Det kan på sikt ge skogsindustrin nya lönsamma produkter. Till exempel nanofilter som kan rena såväl gas som processvatten – men även dricksvatten.– Intresset för det här är stort från industrins sida, säger Aji Matthew, biträdande professor vid Luleå tekniska universitet som leder det EU-finansierade projektet i en kommentar.På tisdagen demonstrerade forskarna vid Luleå tekniska universitet för industri och forskningsinstitut hur de har lyckats skala upp processen med tillverkning av nanocellulosa av två olika restprodukter från massaindustrin. En är från Domsjö fabriker i Örnsköldsvik i form av en fiberprodukt som mals ner till små nanofibrer i en speciell maskin. Genom den processen har forskarna lyckats utöka mängden från tidigare två kilo per dag till 15 kilo per dag. En annan restprodukt är nanokristaller som man lyckats skala upp från 50 till 640 gram/dag. Processen är möjlig att skala upp och därför högintressant för skogsindustrin.– Om det här går väldigt bra så skulle vi kunna höja värdet på vår restprodukt. Som det är nu tjänar vi nästan inga pengar på den och det finns nästan inget ställe att göra av den, vi ger bort den, kommenterar Anna Svedberg, produktutvecklingsingenjör vid Domsjö fabriker.Björn Alriksson, forsknings- och utvecklingsingenjör vid SP Processum, en organisation som spänner över hela skogsindustrin när det gäller att hitta nya produkter från skogsråvara, ser även han stora möjligheter med forskningen.– Det är en vikande marknad, för speciellt tidningspapper och man måste hitta nya produkter som man kan göra från skogen och då är nanocellulosa en väldigt intressant produkt, säger han.Nanofilter för rening av processvatten och dricksvatten är bara en möjlig produkt som tillverkas av nanocellulosa men cellulosan har betydligt större potential.– Storskalig produktion av nanocellulosa är nödvändigt för att möta ett växande intresse av att kunna använda biobaserade nanopartiklar i en rad olika produkter, säger Kristiina Oksman professor vid Luleå tekniska universitet.Nanofilter utvecklas idag vid Imperial College i London i nära samarbete med forskarna vid Luleå tekniska universitet.