Inspekta granskar finskt slutförvar
Finland står inför utmaningen att lösa slutförvaret av sitt utbrända kärnbränsle och har beslutat att använda samma koncept som Sverige, KBS-3. Konceptet bygger på att bränslet innesluts i kopparkapslar som lagras djupt ned i berggrunden.Posiva har ansökt hos myndigheten Stuk, Strålsäkerhetscentralen, att få planera, konstruera och bygga slutförvaringsanläggningen vid kärnkraftverket i Olkiluoto. Stuk ska nu granska Posivas ansökan och behöver omfattande experthjälp.Efter en internationell upphandling av expertstöd inom olika delområden för granskningen blev Inspecta en av experterna som fick uppdraget av Stuk.– Vårt uppdrag är området ”Structural design and mechanical integrity of the disposal canister”. Det innebär att granska hur kopparkapslarna med sina gjutjärnsinsatser kommer att påverkas av olika belastningsfall. Vi undersöker den mekaniska integriteten, hur kapseln påverkas av olika mekaniska laster, säger Peter Segle, specialist och huvudprojektledare på Inspecta Nuclear i ett pressmeddelande.Peter Segle har under flera års tid arbetat för svenska Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) och granskat motsvarande svenska slutförvar som Svensk Kärnbränslehantering (SKB) tar fram.– Den erfarenheten och kunskapen om KBS-3 är av stor nytta nu, säger Peter Segle.KBS-3 innebär att det utbrända uranbränslet placeras i en gjutjärnsinsats innesluten i en kopparkapsel och bäddas in i ett buffertskikt av bentonitlera, djupt ner i urberget. Tunnlarna fylls sedan igen med lera som sväller när den mättas med vatten. Förvaringen ska hålla kärnbränslet på plats i urberget i minst 100 000 år.– Liksom i det svenska uppdraget kommer vi att utvärdera riskerna vid yttre tryck på kapseln, ojämn svällning av bentonitleran, jordbävning och andra tänkbara scenarier, säger Peter Segle som med sin specialistkompetens inom hållfasthetsfrågor bedömer kapselns strukturella integritet vid olika scenarier samt risken för sprickbildning och motsvarande skador.Slutförvaret ska kunna hålla det utbrända kärnbränslet skyddat i 100 000 år. Därtill kommer en riskanalys som omfattar en miljon år framåt. Med ett sådant tidsperspektiv måste även nästa istid tas med i beräkningen.