Stränggjutningen gav stålman medalj i guld
Bo Rogberg har utvecklat och arbetat med stränggjutning i nästan hela sitt yrkesverksamma liv hos stålkoncernen Sandvik i Sandviken. Nu har han belönats med ett pris som bara delas ut vart tionde år, professor Wallquists bergsmedalj i guld.
Stränggjutning är en metod som sparar energi och ger bättre kvalitet på den färdiga produkten. För att smälta ett ton stål går det åt mellan 4000 och 5000 kilowattimmar el. Med stränggjutning minskar elanvändningen med 1000 kilowattimmar.
Jämfört med traditionell götgjutning får man ett betydligt renare stål med stränggjutning. Götgjutning är på väg ut, men i Sverige kommer man att ha en del kvar när det handlar om stora dimensioner och specialstål.
– Vi använder fortfarande götgjutning här i Sandviken när det handlar om större format. Stora format handlar också om mindre volymer och då stiger kostnaderna. Det är en avvägning vad som är mest effektivt och som ger bäst produktivitet, men det handlar också om ekonomi, säger Bo Rogberg som arbetar som strateg på Sandvik Materials Technology i Sandviken.
Stränggjutning går till så att man använder en kopparform som är utan botten. Man häller smält stål uppifrån som stelnar på vägen ner och man får en böjd sträng som sedan rätas ut. Stål stelnar ganska långsamt så man får stelning först efter 25 meter.
– När man drar ut strängen kan man dela upp den exakt på den längd man vill ha. Längden kan variera en hel del och på det viset ökar vi utbytet rätt så mycket. Har man en götklump har man bara en viss mängd stål som kan delas upp på olika sätt. Här har vi en väldig flexibilitet i utnyttjandet av längdoptimering.
Efter detta går man vidare och valsar eller smider stålet. Trenden har alltid varit att man ska gjuta nära slutprodukten eller formen.
Bo Rogberg berättar att man i USA kan man gjuta 2 millimeter tjocka band som sedan rullas upp i en rulle och levereras till kunden.
– Det finns få andra stålverk i världen som har så många olika legeringar som tillverkas i samma ugn. Det är en stor utmaning att klara det, säger Bo Rogberg.
Han har jobbat en hel del med att överföra olika stålsorter från göt till sträng och samtidigt utvecklat tekniken. Förutom sitt arbete som forskningschef i många år för den metallurgiska forskningsavdelningen på Sandvik har Bo Rogberg även utvecklat branschen som helhet i egenskap av ordförande för en av branschorganisationen Jernkontorets teknikområden – gjutning och stelning.
– Jag har också engagerat mig i den gemensamma nordiska stålforskningen på Jernkontoret. Därför har jag ganska bra koll på andra verk och processer i de nordiska länderna. Om man ser på våra nischer ligger vi i Norden långt fram vid en jämförelse med företag inom EU. Vi har många legeringar som andra verk har stora svårigheter att stränggjuta, utan de måste i stället götgjuta dem. Ett exempel är ett rostfritt martensitiskt kromstål som används för rakblad, knivar och skridskoskenor. En fjärdedel av världsproduktionen för detta stål kommer från Sandvik.
Den stora produkten hos Sandvik är rör för olika ändamål som olja och gas och rör till ånggeneratorer i kärnkraftverk. Förutom rör tillverkas även smala band, borrstål och tråd. I framtiden vill Sandvik mer och mer övergå till nischprodukter och fasa ut bulkprodukterna.
– När vi började med stränggjutning trodde man inte att man kunde stränggjuta alla stålsorter. Det var göt som gällde på den tiden i början av 1980-talet. Vi jobbade med att föra över det mesta från göt till sträng.
Med tiden förbättrades reglermöjligheterna. Hela teknologiutvecklingen gick ut på att förbättra möjligheterna att reglera processen så att man kunde stränggjuta olika legeringar.
– Nu har vi tio procent götgjutning och 90 procent stränggjutning. Vi vill ytterligare minska mängden götgjutning, men det är inte så lätt. Man kan tjäna ganska mycket pengar på att helt övergå till stränggjutning, men det blir svårt att helt lämna götgjutningen. Formatet spelar här en stor roll, konstaterar Bo Rogberg.
Sandvik har fem affärsområden och cirka 6000 anställda i Sandviken. Sandvik Materials Technology är det dominerande affärsområdet med 3600 anställda. Sandvik har produktion även i många andra länder och en personalstyrka på cirka 50 000 finns i sammanlagt 130 länder över hela världen.
– Vi jobbar mycket med rekrytering av rätt kompetens och utbildning. Vi önskar förstås att fler skulle söka sig till de utbildningar där vi rekryterar civilingenjörer. Att hitta rätt kompetens är en utmaning som inte bara gäller i Sverige, utan även i många andra länder där industrijobben inte står så högt i kurs, säger Bo Rogberg.
Sandvik gör mycket för att marknadsföra sig bland studenter på olika mässor och konferenser och visa på de stora möjligheter som finns inom den tunga industrin.
– Eftersom jag har varit med i Jernkontoret så har jag stöttat doktorandernas forskning på KTH. Jag har också suttit med i betygsnämnder vid disputationer.
Bo Rogberg har också hållit föreläsningar vid doktorandkurser på KTH och LTU. Han anser också att teknikintresset måste väckas redan i grundskolan.
– Det är viktigt att det finns ett brett underlag av studenter, så att det sedan finns ingenjörer med olika profiler och inriktning när det blir dags för företagen att rekrytera.
Bo Rogberg kommer från Gävle och läste matematik ett år och kom sedan in på bergsingenjörslinjen vid KTH i Stockholm. Idag heter avdelningen Materialdesign.
– Jag är mer en forskare och matematiker. Man kan göra stålforskningen hur teoretisk som helst. Eftersom jag bor och även bodde i Gävle gjorde jag min praktik på Sandvik. På den tiden ingick det fyra månaders praktik i utbildningen.
Bo Rogberg gjorde även examensarbetet på Sandvik. Han blev även erbjuden jobb på Sandvik, men då kände han att han ville fortsätta att forska. Och det gjorde han i fem år på KTH.
– Ett år innan företaget skulle starta stränggjutning blev jag uppringd och övertalades att börja på Sandvik. Jag hade bara en liten del av min doktorsavhandling kvar innan jag började.
– Jag känner att jag lär mig nya saker varje dag på jobbet. Man har goda möjligheter att bredda sig. Allt är så stort här. Vill man så finns det alla möjligheter, säger Bo Rogberg.
Rainer Saxén
Fakta
Bo Rogberg
ÅLDER: 62 år
BOR: i Gävle
FAMILJ: Fru och tre barn.
UTBILDNING: Bergsingenjör och teknologie doktor.
KARRIÄR I KORTHET: Forskare på Kungliga Tekniska Högskolan, olika befattningar på Sandvik Materials Technology.
FRITIDSINTRESSEN: Spelar bandy på ishockeyplan, segling.
Intervjun har tidigare varit införd i Process Nordic nr 1 2014