Arbetsolyckorna minskar i tunga processindustrin
Antalet olyckor har minskat mest i den tunga delen av processindustrin, men fortfarande är risken för att skada sig högre än vid till exempel kemikalietillverkning. Minskningen kan bero på lågkonjunktur, aktivt säkerhetsarbete och entreprenörer som inte anmäler skador.
För gruvnäring, pappers- och massaindustrin har antalet olyckor minskat med en femtedel. I järn och stålindustrin är minskningen ännu större: drygt 26 procent.
I de arbetskategorier där relativt få personer arbetar, 500–1500 stycken, är de relativa förändringarna störst, vilket inte är så konstigt, eftersom slumpen kan få störst utslag här. Men ett par näringsgrenar sticker ut.
Att arbeta med järngjutning har de senaste åren varit ett av de farligaste yrkena inom järn- och stålindustrin. Men nu har antalet olyckor minskat med 62 procent, från tolv olyckor första halvåret 2012 till bara fem olyckor i år.
För de som jobbat med kalldragning av ståltråd gäller det motsatta. Där har risken ökat med 200 procent, från fyra till tolv olyckor, efter att under flera år legat väldigt lågt i olycksfallsstatistiken.
Hos industriarbetsgivarna vill man helst jämföra andra statistiska nyckeltal, till exempel antal olyckor per anställd eller per miljoner arbetade timmar. Dessvärre är den senaste säkra statistiken över anställda från 2011 och det är flera månader tills siffrorna för 2012 blir offentliga.
– Det är mycket positivt att olyckorna minskar i industrin, men vi kan ännu inte säga vad det exakt beror på, säger Margareta Jernelöv på Industriarbetsgivarna.
För processindustrin har första halvåret varit fortsatt tufft med låg produktion och personalnedskärningar, framför allt inom pappers- och massaindustrin. Om exempelvis antalet anställda minskar är det naturligt att också mängden olyckor minskar.
En ökning av olyckor kan också bero på en sådan enkel sak som en kall vinter. Därför gäller också motsatsen: en mild vinter – få olyckor. Med snö och slask under skorna och halt underlag ökar halkolyckorna markant under vintertid. Fallolyckor är, tillsammans med klämskador, nämligen en av de vanligaste olycksorsakerna, och då handlar det inte ens om fall från hög höjd, utan just fall från marknivå.
– Våra företag inom processindustrin är stora och medvetna om säkerhetsfrågan. De har också resurser för att jobba med de här frågorna och jag skulle bli mycket förvånad om samarbetet med fack och skyddsombud inte gett resultat i statistiken, säger Margareta Jernelöv.
En nyckel till framgång i säkerhetsarbetet är att aktivt jobba med attityder och beteenden. Att rapportera tillbud, alltså potentiella arbetsolyckor, är en viktig del för att identifiera olycksrisker och förebygga dem. Faktum är att minskningen av olyckor ändå kan bero på att färre olyckor rapporteras.
– Antalet entreprenörer, både svenska och utländska, ökar på anläggningarna och det kan finnas en benägenhet hos dem att inte anmäla alla olyckor, säger Gary Malmborg på Arbetsmiljöverket.
Generellt sett har antalet rapporter ökat. Längre tillbaka fanns inte den säkerhetskultur som finns idag: antingen så brydde man sig inte eller så skämdes man över sina misstag och höll hellre tyst än att åtgärda riskerna.
– Vi kan fortfarande bli bättre. Varje arbetsolycka är en för mycket. Fler företag har börjat rapportera riskobservationer under säkerhetsronder, och det är så som vi alla bör jobba, säger Margareta Jernelöv.
Jesper Gunnarsson
Artikeln är publicerad i Process Nordic nr 10 2013.