– För oss som skogsägare är det nödvändigt att hitta nya användningsområden för skogen, säger vd Gunnar Olofsson.Sveaskog köper nu den tomt och byggnader där Setra tidigare drev Lövholmens sågverk. Målet är att skapa en verksamhet för utveckling och produktion av biobränslen.Redan idag är bolaget engagerat i utveckling av skogsbaserade drivmedel. Det har bidragit till svartlutsförgasningen vid bruket Smurfitkappa. Sveaskog är också delägare i Sunpines talldieselfabrik i Piteå som är under uppbyggnad. Dessutom är Sveaskog verksamt i en pilotanläggning där biodrivmedel framställs genom direktförgasning. Projektet drivs tillsammans med Energitekniskt Centrum, ETC, Infjärdens Värme, Luleå tekniska universitet och Smurfitkappa.– Om projektet blir lyckosamt kan det bli en större demonstrationsanläggning på Lövholmen i Piteå, berättar Ann-Britt Edfast som är ansvarig för forskning och utveckling hos Sveaskog.– Det som är bra med direktförgasning är att anläggningen kan vara fristående, och alltså inte beroende av ett pappersbruk, säger hon.Ann-Britt Edfast tror att kommersialisering av drivmedlet kan bli aktuell tidigast om fem år.– Vi har ju tillgång till fantastiskt expertis. Svenska forskare, som de på ETC i Piteå, är i världsklass när det gäller förbränning och förgasning, säger hon.Sveaskog undersöker också på möjligheten att framställa pyrolysolja ur skogsråvara.– Man får oljan genom att hetta upp råvaran under frånvaro av syre. Den kan förgasas eller användas som eldningsolja. I förädlat skick kan den användas till olika typer av drivmedel, säger Ann-Britt Edfast. En utbredd framställning av pyrolysolja skulle kunna leda till en intressant utveckling av landsbygden.– Man kan tänka sig att pyrolysoljan framställs i små anläggningar ute i skogarna och hämtas upp av turbilar, ungefär som mjölken hämtas av mejeribilar, säger hon.Pyrolystekniken utvecklas även i Tyskland och USA, men svenska forskare vill fastställa att den fungerar med svensk skogsråvara. Både vid direktförgasning och pyrolys används stubbar, grot, grenar och röjningsvirke som råvara. Tanken är att använda det trä som blir över när sågverk och massaindustri fått sitt. Ann-Britt Edfast ser ingen risk i att utvecklingen av biodrivmedel skulle öka konkurrensen om virke av sågkvalitet.– Jag tror absolut inte att det skulle löna sig att använda kvalitetsvirke för att framställa drivmedel. Men visst är det intressant att det nu uppstår ett tredje sortiment, vid sidan av massaved och sågtimmer, säger hon. Gunnar Olofsson vill inte uppge hur stora kostnaderna kan bli för satsningarna på forskning och nya anläggningar.– Det är klart att det är förenat med en del kostnader, men det här är helt enligt vår affärsstrategi och pengar som vi räknar med att tjäna in flera gånger om, säger han.Text Karin Lepikko