter. Av de 122 paragrafer som tidigare varit straffbara har myndigheten gått igenom 88 stycken, och kommit fram till att 41 av dessa kan förses med avgifter som löper från 5 000 kronor till en miljon.
Flera remissinstanser kommer nu med kritik, dels mot regeringens stressade tidsplan, dels mot Arbetsmiljöverkets förslag. Kritiken kommer från flera håll, framför allt olika branschorganisationer men även Arbetsmiljöverkets egna avdelningar.
I korthet har olika förseelser graderats i fyra olika risknivåer. Ju högre risknivå, desto högre sanktionsavgift. Ett företag med fler sysselsatta personer ska dessutom betala mer än de som har färre. Där ingår även deltidsanställda och inhyrd personal. Flera organisationer menar att det är antalet heltidsanställda vid arbetsstället som avgiften ska baseras på.
Remissinstanserna är positiva till att hög risk ska medföra hög avgift. Däremot tycker flera av dem att Arbetsmiljöverkets klassificering är så otydlig att den inte går att förstå, och därför inte ens kan kommenteras.
Det enda som ger maxstraff, en miljon i böter, är om gravida eller ammande utför dykarbeten vid ett stort företag. LO påpekar att om en skänk med tonvis flytande metall går sönder är det en ohygglig olycka, att arbete i explosionsfarlig miljö och användning av cancerframkallande ämnen också bör förebyggas med högsta avgift.
En förutsättning för att inspektörer att kunna använda sig av sanktionsavgifter är att reglerna är tydliga. Det tycker regeringen, riksdagen, Arbetsmiljöverket och remissinstanserna. Ändå får Arbetsmiljöverkets förslag kritik för att på många punkter vara just otydliga.
För att vara på den säkra sidan har Arbetsmiljöverket valt att avstå sanktionsavgift på vissa paragrafer. Det gillas av vissa. Andra tycker föreskrifterna blivit urvattnade. Myndigheten har också tenderat att ställa krav på att tillstånd, dokument och certifikat ska finnas tillgängliga.
Flera remissinstanser är starkt kritiska till att ett saknat dokument kan ge mellan 40 000 och 400 000 kronor i avgift. Speciellt när det inte ställs några krav på dokumentens innehåll eller att de med säkerhet bidrar till en bättre arbetsmiljö.
Vissa ifrågasätter helt och hållet sanktioner på några paragrafer. Att stegar, kranar och lyftanordningar inte är godkända är inte något stort problem, menar de, och anser att det är kunskapen hos användarna som brister och inte den tekniska kvaliteten på utrustningen.
Tre följdparagrafer tolkas som dubbelbestraffning, även av Arbetsmiljöverkets egna avdelningar. Om ett gruvbolag med över 500 anställda exempelvis inte mäter radonhalter under jord kan det få betala 400 000 kronor. Om det inte finns några mätprotokoll är avgiften 150 000 kronor. Men om man inte ens mäter radonhalt finns inga mätprotokoll.
Ett par följdparagrafer är belagda med högre avgift än den föregående paragrafen. Konsekvensen kan bli att ett företag tycker sig spara pengar på att strunta i arbetsmiljölagstiftningen. Genom att betala lindrigare viten kan man undvika dyra sanktionsavgifter.
När det gäller skyddsutrustning vill myndigheten ta ut 50 000 kronor per icke godkänd produkt. Även om det går att tolka bestämmelsen så, påpekar två organisationer att det förhoppningsvis inte är tänkt att ett företag ska betala 50 000 kronor för varje par otillåtna skyddshandskar som inspektören hittar.
Förutom de fasta avgifterna vill Arbetsmiljöverket i flera fall ta ut tio procent i avgift på icke godkänd utrustnings värde. Bestämmelsen riktar sig speciellt mot tillverkare och importörer, men i nuvarande ordalydelse kan även användare omfattas.
Flera remissinstanser vänder sig emot denna procentuella avgift. Dels för att den totala avgiften kan överskrida det tak på en miljon kronor som riksdagen bestämt, dels för att bara svenska tillverkare kan bli skyldiga att betala, inte utländska.
I mars ska ett omarbetat förslag vara färdigt för godkännande av generaldirektören Mikael Sjöberg. I juli ska reglerna träda i kraft.
Jesper Gunnarsson
FAKTA
Ordförklaringar:
- Föreläggande/förbud: Vid en inspektion kan Arbetsmiljöverket kräva vissa åtgärder och utfärda ett så kallat föreläggande. Om bristerna är allvarliga kan myndigheten utfärda ett förbud. Föreläggande och förbud kan vara förenat med vite.
- Vite: Om ett företag vid en uppföljning inte har åtgärdat bristerna kan Arbetsmiljöverket begära att förvaltningsrätten utdömer vite, en summa pengar, för att tvinga fram åtgärderna. Ofta är det företag som beläggs med vite, men även anställda kan få vite.
- Straff: Utdöms i form av böter eller fängelse, beroende på det begångna brottet. Enbart enskilda personer kan få ett straff, inte företag. Det är detta som nu ska ersättas med sanktionsavgifter.
- Sanktionsavgift: Brott som tidigare utmynnat i böter eller fängelse för en anställd ska i framtiden istället beläggas med en sanktionsavgift för företaget. Tanken är att undvika kriminalisering, avlasta rättsväsendet, förebygga brott och få ett effektivare sanktionssystem.
Artikeln har tidigare varit införd i Process Nordic nr 1 2012