Explosivt damm – som hotar säkerheten
På pentaerytritolfabriken i Perstorp arbetar Paul Zachrisson systematiskt för att minska risken för dammexplosion. Dessförinnan arbetade han på systerfabriken i Tyskland. Precis när han och hans kollegor hade anpassat den tyska fabriken efter gällande säkerhetsföreskrifter hände det som inte fick hända.
Bildtext: Säkerhetsingenjören Paul Zachrisson visar ett sprängbleck som är monterat på en elevator. Inuti elevatorn finns ett konstant dammoln som skulle kunna explodera. Flamskyddet ska förhindra spridning av en eventuell brand. (Foto: Jesper Gunnarsson)
– Vid ett underhållstopp startade en brand av antingen en defekt luftkonditioneringsanläggning eller en termitreaktion. Efter en kvart fick vi en serie dammexplosioner. Det betyder att även om vi följer alla lagar kan vi inte vara helt säkra. Men vi kan förebygga och minska risken dramatiskt, säger Paul Zachrisson.
Dammexplosioner kan inträffa med nästan vilket brännbart ämne som helst om partikelkoncentration är ”rätt” och det finns en tändkälla. För pentaerytritol är den kritiska siffran 30 gram per kubikmeter och då är sikten så dålig att man inte ens ser handen framför sig. Om explosionen sker i slutna utrymmen kan explosionen slunga iväg delar av utrustningen.
Nu är det sju år sedan lagstiftningen trädde i kraft. Enligt föreskrifterna ska anläggningsägarna göra en serie riskbedömningar. Tillverkas kemikalier som kan brinna eller explodera? Var finns riskerna och hur ofta förekommer de? Därefter ska man ta fram en klassningsplan och arbeta bort riskerna.
– Jag tror att många som har dammexplosionsrisker i sina anläggningar inte är fullt medvetna om det här. Förmodligen är det många sågverk och användare av socker och mjöl som inte följer reglerna. Den slutsatsen drar jag eftersom svenska leverantörer har svårt att leverera godkänd utrustning, säger Paul Zachrisson.
På Perstorp har de analyserat sina lokaler utifrån de tre riskklasser som finns. Syftet är att minska mängden damm som läcker ut från utrustningen, förebygga gnistbildning och minska trycket på ett kontrollerat sätt om olyckan är framme.
Områden med ständiga dammoln har hög risk. Exempelvis inuti utrustning där pulvret hanteras och partikelkoncentrationen ofta är hög. I detta område måste ny utrustning ha ett tredjepartsgodkännande. All elektrisk utrustning har bytts ut, mekanisk utrustning har varvats ned för att undvika gnistbildning och sprängbleck har installerats.
Områden med risk för läckage från utrustningen placeras i mellanklassen. Den här riskklassen försöker Paul Zachrisson och hans kollegor att undvika så långt som möjligt, eftersom reglerna är otydliga och det saknas produkter med exakt rätt klassning.
I den lägsta klassen får producenterna certifiera sig själva. Med tiden samlas här damm som, om det virvlar upp, kan medföra explosionsrisk. Här har Perstorp behållit elektrisk utrustning om den har godkänd kapsling.
– Det svåra är att bedöma om den äldre utrustningen är tillräckligt säker, särskilt när det gäller tändkällor som inte är elektriska. Olika konsulter resonerar på olika sätt, och i slutänden är det vi som måste ta beslutet, säger Paul Zachrisson.
Ändå menar han att den största utmaningen ligger i systemsäkerheten: att förutse hur fel fortplantar sig i anläggningen och förhindra dessa. En av de första åtgärderna hos Perstorp var att dela upp filtersystemet. Tidigare använde flera produktionslinjer samma filtreringsanläggning, något som kunde ha varit ödesdigert vid en brand.
Hela anläggningen har också synats ur jordningsperspektiv för att undvika statisk elektricitet. Starka motorer har bytts ut för att undvika friktionsvärme i drivaxlar, sensorer och värmekameror har installerats så att kontrollrummet kan upptäcka bränder och genast stänga ner delar av anläggningen.
– Det är inte första puffen som man ska vara mest rädd för, utan de efterföljande explosionerna. Dammlager kan virvla upp och en brand kan snabbt antända dammet som kan leda till nya explosioner och sprida branden till nya delar av anläggningen, säger Paul Zachrisson.
För att upprätthålla den höga säkerhetsnivån gäller det att städa, införa underhållsrutiner och övervaka utrustningen. Genom att med jämna mellanrum ta bort det damm som läckt ut minskar explosionsrisken, begynnande läckage måste tätas, trasiga kapslingar ska felanmälas, jordningskablar får inte tas bort och verktygen som används får inte vara en potentiell tändkälla.
Jesper Gunnarsson
Artikeln har tidigare varit införd i Process Nordic nr 12 2013
