Blandat om nya sevesolagstiftningen
Process Nordic har gått igenom remissvaren på sevesoutredningen. De flesta vill införa tillsynsavgifter – trots industrins motstånd. Men den riktigt heta frågan är hur en ny organisation ska se ut.
Försvarsdepartementet startade då en utredning för att rensa upp i regelverket och reda ut ansvarsfrågan. I våras presenterade utredaren Maj Johansson slutsatserna, som skickades på remiss.
När vi på Process Nordic sammanställt svaren har många förslag fått godkänt av de flesta instanser. Till exempel tycker nästan alla (98 procent) att högre krav ska ställas på myndigheternas samarbete och rapporter. Ett drygt halvdussin vill också ställa tuffare krav än utredaren.
Flera instanser lovordar också att myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ska få mer pengar för att vägleda länsstyrelserna i deras kontrollarbete. Utredaren föreslog också att länsstyrelser inte ska kunna lasta över sevesotillsynen på kommunerna som länsstyrelsen i Skåne gjorde. Det beskedet hyllas av de flesta.
Utredningens viktigaste förslag får dock hård kritik, nämligen att tillsynen ska koncentreras från 21 till omkring elva länsstyrelser. Tanken är att färre handläggare ska arbeta med sevesofrågor under en större andel av sin arbetstid, istället för femton procent som det kan vara idag.
Knappt 46 procent ger förslaget klartecken. Nästan 44 procent säger nej. Resten säger nja. Tanken är god, men utformningen har brister, menar de kritiska remissinstanserna.
Det är inte bara de flesta länsstyrelser som är negativt inställda till förändringen, utan även vissa industrirepresentanter såsom Skogsindustrierna och Näringslivets regelnämnd. Skälet är att synergieffekter går förlorade om sevesotillsynen separeras från miljötillsynen. Att flytta inspektörerna längre bort från industrianläggningen uppfattas också som negativt, eftersom lokalkännedomen riskerar att försvinna.
Tidigare har industrin haft en gemensam hållning och velat se en enda central myndighet med ansvar för säkerhets- och miljötillsyn. Det vill säga en nedbantning och ihopslagning av flera myndigheter. I remissvaren företräds den linjen numera bara av Industriarbetsgivarna, Svemin, Jernkontoret och SPBI (Svenska petroleum och biodrivmedel institutet).
En stor majoritet av remissinstanserna, 84 procent, tycker att tillsynsarbetet ska finansieras av industrin via avgifter. Idag betalar staten fyra miljoner i ersättning, en summa som varit konstant sen den infördes i slutet av 90-talet. Det nya förslaget innebär istället att industrin ska betala 17 miljoner i avgifter.
Stora delar av industrin är emot avgifterna, och dessutom länsstyrelsen i Västra Götaland, som tycker prislappen är oförsvarbart hög på kort sikt. Flera andra länsstyrelser noterar också att de föreslagna avgifterna är höga jämfört med dagens nivå. Underlaget till avgifternas storlek kommer från MSB och tar höjd för de ändringar som ska genomföras i Sverige för att uppfylla det tredje sevesodirektivet från EU.
– Framtida lagändringar kommer att ställa högre krav på myndigheternas arbete. Om avgifterna visar sig vara för höga vid de årliga uppföljningarna föreslår vi att de ska anpassas, säger Carina Fredström, handläggare vid MSB som på uppdrag tagit fram avgiftsunderlaget.
JESPER GUNNARSSON
FAKTA: Sevesolagstiftningen
Den allvarliga kemikalieolyckan i Seveso 1976 ledde till att tusentals människor fick uppsöka läkarhjälp efter att ha blivit dioxinförgiftade. I Europa ledde händelsen till gemensamma regler för att skydda människors hälsa och miljö mot stora kemikalieolyckor, det så kallade Sevesodirektivet, 1982. Femton år senare trädde det uppdaterade Seveso II-direktivet i kraft.
Seveso III-direktivet har nyligen kommit, och försvarsdepartementet har utsett en utredare för att se vad som måste ändras i svensk lagstiftning för att Sverige ska uppfylla direktivets krav.
Den sevesoutredning som vi skriver om i denna artikel är fristående och handlar framför allt om den om den svenska myndighetsstrukturen och införande av avgiftssystem.