Swerea Mefos i Luleå har inom projektet ViLD (Vanadin i LD-slagg) utvecklat en förhållandevis enkel metod som kan separera vanadin ur slagg från ståltillverkning.I dag deponeras cirka 200 000 ton stålverksslagg per år. Vanadin finns naturligt i svensk järnmalm och överförs vid tillverkning av stål till slaggen, vilket hittills begränsat möjligheterna att återvinna slaggen.Den forskning som Swerea Mefos utfört, i samarbete med SSAB, LKAB och Ruukki, har resulterat i en ny teknik. Nu kan slaggen återvinnas och vanadinet istället användas i nya produkter. Vanadin används bland annat som legeringsmetall i stål- och titanlegeringar och har ett högt värde på marknaden, cirka 200 kr/kg.Swerea Mefos metod ger en vanadinrik produkt som kan användas i stål för bland annat verktyg och katalysatorer. Den kvarvarande kalkrika fraktionen av slaggen kan utnyttjas som råvara inom cement- och byggindustrin. Under 2012 kommer forskarna att anpassa metoden till en kommersiell drift.– Här kan man verkligen se stora miljöfördelar med att använda återvunnen råvara istället för jungfrulig, säger Britt Sahleström, vd på Återvinningsindustrierna till Bergsmannen.Drygt 5 000 ton återvunnen vanadin ersätter brytning i Sydafrika av ungefär 500 000 ton vanadinhaltigt järnkoncentrat per år, vilket är mycket energikrävande.Dessutom ersätter metoden cirka 100 000 ton kalksten och deponibehovet minskar med 200 000 ton per år.– Vi är jätteglada över utmärkelsen och att den metod vi utvecklat uppmärksammas på detta sätt, säger Guozhu Ye, innovatör, projektledare och teknisk doktor vid Swerea Mefos till Bergsmannen. – Det är många som har bidragit till det här projektet. Industrins stora engagemang och stödet från Mistra och Jernkontorets forskningsprogram Stålkretsloppet har varit grunden för att det blivit så lyckat. Som forskningsinstitut är vi naturligtvis otroligt stolta över priset. Det inspirerar oss till ännu större insatser för återvinning och effektiv resursanvändning.