När finsk och svensk kärnkraft jämförs är det tydligt att den finska branschen är bättre på att hålla igång reaktorerna. Det konstaterade två kärnkraftveteraner, Lars G Larsson från Sverige som verkat i branschen sedan 1968, och Magnus von Bonsdorff, före detta vd i för Industrins kraft, TVO, under en pressträff igår.– Det är en skillnad på omkring fem procent och det motsvarar 3,5 terawattimmar, konstaterade Lars G Larsson.En orsak är skillnad i underhållskultur.– I Sverige har man inte prioriterat det långsiktiga underhållet. Man har också sålt ut strategiska reservdelar, konstaterade Lars G Larsson.Magnus von Bonsdorff berättade att finsk kärnkraftindustri har tioårsplaner för stora investeringar. Övergripande och förebyggande underhåll och mindre ändringar planeras på tre års sikt.– I tvåårsplanerna går man ner på mutternivå, berättade Magnus von Bonsdorff.Skillnaden i fokus kan bero på ägarformen. Den finska elintensiva basindustrin är en storägare i finsk kärnkraft medan de svenska ägs av kraftbolag. I den elintensiva industrin kräver man god tillgänglighet av kärnkraftverken och prioriterar drift. I Sverige har ekonomerna fått råda hos kraftbolagen. Reservdelslagren såldes av ekonomiska skäl, med argumentet att de band kapital, till exempel, enligt von Bonsdorff och Larsson.Kostnaderna för bristande underhåll och svårighet att få tag på reservdelar är inte uppenbara på kort sikt. På lång sikt märks det däremot. I Finland, där ägarna i basindustrin prioriterade stadig tillgång på kraft, fick drift och tillgänglighet gå före kärnkraftverkens egna ekonomiska kalkyler.– Det uppfattades som en självklarhet. I annat fall hade det blivit obehagligt för ledningen, konstaterade Magnus von Bonsdorff, som alltså själv hade riskerat jobbet om kärnkraftverken i Olkiluoto stått stilla alltför ofta.Men nu är ju drifttagningen av nybygget Olkiluoto 3 kraftigt fördröjd. Det är dock inget som köparen, TVO, ska lastas för enligt honom, utan ansvaret för det faller på leverantören som utlovat en nyckelfärdig anläggning.– Fördröjningen är en skandal, konstaterade Magnus von Bonsdorff.Text Kerstin Lundell