Maersk kommer att från och med nästa år börja ersätta alla sina plywoodgolv av hardwood med nya miljöriktiga golv. Golven exporteras från Sverige till Kina, där de monteras i nya containrar. Maersk tillverkar årligen cirka 200 000 containers i Kina, med golv som väger cirka 400 kilogram per styck.Utvecklingsarbetet har pågått under fem år tillsammans med Vida Packaging i Vetlanda (tidigare Vida Woodcomp AB), som är emballagedivisionen inom sågverkskoncernen Vida.I ett första skede ska cirka 5 000 golv tillverkas till ett ordervärde av tio miljoner kronor, därefter ska produktionen utökas kraftigt.Golven består av träplastprofiler med en bredd på 170 millimeter och en tjocklek på cirka 30 millimeter, som extruderas i en kontinuerlig process och därefter monteras i en stålram till ett komplett golv.Utvecklingsarbetet har i mångt och mycket handlat om att ta fram en effektiv produktionsprocess som ger en helt solid och homogen profil, utan luftinneslutningar. Avfallsplastens sammansättning påverkar både processen och slutprodukten, varför avfallsplast med högsta möjliga andel polyeten och polypropen eftersträvas. Andelen träfibrer ligger runt 40 procent.– Utmaningen har varit att omvandla lågvärdigt plastavfall och restprodukter från sågverket till en högvärdig och miljöriktig produkt som uppfyller kvalitetskraven och samtidigt ger en gynnsam kostnadsbild, berättar Erik Kjellner som är projektledare hos Vida Packaging och har en lång erfarenhet inom träplastkomposit.Den tvättade avfallsplasten kommer i nuläget från Tyskland, men Vida Packaging letar aktivt efter leverantörer på närmare håll.Prisbilden för returplast är något av en omvänd ekonomi – ju mer material som återanvänds desto dyrare blir avfallsplasten, eftersom mängden som genereras i samhället inte ökar motsvarande mycket. Plötsligt finns ett viktigt värde i hushållens returplast.– Därför är det en viktig milstolpe för oss att vårt containergolv av träplastkomposit valts ut inför FNs konferens som ett exempel på spetskompetens inom miljöområdet, konstaterar Erik Kjellner. Text Katarina Elner-Haglund